Trollkarssamhällets framtid 2

Isac höll för handen han vart röd i ansiktet då Sofie sa älöskling han visste inte hur han skulle ta hand om handen·

Miranda grät hon hade aldrig gråtit så mycket som nu stress allt hon skulle göra och nuvdet här· Hur skulle hon berätta för barnen? Det var den stora frågan skulle hon ens orka att berätta det?

Sofie hämtade en första hjälpen väska. Hon lindade om Isacs hand.


Josh knackade på kvinnans hus.

En kvinna vid namn Eva öppnade hon kramade Josh och ledde honom in i huset· Hon var minst 15 år yngre än Miranda smalare och enligt henne vackrare·

Louise satt på gården hon ritade av en fågel hon hade framför sig hennes svarta hår dansade i vinden·

Josh log. Han tog av sig skorna.

"Jag har lämnat Miranda nu,sa han. Han hade lagt sin ring på sängen hemma.

" skömt lämna den tjocka gamla kvinnan bakom dig " sa Eva hon log och ledde honom in i köket där det fanns lite kvälls fika·

Louise stäckte fram handen fågeln hoppade upp på den hon log när hon var ensam var hon lugn·

Josh log. Han satte sig vid bordet.


Moa vaknade. Hon hörde någon gråta.

"Mamma!,ropade hon

Miranda svarade inte hon orkade inte resa sig hon grät hon.kände stark stress inom sig· Hennes kudde var blöt och fuktig men hon orkade inte resa sig·

Moa klev upp ur sängen. Hon gick mot Mirandas sovrum. Hon öppnade dörren och såg sin mamma gråta.

"Vad är det mamma?,sa hon


Josh såg på Eva.

"Du är så snygg!,sa han

Miranda lät ringen på sängen prata hon tog av sig sin ring och lät den falla på golvet med en liten duns· Mirandas tårar ran kärlek var bara lögn hon skulle inte släopa in någon mer kille i hennes liv·

Eva log hon kyste Josh ringarna väntade på bordet

(Ska hon inte?)

Moa skyndade sig fram och kramade om Miranda.

"Nej! pappa,grät hon


Josh besvarade kyssen. Han njöt