PRS Lupple & Medi

"Självklart." Tristan gick ut i köket och kom ut med en stor vagn med mat och skrattade.
"Hoppas rester duger. Ät vad du vill. Ta av desserterna." Han lade huvudet på sned.
"Skulle en hängmatta räknas som att vara i rörelse?" Han såg på Dorian.
"Eller kan de nåla fast henne då?"

Dorian såg på Tristan och ryckte på axlarna.
"Det borde räknas." Sa han och Simon reste sig upp och tog för sig av maten.
" De måste ha henne fast på samma ställe om hon flyttas i en hängmatta är hon inte det. Då fungerar inte formeln." Sa Simon och fortsatte att äta.
Dorian såg på Willow och försökte att lyssna på hennes hjärta. Det lät normalt.

"Då hämtar jag en ställning till hängmattan och gör ett litet läger här. Vi kan ha camping när hon vaknar." Han log och såg på Dorian och försvann och kom sen med en ställning och satte upp hängmattan och såg på honom.
"Så du kan lägga henne här och gunga henne."

Dorian såg på ställningen och hängmattan och reste sig upp med henne i famnen och la henne försiktigt i den och bäddade ned henne med några filtar och en kudde innan han började gunga henne. Han försökte gunga så oplanerat som möjligt för att de inte skulle kunna räkna ut vart hon skulle finnas vid nästa tillfälle.
"Kan man skydda sig från dessa formler?" Sa han och Simon som var inne på sin tredje tallrik tittade upp.
" Jag är inte kapabel till det. Och det är väldigt farligt. Hon skulle kunna dö." Sa han allvarligt och Dorian sänkte ned blicken. Det var det värsta.

Tristan såg upp och suckade.
"Nä det är inte bra. Jag skulle helst vilja att det fungerar bra."
Han såg på Simon och lade huvudet på sned.
"Ska jag göra iordning något till dig? Ett bad eller så?"

" Så vi behöver hitta deras band till henne och bryta det." Muttrade Dorian och Simon skrattade lågt.
"Det är inte så lätt. Jag ska tänka på detta se om en lösning finns tills dess. Håll henne i rörelse." Sa han och såg mot Tristan och log svagt.
"Du är väldigt vänlig men nej tack. Jag måste tillbaka till naturen. Återhämta mig." Sa han och log svagt innan han åt upp det sista och gick ut.

"Okej ses." Tristan log vänligt och såg över axeln.
"Han gjorde vad han kunde. Vi får turas om att hålla henne i rörelse." Han såg på Alexander och såg på Dorian.
"Tönk om de listar ut på något vis?"

" Men det måste vara slumpmässigt." Sa han väldigt allvarligt och fortsatte röra hängmattan.
" Du såg hur slutkörda vi blev de måste också återhämta sig." Sa Dorian allvarligt och såg på Tristan.
" De måste göra det." Mumlade han och smekte Willows kind lätt och smekte undan hennes hår.

Han nickade och gick och satte sig vid eldstaden och gjorde upp en eld och såg över axeln.
"Allie jag hörde dig inte..." Han reste sig och såg på Alexander.

Dorian studerade Willow, hon var hans enda fokus.

Alexander mötte Tristans blick och la huvudet på snedden.
" Vad tänker du på?" Sa Alexander men började själv titta sig omkring.