In the dark PRS Vidomina & Medi

Männen såg på honom och stängde och låste efter sig.
"Vi låter dig vara fri i din cell men inget mer." De lämnade sedan hållan och lät honom vara ifred.

Ivan muttrade efter soldaterna. De hade väl inte trott på hans ord. Han sträckte sig efter tallriken och kastade i sig maten för att stilla sin hunger. Han visste vad han hade gjort, trots att det varit utom själviskhet. Han hade hjälpt Adela. Skulle de fråga henne så skulle de också förstå det.
Han tänkte på Isabelle och Nicolai. De var också någonstans i palatset. Förhoppningsvis i trygga händer.

Alice hade vaknat till och såg sig om. Oroad vad som hade hänt och såg Rion vid sin sida.
"Vad hände?" Frågade hon med en grötig röst och såg på honom.
"Det är väl inte alls bra?"

Rion ryckte till då Alice talade till honom. "Alice? Är du vaken? Det är kväll.", mumlade han och lade sig tillrätta i sängen för att se på henne. "Det har inte hänt något. Då hade jag sagt till dig. Vad är det du oroar dig över?"

Hon såg sig om och suckade.
"Jag tror är törstig." Hon såg på henne och lade sug ner.
"Tror du kan hämta vatten åt mig?" Hon slöt ögonen och suckade.
"Du är så vacker."

Rion nickade och log lättat då hon berättade att hon önskade vatten. Han drog av sig täcket för att gå över till bordet där en kanna vatten stod med glas intill. Han hällde från karaffen till glaset och fyllde det nästan intill kanten och gick tillbaka till Alice med det. "Här, varsågod. Du behöver säkert dricka. Det kommer att göra dig gott.", sa han lågt och iakttog Alice. "Du är också vacker, Alice.", viskade han tillbaka.

Hon tog emot glaset och drack djupa klunkar och räckte tillbaka glaset.
"Ja det gör mig gott. Vatten är bra för hälsan." Viskade hon och lade sig tillbaka.
"Rion.. Kommer du sova vid min sida igen?"

Rion nickade instämmande och tog emot glaset för att sätta det på sängbordet intill bädden hennes. "Jag stannar hos dig.", sa han lågt och och lade sig tillrätta bredvid henne igen. "Jag stannar nära dig.", sa han och rörde vid hennes ansikte igen. "Sov du, du är trygg här.", viskade Rion.

Hon såg på honom och drog honom nära sig.
"Du är en bra väktare." Viskade hon innnan hon återigen somnade om. Ett svagt leende spred sig på hennes läppar.
Man kunde höra folket som gick utanför och man hörde bankanden och röster som ropade efter varandra.

Rion log mot henne och såg på då hon somnade om igen.
Han slöt ögonen och föll till sömns och vaknade igen då det blivit morgon. Bankanden från arbetarna hördes ännu. Förhoppningsvis gjorde de det sista och var nära att bli klara. "Alice..? Är du vaken? Det är morgon igen.", viskade Rion och strök hennes kind för att iaktta henne.