Prs mellan en skorpa och ett lingon

"Tack för att du hjälpte mig med min vinge", sa Angel och tog hennes hand i sin

"Hjälpte?" sa Mila och såg på honom. "Trodde jag gjorde den värre"

"I början ja", sa Angel "men sen blev det bättre"

Mila log mot honom och ryckte ännu en gång på axlarna.
"Varsågod"

Angel vaknade upp efter en till natt utan drömmar. Klockan var halv ett, och han hade ont precis överallt efter att ha spenderat hela natten i en hård plaststol på sjukhuset. Han reste sig sakta upp och gick fram till garderoben. Utan att bry sig drog han på sig sin vh och det första som låg framför honom. Angel orkade inte äta frukost, han orkade inte borsta tänderna, och han orkade definitivt inte vara hemma själv. Han hade inte sagt ett ord de senaste tolv timmarna, inte svarat på tilltal, inte lyssnat. Ingenting hade tagit sig igenom barriären han byggt åt sig själv. Hans läppar var sönderbitna, hans ögon rödflammiga och hans hår rufsigt.

Långsamt gick han till skolan, han orkade inte ta bussen, så därför så var det ytterligare en timme till han kom till skolan. Angel tog ut några av sina böcker från sitt skåp och gick till sin svensklektion som hade börjat bara några minuter tidigare. Utan att bry sig om att läraren tystnade när han klev in, så smällde han igen dörren och gick med blicken på golvet och satte sig vid en ledig bänk.

Mila drog snabbt på sig en ljusblå t-shirt med svarta stjärnor på och ett par svarta jeans efter hon duschat klart. Hon hade inte träffat Angel någonting, vilket oroade henne och gjorde att hon ville komma till skolan snabbare. Hon skyndade sig med att borsta sina tänder och sprang ner för trappen. Hon orkade inte bry sig om att smyga ner så att hennes föräldrar inte skulle vakna, även om de säkert skulle mörda henne. Mila drog på sig sina slitna sneakers och sin svarta mössa innan hon drog med väskan ut ur huset. Hon slängde igen dörren och skyndade sig med att trä hörlurarna över huvudet medan musiken spelades.
När hon kom fram tills skolan väntade hon rätt länge på Angel vid hans skåp. Hon såg upp på skolklockan när den för första gången under dagen rang, vilket betydde att eleverna skulle till sina klassrum. Hon suckade djupt och gick med tunga steg mot klassrummet.
Mila såg tyst upp från sin bok när Angel kom in i klassrummet. Hon granskade honom med blicken, han såg alldeles förstörd ut.

Angel tittade ofokuserat ner på sina böcker när läraren kom fram till honom
"Jag hörde vad som hade hänt..", viskade hon tyst och log lite mot honom "du hade egentligen inte behövt komma, Angelos"
Angel visade inga tecken på att han ens hört vad hon sagt, utan fortsatte stirra lika ofokuserat på sina böcker tills läraren gick därifrån. Han satt hela timmen så, glömde att blinka då och då, men tittade fortfarande inte upp. När lektionen var slut gick han ut ur klassrummet med ena handen i fickan och blicken fäst på en punkt långt bort.

Mila packade snabbt ihop sina böcker och la ner de i sin väska innan hon skyndade sig efter Angel.
"Hej.." sa hon och saktade ner lite. "Hur är det med dig?"

Angel smällde upp sitt skåp utan att titta på Mila. Det var en av anledningarna att han kommit dit, att få höra henne och se på henne. Han öppnade munnen lite för att säga något, men ingenting kom ut. Istället så tog han ut sina matteböcker och gick iväg som om hon aldrig sagt något

Mila följde honom med blicken och kramade om väskremmen hon hade runt axeln. Hon bestämde sig för att låta honom vara själv en liten stund och öppnade istället sitt egna skåp. Hon stoppade in sin väska och drog ut matteböckerna.