prs yehet & kkaebsong

"Zihao sluta." Börjar Joshua med stora ögon, varför trycker den äldre ner sig själv så mycket? Visserligen hade han själv gjort det tidigare, men han älskar Zihao så mycket. "Du finns att älska.. jag har aldrig slutat älska dig."

”Bra, sluta aldrig göra det”, viskade han och strök händerna längsmed den slanka kroppen, över revbenen, ner mot magen. ”Tror du att mina kompisar dyker upp idag? Det regnar ju fortfarande ute..” sade Zihao därefter och satte sig upp. Han riktade de mörka ögonen bort mot fönstret, där det fortfarande öste ner vatten från den mörka himlen. Kunde det här vädret verkligen vara naturligt? Eller var det verkligen på gång att mörka därute?

Joshua nickar lätt och vrider på sig så att han kan ligga på sidan.
"Det tror jag säkert," svarar han och stirrar in mot elden. "Skulle inte förvåna mig om de redan är påväg.. de kan ju också transferera sig förmodar jag."

Zihao sänkte blicken och slängde benen över sängkanten, svepte fötterna över golvet några gånger innan han reste sig upp. Långsamt vandrade han fram till fönstret och lutade sig mot karmen, stirrade stint ut på ovädret som rasade utomhus.
”Ska du på bröllop sa du? Helt själv?” Undrade han och följde en regndroppe med pekfingret, som letade sin väg nerför rutan. ”Vilka ska gifta sig?” Fortsatte nittonåringen frånvarande.

Ögonen följer Zihao i tystnad, lägger märke till hur den äldre är alldeles frånvarande.
"Jag får ta med mig en plus person.. är du intresserad?" Frågar han och sätter sig upp på den bekväma sängen "Bill, den näst äldsta storebrodern till Fred och George och Fleur."

”Har faktiskt aldrig träffat någon av dem förut..Fleur, det var väl en av dem som tävlade i trekampen dock? Känner igen namnet”, mumlade han och vände ögonen ner mot gatan, som var alldeles folktom. Kanske inte så underligt, med tanke på regnet och så, men ändå en ovanlig syn. Zihao hade aldrig sett Diagongränden så tom innan. Det var nästintill obehagligt och olustigt. ”Har en känsla av att någonting dåligt kommer ske snart.”

"Ja, hon var med i trekampen.. Rom hade en stor förälskelse på henne," berättar Joshua med ett roat leende och ställer sig upp från sängen. Han går fram till Zihao och virar armarna om honom, kramar den äldre bakifrån. "Vad får dig att tro det?"

Utan att vika undan med blicken från fönstret, rynkade Zihao på ögonbrynen.
”Jag vet inte..det bara känns som det”, förklarade han tvekande och fingrade lite på Joshuas armar. ”Tycker inte du att det? Eller är jag bara paranoid?” Undrade bittonpringen sedan och slet bort ögonen från fönsterrutan. Istället sneglade han bak mot den andre med samma olustiga ansiktsuttryck. Han kanske var helt ute och cyklade?

Joshua skakar på huvudet, det är klart nittonåringen kan ha de tankarna i huvudet.
""Klart du är paranoid Zihao, men det betyder inte att du har fel," säger artonåringen och släpper taget lite grann så att armarna åker till sidorna. "Ett krig kommer definitivt att inträffa, inte konstigt att du har tankar om det."

”Jag vet att vi inte borde tänka på det, men kan verkligen inte sluta”, erkände Zihao och vände fönstret ryggen. ”Är rädd, Joshua..vettskrämd faktiskt”, fortsatte han och blinkade några gånger - blinkade bort tårarna. Det kanske var fånigt av honom, men vem kunde undgå att vars rädd i en situation som denna? Vad som helst kunde ju hända under ett krig, då det varken fanns regler eller restriktioner. Och det, det var samma sak som att uttala en säker död.