Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Tom kommer kanske. Jag vet inte." Han log och hjälpte henne att duka.
"Ja Miliahs familj. Kiliahs familj är tyvärr inte med oss. De har gått bort." Han log sorgset.
"Jag trodde du visste det min käraste lärjunge."

Amelia stannade upp och såg förvånat på Cun. "Gått bort? Men kära någon! När då? Är det nyligt? Vi måste träffa Kiliah och beklaga vår sorg till henne." Hon såg upprörd ut. För henne var det självklart att ställa upp och hjälpa till hos andra när hjälpen behövdes. Det var en av anledningen till att hon valt att söka sig till en utbildning inom läkekonst.
"Och kalla mig inte lärjunge. Jag är din lärling, Cun." Hon vände sig om till maten som tillagades över värmen. "Maten är snart klar. Det finns tillräckligt om Tom också vill ha."

"Amelia hon fick sina föräldrar dödade. Det var hennes kusin." Han suckade.
"Låt mig berätta kort. Kiliah var prinsessa över Irland. Hon gifte sig med sin kusin och han dödade dem, eller hyrde någon men det har inte saken till." Han såg på henne.
"När han inte fick det han ville sålde han henne och nu är hon här."

Amelia flämtade till. Hade hon hört rätt? "Hennes kusin? Vilken dåre..", började hon, men avbröt sig själv när hon upptäckte Cuns min. "Prinsessa, säger du?" Amelia såg oförstående ut på Cun och satte ner grytan på bordet med köttet serverat vid sidan om. "Om Kiliah nu är prinsessa, vad gör hon med de där piraterna då?!" Hon visade med handen åt det håll hamnen vätte åt. "Och sålde henne?! Den där kusinen ska straffas för det han har gjort!"

Tom kom in och log stort.
"Hej" Cun log mjukt.
"Hon såldes till baren här på ön så hon har bott här sedan hon var 14 år Amelia." Han log och fortsatte.
"Han är redan död han med. Hon fick sin hämnd. De är döda och Kiliah är med dem för att hon är gift med Ethan. Tror hon inte vill lämna honom."

"Tom! Hej, välkommen!" Amelia satt ner ännu en tallrik så att Tom kunde smaka av maten han med. "Det finns mat till oss alla. Och tack, förresten, för bröllopet. Så fint det var. Grattis. Jag är så glad för er bådas skull." Hon såg från Tom till Cun. "Så hon har lämnat sitt kungarike?" Han flämtade. Det kändes märkligt, och svårt att förstå att någon skulle ge upp sin post som prinsessa. Men Kiliah hade väl sina anledningar. "Ethan? Det vet jag inte heller vem det är, Cun. Kärlek kan göra en blind." Hon satte sig ner till bords. "Ta av maten nu innan den blir för kall."

Cun började skratta ch höll för munnen.
"Eler full. Ethan kidnappade Kiliah när han var så full. Han bara tog henne och sprang sin väg." Han log.
"Men Amelia nu äter vi tycker jag."

"Han låter..", började Amelia och hejdade sig. Hon ville ju inte tala illa om Cuns vänner. "Som en ovanlig man, men det är ju bra ifall han gör Kiliah lycklig." Amelia gestikulerade åt Cun och Tom att ta av maten. "Varsågod, börja ni. Jag tror att det ska smaka." Hon log mot de. "Och Tom? Du har seglat länge med piraterna, hur är det?"

Tom såg på Amalia med ett leende.
"Oh Ethan är snäll rakt igenom men när han får ögonnen på något han gillar. Då blir det full fart." han log. Sedan nickade han.
"Ja jag har seglat sedan jag var 10 år."

Amelia drog lite på läpparna i avsmak. Hon visste inte vad hon skulle tro om den där Ethan, men det var bäst att hålla sina åsikter för sig själv. Hon ville inte förolämpa Cuns vänner.
"10 år?" Hon riktade uppmärksamheten på Tom istället samtidigt som hon plockade av maten. "Det är länge, Tom. De andra piraterna då? Är de trevliga med dig? Och kaptenen? Jag tror jag har sett honom faktiskt."