PRS Lupple & Medi

Hon slog sig ner och lutade sig tillbaka och såg på Tristan.
"Kan jag få ett glas med iskallt vatten?" Hon log och Tristan sprang i väg och kom snart med det och räckte över det. Hon log och drack försiktigt och såg Simon komma in.
"Skrämmer han dig?" Hon såg på honom och studerade honom när han såg hennes händer. Hans händer var mjuka, svala.
"Sen smakar det metall i munnen och jag är öm i käken."

Simon studerade henne och hennes händer, sedan hennes anklar.
"Har du ont i ryggen?" Frågade han lugnt men han tittade oroligt omkring sig.
"Öm i käken, som om någon slagit dig eller som om du sträckt den?" Sa han och såg på Dorian för att sedan titta på Alexander.
Han tittade tillbaka på henne och log svagt. "Kan du öppna munnen för mig?" Sa han lugnt och Dorian vandrade frustrerat runt i rummet tills Lathan stoppade honom.
"Simon, kan du hjälpa?" Sa Lathan och Simon suckade.
" Jag tror någon försöker binda henne med magi. Jag vet inte varför och jag vet inte vem. Detta är oerhört stark magi om det är som jag tror. Men jag kan inte veta säkert." Sa Simon.

"Öm som någon har sträckt den med något." Hon nickade.
"Jag har ont i ryggen." Sakta öppnade hon munnen och slöt ögonen och andades genom näsan och väntade.

Han studerade hennes mun och log svagt.
"Stäng. Var snäll och res dig upp och visa ryggen." Sa han lugnt och Dorian tittade oerhört oroligt på det hela.
"Hur kan du vara säker?" Sa han men Simon svarade inte.
Dorian förstod inte speciellt mycket av detta antagligen för att magi inte var hans starka kunskapsområde. Han borde läsa på om magi.

"Jag har ont när jag står. Går det bra om jag sitter på en pall kanske? Eller så jag sitter med ansiktet mot Dorian i hans knä?" Hon såg på honom och drack av vattnet.

Simon nickade. "Det går bra, jag behöver bara titta på din rygg." Sa han och Dorian satte sig ned och höll ut armarna mot Willow så hon kunde sätta sig hos honom.

Hon satte sig och log mot honom och drog av sig tröjan och lutade ansiktet mot hans kropp. Hon var så varm jämförelse med honom och hon kände hans kärlek komma mot sig.
" Det svider som någon skurit mig med en kniv.."

Dorian la armarna om henne och lät dem vila på hennes höfter och pussade henne lätt på pannan.
"Vi ska nog lista ut detta." Sa han leendes.

Alexander ställde sig bredvid Simon och betraktade ryggen. Nog hade någon skurit henne med en kniv. Men det såg ut att vara flera dagar gammalt. Hon blödde inte.
Alexander sa inget, men han såg förfärat orolig ut.
Simon studerade det noggrant, klev fram och rörde vid såren men ryckte genast bort handen och studerade den.
"Tack Willow." Sa han och Dorian drog på hennes tröja igen.

Hon nickade och tog på sig tröjan igen och vände sig om och lade huvudet på sned.
"Vad är det som händer? Är det de brittiska vampyrerna som vill ha mig?" Hon sneglade på fönstret och sedan på Simon igen.
"Snälla säg att de inte är dem!" Hon såg oroad ut men tryckte sig mot Dorian.
"Vänta vad sa du att jag sa i sömnen?"

Simon såg på henne med sorg i blicken.
"Jag kan inte se vem som gör detta det jag ser att det är någon som använder svart magi." Sa han ärligt.
Funderade lite och drog fram en av sina böcker han hade i sin ryggsäck och bläddrade igenom den.

Dorian la armarna tätare omkring henne och pussade hennes panna. "Vi löser detta." Sa han och studerade henne en stund och suckade.
"Du sa Ve är dum. Känner du någon Ve?" Sa Dorian lugnt.