Förändrad värld Lupple & Medi

"Jajo det är väl så." Theodore log ömt.
"Åh du ska bara se vad jag kan få henne till. Hon gör allt jag ber henne om och lite mer. Hon säger ju allt jag vill veta." Han såg på alla smyckena.
"Det är inte mina och de ser uråldriga ut."


Pigan hade funnit henne och hon såg helt skräckslagen ut. Försiktigt bar hon kvinnan och baddade hennes panna innan hon gick till Allans kontor.
"Mästare." Hon föll på knä.
"Hon är illa därann. Jag kan inte hjälpa henne." Sa hon och svalde.
"Jag har gjort vad jag kan men..."

Rafael skrattade lågt. "Det är guldvärt, Rhiannon har inte kommit dit med den metoden." Suckade han. "Men de är smarta. Det var en smart plan." Sa han och satte sig i en fåtölj och studerade smyckena. Noga.

Allan såg upp och såg på pigan. " Vart är hon?" Frågade han och reste sig upp för att hjälpa till.

"Så försök igen? Hon har inget att säga emot egentligen. Gör så att hon ber dig nästa gång. Att du inte slutar." Sa han och nickade.
"Redan på morgonkvisten kanske?"


Hon reste sig och såg på honom.
"I sitt rum. Hon är så varm." Viskade hon tyst.

Rafael nickade sakta. "Jag vet." Sa han och la ned smycket. "Jag antar att det kan vara kul att retas lite." Flinade han.

Han nickade. "Okej. Tack för att du berättar.' log han och plockade med sin väska med medeciner och gick upp till henne. "Kan du berätta?' undrade han lugnt och la henne ordentligt i sängen så han kunde undersöka noga.

"Oh du anar inte. Aurora nästan bad om det. Hon ville inte sluta." Han skrattade.

"Självklart." Pigan såg på Allan och såg mmot badrummet.
"Jag fann henne på badrumsgolvet och lyckades bära tillbaka henne. Hon är så svettig att hon kanske brinner upp."

Flora vaknade till av något kallt och öppnade sakta ögonen. Hur kunde hon inte se något? Hon slöt dom igen och hennes rosslande var hörbart.

Rafael såg mot sin bror. "Ingen har ju bott här innan oss." Sa han tvekande. "Inte någon av alla dina kvinnors då? "Sa han retsamt.

Allan studerade henne lugnt. Och satte in en infart på henne ,med dropp och antibiotika. "Hmm. Bra att du sa till." Log han mot pigan.

"Knappast. Är det inte någon av dina?" Frågade han och studeraade dem.
"1800 talet hade du mer roligt." Sa han.

Pigan neg för honom och studerade Flora.
"Har ni något emot om jag sitter här hos henne ikväll? Så jag kan ta hand om henne?"

Rafael skrattade roat. "Mina?" Flinade han. "Du har haft betydligt fler." Skämtade han och nickade sakta. "Åh den tiden var riktigt rolig." Han funderade lite till. "Kanske är Anna-Belles, hon bar mycket sånt." Sa han tankfullt. "Till nutiden, ska vi fortsätta med deras kontaktförbud eller kanske utöka det?' undrade han.

Allan skakade på huvudet. "Sitt du." Sa han lugnt. "Men jag kommer behöva vaka också." Förklarade han.

"Kanske det. Hon var ju otroligt vacker." Han funderade och såg sedan mot fönstret.
"De får träffa varandra under middagen men annars så har de ingen kontakt."

Hon satte sig och nickade.
"Det ska bli mästare."
Flora hade märkt nålen och hon öppnade ögonen.
"Mästare." Sa hon grötigt.

Han nickade. "Låter klokt. Vi måste göra så att de tyr sig mer mot oss än varandra." Sa han tankfullt. "Nåväl. Vad ska du göra under natten?' frågade han lugnt.

Allan log mjukt. "Hej Flora. Berätta hur du mår." Vad han mjukt.