wolfy & rollspelare prs

Jonathan följde efter Cleo till vardagsrummet medan Sydney underhöll Declan med någonting i köket. Han slog sig ner i soffan och sträckte på benen, iakttog sin kusin som nonchalant ryckte på axlarna åt Cleos ursäkt.
”Det är okej, du hade dina anledningar.” Han såg forskande på henne en stund med sina mörkgröna ögon. ”Jag antar att ni inte är här bara för en kopp kaffe?”

"Hur gör man en strigoi vanlig igen?" frågade hon och tog sig friheten att sätta sig i en av sofforna. Hon kollade på Adrian och korsade ena benet över det andra, såg inte syftet med att dra ut det hela utan ville bara komma till saken.

”Åhå,” hostade han till med ett skratt då Cleo gick rakt på sak, de hade alltså inte kommit hit bara för att hon personligen ville be om ursäkt för något han egentligen inte tagit särskilt illa vid sig över. ”Något att dricka?” Han skulle i alla fall hälla upp ett glas whiskey åt sig själv, det här var nog bland det sista han trott att han skulle behöva svara på.

Cleo skakade lite på huvudet som svar på hans fråga, hon ville svar inte sprit. Hon fuktade sina läppar och tog upp sin mobil lite snabbt för att kolla klockan. Hon spände sina käkar och granskade sedan Adrian igen.

”Vem är det frågan om?” Adrian räckte ett glas till Jonathan och det andra höll han i handen då han satte sig ner igen, mötte hennes blick och höll fast i den. Bara för att han visste hur det gick till betydde det inte att det var något han, eller någon annan för den delen, gick och utförde bara sådär.

"Spelar det någon roll? Kommer du ens berätta?" frågade hon och spände blicken i honom. Hon ville inte ha hans hjälp mer än att han berättade hur man gjorde det, och såg då inte relevansen i att han behövde veta vem det gällde.

”Med tanke på att du behöver någon med ande som element och det inte är ett särskilt vanligt element som moroi kan behärska, så är jag och din käre pojkvän ditt bästa hopp.” Han tog en klunk från sitt glas. Visst var hon fri att leta vidare men det skulle ta sin lilla tid. ”Så ja, det spelar någon roll för det är en lång process som jag inte tänker göra för vem som helst.”

Cleo spände sina käkar och vek undan med blicken en stund, gillade inte riktigt att tala om för folk att hennes bror var en galen vampyr som ville döda alla.
"Det gäller min bror." sade hon och kollade på Adrian igen. "Så, tänker du hjälpa mig eller slösar jag min tid?" frågade hon.

Adrian visslade till då hon förklarade att det handlade om hennes bror.
”Jag kan hjälpa dig,” nickade han som om det varit en självklarhet från första början, ”vad hände?” Han ville av ren nyfikenhet veta hur hennes bror från första början blivit till en strigoi.

"Jag vet inte, hann aldrig fråga när han försökte döda mig senast och efter det har han inte riktigt sagt något." sade hon och tittade på väggen istället för på Adrian. Hon blev alltid på helspänn när hon pratade om Ben.