prs yehet & kkaebsong

Den andres ord får Joshua att vilja bryta ihop. Försiktigt tar de betydligt större händerna i sina.
"Alla är vettskrämda.. om du tänker på det, även om jag sover, snälla väck mig?" Frågar han och kramar om Zihao gått. "Du ska veta att jag är hur rädd som helst, men visst är det vi står för rätt att dö för? Nu menar jag inte att vi kommer det Zihao, förhoppningsvis inte.. Men förhoppningsvis kan vårt mod, vårt vettskrämda mod, få bort dödsätare och kanske framtiden för blivande trollkarlar och häxor blir mycket bättre."

Med en sned blick tittade Zihao ner på deras händer. Joshua hade rätt, det visste han mer än väl. Men nittonåringen var feg, skrämd och nervös. Allting som hade en tendens att vara dåligt i allvarliga situationer.
”Vad händer om jag dör med du överlever? Eller om du dör men inte jag? Då kommer ingen av våra framtider bli bättre”, mumlade han och torkade bort tårarna med axeln. ”Även om jag väcker dig mitt i natten så kommer inte oron eller tankarna stt försvinna.” Han slängde armarna om den yngre och drog honom närmare till sig, gömde ansiktet i den slanka nacken. Alla teorier fick honom verkligen att må kasst.

Visserligen har dessa tankar skuttat runt i Joshuas huvud också, kvävt honom gång på gång.
"Zihao.. vi får bara hoppas, göra vårt bästa, okej?" viskar han och kramar om den äldre hårt, nej att någon av dem skulle dö är en avskyvärd tanke. "Vi kommer överleva båda två, jag är säker på det." säger Joshua med ett litet, varmt leende och nickar för sig själv, ja de ska överleva.

”Lovar du? För jag kan inte leva utan dig”, mumlade Zihao och lutade sig tillbaka en aning, kupade hönderna om de puffiga kinderna. ”Inte för en sekund..” Långsamt lutade han sig närmare den andre igen, slöt avståndet mellan deras läppar och lämnade en liten kyss hos artonåringen. Nej, ingen av dem fick dö. Absolut inte. ”Vad säger du? Ska vi gå ner och se om någon av mina små kumpaner har hittat hit?”

Hur ska Joshua kunna lova något sådant, än en gång kan han inte se in i framtiden. Däremot hoppas han innerligt att ingenting kommer hända dem.
"Jag lovar," försäkrar artonåringen och nickar, känner hur värmen stiger när läpparna möts. Dock får det andra som kommer ut ur Zihaos läppar honom att skratta tyst. "Visst, men jag skulle rekommendera att du sätter på dig något först."

Allt eftersom Joshuas ord sjönk in, blev Zihao blekare och blekare om nosen. Han hade varit helt övertygad om att den tjocka pälsen var kvar. Herrejösses.
”Du kunde inte ha påpekat det där lite tidigare eller? Har liksom gått omkring naken här hela morgonen”, knotade han och blängde på artonåringen. Lätt vredgad, stampade han in fram till sängen igen och fiskade upp byxorna som låg slängda över golvet för att sedan fortsätta vidare in i badrummet för och hämta tröjan.

Den andres reaktion får Joshua direkt att börja skratta, åh gud.
"Jag trodde du förstod det, dumbom. Du kan ju inte prata i vargform, eller hur?" påpekar artonåringen, som själv bestämmer sig att han inte borde ha på sig mjukisbyxor ifall de ska gå ner. Så istället trär han på sig ett par ljusa jeans och en vit tröja efter han tvättat sig. "Inte mitt fel att du glömde bort det."

”Det är faktiskt jobbigt att tänka, okej?” Morrade Zihao med mörka ögon och krånglade på sig tröjan. ”Borde det inte finnas något sätt att typ koppa ihop tankarna? Då skulle jag slippa ha kläder på mig för jämnan och vi skulle fortfarande kunna prata. Jag hatar kläder”, klagade nittonåringen och drog irriterat i sina byxor. Om han själv fått välja skulle kläder inte ens existera. Kanske vinterkläder, men allt annat kunde gå och drämma sig i väggen. ”De är så obekväma.”

"Men vissa kläder är ju snygga!" påpekar Joshua med rynkade ögonbryn, pillar lite med silverhalsbandet runt sin nacke innan han trär några silverringar över några fingrar. Han får inte ha för mycket smycken på sig, nej nej. Men några stycken får honom med ens att se mer tillgjord och modern ut... vilket både kan vara bra och dåligt. Joshua vänder blicken mot den äldre. "Och vissa kan faktiskt vara jättebekväma."

Zihao snörpte på munnen och fortsatte att blänga på Joshua, ögonen smala som springor. Det där hade de minsann delade meningar om. Kläder vsr bara bra för att hålla uppe värmen, absolut inget annat.
”Kanske på dig, men har man en gång testat på att ha päls så är det helt enkelt det som är mest bekvämt”, sade den äldre surt och vilade med handen på dörrhandtaget. ”Ska vi gå då? Eller ska du ha ännu fler ringar och halsband och gud vet vad?”