In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet.
"Hon ska inte träffa någon. Hon är sjuk idag. Om hon förlorar blod så är det en vilodag." Hon nickade.
"Det behöver hon verkligen."

"Den där flickan? Val..Vel..Valeria? Hur gick det med henne? Är hon återförenad med sin familj? Är hon kvar i palatset menar jag?" Leo kliade sig i bakhuvudet och satte ner gaffeln så att den vilade på tallriken deras. "De som attackerade.. har de blivit straffade?"

"Valentina? Ja hon är hos sin familj." Hon log och satte sig vid hans sidad.
"De som ville skada Alice är i säkert förvar. Vi ska straffa dem när hennes höghet är frist nog."

Leo såg bekymrad ut och vände blicken mot fönstren. "Jag önskade att vi kunde gå ut.", mumlade han och suckade. Han såg på Mira igen för ett ögonblick innan han plockade upp gaffeln igen för att ta av maten och smaka av drycken igen. "Så otäckt att det var en från rådet som attackerat Alice så. Jag hörde att Adela var alldeles vansinnig." Han fnös lite åt det när han föreställde sig en hysterisk Adela och fäste sedan blicken på Mira igen. "Och du skyddade också Alice. Du är henne trogen."

"Ja men jag tror hon räddade sig själv. Hade sönder ett glas med vilje i källaren så solljus skulle komma på henne." Hon log.
"Jag är hennes trogna för det är mitt jobb min älskade."

Leo försjönk i tankar om striden. Det hade varit så otäckt med attacken. "Varför... Varför gå igenom den där oskyldiga flickan? Varför inte bara attackera?" Han såg oförstående ut, men förvred sitt ansikte i ett leende när han mötte Miras blick igen. "Alice borde se över vilka i rådet det är som faktiskt tjänar henne. Hon är ju prästinna, hon måste väl ha något att säga om vem som tjänar henne och inte?" Leo sträckte sig efter glaset igen för att smaka av innehållet.

"Jag har ingen aning Leo. Vi kan bara hoppas att hon gör det." Hon lg och nickade.
"Men iallafall kommer vara en bal snart. Så det kommer vara lite bättre snart." Hon såg på honom.
"Men Alice ska bli bättre först. Det är ett måste."

"En bal?" Han såg förvånad ut, men log litet. Det skulle göra gott med något att glädjas åt. De behövde det i dessa tider. "Alice kommer att bli bra igen. Hon är stark. Oroa dig inte." Han gick närmare Mira för att lägga sin hand om hennes. "Under tiden kanske vi kan hjälpa till att göra fint i palatset igen? Hjälpa till med städningen och göra det rent?"

"Det är klart att hon kommer bli bra." Hon kysste honom mjukt på kinden.
"Men vi kan inte städa nu. Det är fortfarande dag så vi håller oss här så det blir bättre."

En vakt kom ner mot Ivans cell. Han lade ner brickan vid dörren och såg mot Ivan.

Leo log mot henne. "Men vi kan inte bara stanna här. Vi gör ingen nytta här. Vad föreslår du att vi gör för att hjälpa till? Många av fönstren måste ändå lagas. Kan du kolla med Wilhelm eller de andra tjänarna hur det går? Det kan inte vara långt bort tills de är klara?" Leo lät otålig. "Jag vet att du har rätt. Men det känns inte som att jag hjälper till när jag inte gör något.", sa han i låg volym och suckade högt.

Ivan, som fortfarande satt fastkedjad såg upp då vakten serverade honom mat på en bricka. "Hey! Hey! Ta loss mina händer åtminstone, så att jag kan äta? Jag hjälpte faktiskt till och räddade er prästinna!"