In the dark PRS Vidomina & Medi

Gix log och lämnade rummet och Alice skrattade mjukt.
"Rion du är svartsjuk?" Hon lutade sig tllbaka och gäspade stort.
"Skulle du kunna läsa för mig kanske? Jag känner mig svag."

Rion fnös när Gix försvann därifrån utan att ha svarat på hans fråga. "Jag gillade inte hur han talade till dig.", sa han ärligt, men log då han såg mot Alice igen. "Men det är skönt att se att du verkar må bättre. Det är bäst att vi lyssnar på Gix." Rion satte sig ner på sängen och iakttog henne. "Läsa?", sa han efter några sekunder. "Vad vill du att jag läser för dig?", sa han lägre.

Hon skrattade mjukt.
"Du vet hur jag är. Säger man inte till mig på skarpen så gör jag det inte. Han är inte så dum som man skulle tro." Hon såg sedan sig om.
"Ingen aning. Läs vad du kan få tag i." Viskade hon med ett leende.

"Det ger honom inte rätten till att tala till dig på det sättet, Alice. Du är prästinna, han borde behandla dig så." Rion letade efter Alices hand med sin och greppade tag om den för att krama den. Han satt tyst och iakttog henne. "Javisst. Jag hittar något. En saga kanske? Inte en faktabok tycker jag.", skrattade han lågt och reste sig för att gå över till bokhyllan i hennes sovrum. Han ögnade böckerna. Det fanns så många att välja mellan.

"Jag vet men han skojade säkert. Att kalla mig prästinna n när ajg är svag kanske gör dem oroliga." Hon lade sig tillrätta.
"Jag ska höra mig för sen okej. Men oroa dig inte," Hon slöt ögonen och nickade

Rion sneglade på Alice kort för att se på böckernas rygg igen. Han behövde inte kommentera det eller tillägga något. Han hade sagt sitt. Istället beslöt han sig för att hitta något att läsa ur. "Den här kanske? Om en prinsessa som blir förvandlad till en varg? Har du hört den historien?" Rion tog boken och granskade framsidans pärm genom att röra med fingertopparna över den. Han såg upp på Alice sedan och gick fram till sängen. "Maka på dig, så att jag också ryms.", skrattade han lågt och satte sig tillrätta i sängen nära Alice.

Hon synade boken och skakade nekande på huvudet inann hon log.
"Maka på dig själ." Hon flyttade sig och såg på hur Rion lade sig vid hennes sida och hon lade sig närmare honom.
"Om jag somnar bli itnte arg." Viskade hon.

Rion log smått och satte sig tillrätta bredvid Alice så att hon kunde luta sig mot honom. Han lade en arm om henne och strök henne försiktigt över hennes rygg. "Jag kan inte bli arg på dig, Alice.", viskade han tillbaka och öppnade sedan boken för att läsa ur den. I den fanns också illustrationer som underströk handlingen. Den var vacker att bläddra i. "Det var en gång..", började han och berättade om kvinnans, prinsessans, bakgrund för att sedan leda henne vidare i olika draman och handlingar och uppkomsten till hennes förvandling.

Hon log och lyssnade medan Rion läste men det tog inte lång stund innan hon hade fallit i djup sömn och andandes tungt där hon satt.

Mira såg på Leo med ett leende.
"Vi kan snart gå i palatset igen.
Det är jobbigt nu när vi måste ha fördraget. Men blodet har skickats in. Så det kommer blandas med sanden."

Rion stängde igen boken utan att ha läst klart berättelsen. Det var ingen idé längre, då Alice hade somnat. Han log nöjt och satte ifrån sig boken på nattduksbordet bredvid sängen och vände sig sedan till Alice för att lägga sig tillrätta bredvid henne. "Sov du.", viskade han. "Jag är här när du vaknar igen."

"Men glaset i fönstrena skyddar oss eller hur? Vi kommer och går som vi vill i palatset?" Leo såg oförstående på Mira, men svalde då hon nämnde blodet. Han hade inte känt det tidigare, men han var törstig. Törstig efter blod.