PRS Lupple & Medi

Tristan log bara och mötte Alexanders blick.
"Åh inget ska jag ta hand om Allie kanske?" Han studerade Willow som sov djupt och vände huvudet mot honom.
"Jag vet att jag inte borde fråga. Men kan du göra den där drycken som hon fick vid ceremonin? Ingen sövning via forskning utan gammalt. Hon kanske behöver sova tyngre."

Alexander ryckte på axlarna.
"Åh Allie sitter nog och studerade vargarna och häxorna. Hon är väldigt nyfiken." Flinade han men slutade sedan flina och studerade Willow.
"Hon sover redan Tristan. Jag tror inte det är en god idé. Hon kanske blir mer sårbar. " Sa Alexander och suckade.
"Jag måste tala med Simon om deras läkekonst." Sa han allvarligt och ställde ifrån sig boken han höll i.

"Men gör det i morgon när han återvänder. Jag kanske ska börja göra mat för ett helt kompani." Han log och såg på Willow och gick mot Dorian.
"Mår du bra?" Han såg på Willow som var lite blek och han log.
Han gick sen vidare och fann Allie vid ett fönster.
"Allie det är snart morgon. Gå och lägg dig." Han såg på henne och lade huvudet på sned.

" Snart får du börja laga åt vargarna också." Log Alexander och gick och satte sig i en fåtölj.
Dorian nickade sakta men studerade bara Willow. Hon behövde få färg på kinderna. De skulle gå ut i solen när den kom upp.
Allie nickade lite åt Tristans ord. "Mm, men det är verkligen intressant och titta på dem. Jag skulle vilja gå och klappa på vargarna men de skulle nog bli lite upprörda så jag tittar istället." Viskade hon och pressade pannan mot glaset.
Men suckade sedan och reste sig upp och gick upp till Willows rum och la sig.

Han skrattade och nickade.
"Jag får väl göra det. Om de vakar och hjälper oss så är det minsta vi kan göra. " Tristan såg på Allie och lade huvudet på sned.
"Vill du klappa en varg? Tjaaa jag kanske kan ordna med det men bara kanske." Han såg på henne och log.
"Sov gott syns i kväll."

"Jag hoppas det, deras päls ser så fluffig ut." Skrattade hon uppifrån rummet innan hon la sig tillrätta i sängen och samma stund som solen steg upp föll hon ned i en djup sömn.

Dorian studerade Willows handleder och hela henne samtidigt som han rörde hängmattan.
"Alexander, vi behöver mer blod. Och din familj skulle kanske komma hit. Vi kanske behöver ringa hit alla." Mumlade han tankspritt och Alexander såg på honom.
"Dorian. Fokusera på Willow." Sa han och försökte le uppmuntrande.

Tristan såg på vargarna och suckade.
"Jag går ut och pratar med dem. De kanske vet något." Han såg över axeln.
"Men det skulle vara en bra ide Alexander. Sen kanske få en påse från henne skulle vara bra."
Han klev ut och gick mot vargarna.
"Har ni känt något annorlunda?"

Alexander såg på Tristan och Dorian och suckade.
"Låt mig tala med Lathan. " Sa han och gick för att söka upp honom.

Vargarna blev genast obekväma när Tristan kom mot dem men Gustaf ändrade sig på bara någon sekund och gick för att möta honom.
"Det känns som om någon drar i henne. Under natten är våra krafter samspelta och vi alla kände någon dra i henne. Det var oerhört obehagligt. Men inget mer än det och just nu känns det stabilt." Sa Gustaf ärligt och såg på Tristan.

"Tack att ni talar om det. Jag tänker göra mat så jag vill gärna tacka er genom att ge er mat och en liten tjänst." Han suckade.
"Vi har en rätt ung vampyr .. Hon vill klappa er. Fråga mig inte varför men hon tycker ni ser så mjuka ut." Han log och lade huvudet på sned.
"Går det?"

Gustaf såg på honom, övervägde materbjudandet. "Några av oss vill kanske äta, några inte." Sa han sansat och lyssnade sedan noggrant på tjänsten och började skratta.
"Var det hon som satt och titta på oss halva natten?" Flinade han och la armarna i kors.
" Vilken märklig tjänst. " Sa han och försökte behålla sitt allvarliga ansikte.
Medan några av vargarna morrade och andra ylade ilsket. Medan vissa verkade frusta av skratt.
" Vi ska överväga den tjänsten, men vad får vi i utbyte?" Sa han leendes och såg på Tristan.