Förändrad värld Lupple & Medi

Hon somnade och vände sig om i den stora sängen. Månens ljus kastade sig över kudden och fick hennes hår att gnistra som silver eller stjärnor.

Han ströck bort hennes tårar och satte sig och tog henne i famnen. Virade sedan om henne.
"Shhh inte vara så sur." viskade han och började sjunga. En visa som hade vampyrernas sömnmagi i.

Hon hajade till och satte handen för munnen. Inte ville hon ha ett syskon i hans klor när han var som argast.
"De skrattar inte åt dig mästare, De är rädda för dig så varför skulle de skratta?" Hon såg på sin handled och höll upp den.
"Är ni hungrig mästare?"

Rafael satt och studerade henne en lång stund. Hon sov och han drog sig för att lämna henne. Han ville vara nära henne.

Hon såg på honom och försökte ta sig loss, det var ett trick. Men innan hon hunnit tänka klart började hon somna till.

Allan slog undan hennes handled. Och stirrade surt på skärmen. Jimmy svalde hårt. Detta hände ibland att Allan nästan tappade det. Och det var alltid värre än arga Allan. När han var såhär fanns det inga gränser. "Mästare, får vi glädja dig med en sång?" Undrade Jimmy hövligt och Allan såg på honom. Noggrant. Han var alltid svår att läsa men nu? "Låt oss dyka in i musikens värld. "Tjoade Allan och tog dem i händerna och drog med den därifrån. Mot musikens rum.

Han smekte henne över håret medan han sjöng. Sedan smekte han henne över pannan medan han koncentrerade sig. Hon filade av skräcken hon hade för honom. Mildade av händelsen och smekte henne sedan. Hon var helt otröstlig. Theodore sjöng hela tiden vidare på låten tills den var slut och placerade henne sedan i sängen där han stoppade om henne.

Flora såg hur handleden slogs bort och hon såg skrämd ut. Hon hade gjort honom arg igen och hon ställde undan sin kopp för att dra värmefilten tätare om sig. Benen värkte och föttrena som var omlindade kändes som de skulle falla av.
Men när väl Jimmy hade fått honom på bättre humör så såg hon upp innan hon slets ur soffan och gick sedan tyst bakom Allan.

Rafael studerade Rhiannon och gick långsamt in i hennes huvud för att försöka bättra hennes uppfattning om honom och ansåg sig lyckas. Han lät henne vila vidare med härliga drömmar innan han drog sig ut från hennes tankar.

Aurora hade somnat. Mot sin vilja och hennes drömmar och sömn var oroliga tills det var som om en mjuk filt lindade om hennes tankar och hon sov faktiskt bra.

Jimmy såg på henne. Han var rädd för hennes ben men han behövde göra den här saken. Väl bakom pianot så såg han mot Flora. "Följ mig." Bad han lugnt och började sedan spela en melodi. Allan såg på Jimmy och lyssnade på melodin. Hur vågade han spela den? Men samtidigt visste han att han hade befallit Jimmy att spela just den när han blev sådär...paranoid. För att inte skämma ut sig inför likar. På jobbet eller tillställningar. Allan svalde hårt och såg på Jimmy. "Gå och lägg er." Avslutade Allan lite mer samlat.

Jimmy stängde igen pianot. Hjälpte Flora upp till hennes rum och bäddade ned henne. "prata aldrig om den här saken." Viskade han i hennes öra innan han lämnade hennes rum och gick till sitt eget.

En bekymmrad rynka spred sig över hennes ansikte och hon vände sedan bort huvudet. Det var något som störde hennes drömmar men snart så drog hon lugnt efter andan medan hon sov allt djupare.

Theodore hade hittat pappret och lade det i sin ficka. Han gick ut för att leta efter sin bror och såg sedan på honom.
"Hon var helt förstörd." Sa han och suckade.
"Jag har inte kännt mig så här blödig på år."

Flora tog upp fiolen och började sedan att spela tillsammans. Hennes fingrar hängde inte med lika bra som innan men hon gjorde så gått hon kunde.
Hon lade sedan ner den och neg innan hon gick efter Jimmy.
Hon kände sig trött och såg in i hans ögon.
"Okej." Var allt hon fick fram. Smärrtan i kroppen rusade tillbaka men hon somnade om istället.

När hon somnade djupare så gick han ut från rummet och mötte upp sin bror. "Skoja inte. Hon verkade knäckt." Viskade han sorgset. "Det var oerhört tufft att straffa henne. Jag menar. Så illa är det inte. Alltså det de gjort." Viskade han. "Jag skulle också vilja ha ett hemligt språk om jag var dem." Fortsatte han förklara.

Jimmy la sig i sin säng och somnade. Det var en orolig sömn men han fick några timmar i alla fall.

Han nickade och såg på lappen och såg sedan ner.
"Men de får inte." Sa han och lade in lappen i elden. Såg sedan på honom.
"Hur var Rhiannon? Hon verkade mer lugn... Kanske för det inte var lika illa som hos Allan."


Flora vaknade mitt i natten och värmen slog hehnne. Halsen var nästan helt täppt och hon vände sig.
Benen ömmade och hon satte sig upp.

Han nickade. "Jag vet. Men kom igen. Skära av ett finger för det där?' suckade han och nickade sakta. "Hon frågade om jag skulle berätta för Allan. Jag sa nej, eftersom han inte har något med vad som händer hemma att göra. Det verkade lugna henne." Förklarade han lugnt. Han tog upp hennes lapp och slängde in den i elden och tittade över de andra sakerna. "Vems är detta?' undrade han och höll upp det för sin bror.

Allan befann sig på sitt kontor och försökte lugna sig själv hela natten.

"Det var inte min idé att ta upp den kniven." sa han och såg på honom. Log sedan.
"De var rätt villiga att berätta tidigt. Självmant dessutom så vi kan ju säga att straffet blev mildare..." Sa han och såg på honom.
"Ingen aning, dina?"


Flora tog sig ur sängen och makade sig mot toaletten där hon sjönk ner på det kalla golvet och hostade.

Han suckade. "Nej jag vet. Jag menar att det är liksom lagstadgade regler." Förklarade han lugnt och nickade. "Det är jag glad för. "log han för att sedan skratta. "Din flicka svarar väldigt väl på dig." Flinade han. Sedan skrattade han. "Mina? Nej." Flinade han.

Allan hörde hennes hostande och skickade dit en piga för att hjälpa henne.