Rollspelare & Wolfy prs

Jason skrattade till och nickade lite innan han pussade hennes huvud.
"Du är så gullig." log han smått och pussade hennes panna istället.

Leah ryckte förläget på axlarna, visste inte om hon skulle kalla sig för gullig bara för det.
”Kommer du ihåg vad det var som hände den kvällen?” frågade hon försiktigt efter en stund, syftade på slagsmålet som lett till hans minnesförlust.

Jason rynkade på pannan och skakade lite på huvudet.
"Folk sa att jag åkte på stryk." sade han och smekte hennes kind. "Hurså?" frågade han, antog att även hon hade hört det.

”Jag tänkte bara om det kanske skulle hjälpa om du såg olycksplatsen?” Nu pratade hon nästan som om han råkat ut för en väldigt allvarligt olycka, men hon ville att de skulle göra allt möjligt som skulle kunna hjälpa honom med sina minnen.

"Nä, det gör jag helst inte faktiskt." sade Jason och kollade på henne. Han kom ihåg lite smågrejer, som ett hot och därför ville han inte dit.

Leah nickade lite och sa inte mer om saken. Hon önskade att hon genom att knäppa med fingrarna skulle kunna göra allt bättre igen: hon hade aldrig varit särskilt tålmodig av sig och hon ville inte vänta på dagen då allt skulle bli bra.

Jason höll om henne istället och pussade på hennes huvud några gånger, ville inte alls prata om hans minnesförlust utan ville bara känna sig så normal som möjligt.

Hon tittade upp i taket som om hon förväntade sig att få råd av högre makter om vad hon egentligen skulle ta sig till, suckade då hon inte blev något klokare. Hon sneglade upp på honom och log lite.

"När slutar du ikväll?" frågade han och smekte henne över håret. Han ville ta ut henne på en dejt, ville ha nya klara minnen med henne.

”Halv åtta.” Leah jobbade tack och lov inte till stängningsdags, hon tyckte inte om att vara ensam om kvällarna eftersom man aldrig visste vad det kunde dyka upp för skumma typer.