PRS Lupple & Medi

Hon vred på sig igen och kliade sig på armen.
"Ve är dum." muttrade hon i sömnen och snart hade hon börjat sparka av sig täcket och snart hördes vargarna yla. Willow vaknade till och satte sig upp.
"hmmm?"

Ve är dum, vem tusan är ve? Han svalde hårt och hörde vargarna och satte sig upp han också samtidigt som hon och la armarna om henne.
"Hej sov älskling. Du är säker." Viskade han och pussade hennes panna mjukt.

Hon sträckte sig efter skålen med halvsmält glass och började äta igen och såg över axeln och nickade.
"Jag måste gå på toaletten igen." Hon såg på honom och drog på sig tofflorna.
"Vart tog Allie vägen?"

Dorian reste sig upp och nickade.
"Okej jag följer dig." Sa han och tog hennes hand och hjälpte henne upp och ledde henne till badrummet.
"Hon är nere tror jag." Sa han och log svagt.

"Ska du gå med mig?" Hon såg på honom och log svagt.
"Okej vad bra." Sakta öppnade hon dörren till badrummet och gick fram till toaletten och satte sig efter dragit ner byxorna och lutade sig framåt.
"Älskling?" Hon såg upp och torkade sig innan hon reste sig upp.
"Borde jag gå ner?"

Han nickade sakta. "Jag kommer inte lämna dig för ens en sekund." Sa han allvarligt och oron syntes så tydligt över hela hans ansikte.
Han nickade sakta och såg på henne när hon gick fram mot honom igen.
" Om du vill. Men du behöver inte." Sa han och log svagt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Kommer du bära ner mig om jag måste ner?" Hon log retsamt och sträckte ut en hand för att smeka honom.
"Åh Dorian." Hon såg då sin handled, blå som den haft rep.
"Alexander!"

" Jag bär dig vart du än vill." Sa han allvarligt och fångade hennes hand när även han såg det blåa.
"Häxkonst." Sa han lågt, blottade tänderna och lyfte upp henne i sin famn och bar ner henne på mindre än en sekund och ställde henne framför familjen.
"Har ni läst nått om någon Ve? Hon pratar om Ve i sömnen." Sa han snabbt på latin och Alexander rörde sig snabbt fram och studerade märkena.
"Detta är oerhört underligt." Sa han och såg på Willow och sedan på handleden och undersökte hennes anklar.

Hon såg på Dorian och såg på honom.
"Dorian jag gillar inte när de går så fort. Jag blir illamående." Hon hulkade och svalde det hon fått upp och sträckte fram händerna.
"Ska jag sätta mig i fåtöljen kanske?" Hon pekade och såg på Dorian.
"Jag går själv."

" Älskling, just nu om vårt hus inte var omringat hade jag tagit dig till ett annat land." Sa han och släppte ned henne och nickade.
"Sitt där." Sa han och gick sedan ut på gården och tog sig fram till häxan på mindre än en sekund och la armen om hans nacke och morrade.
" Sluta med din magi." Mumlade han kallt och Simon bara stirrade rakt fram.
"Jag gör ingen magi. Ingen av oss har gjort nått." Sa han och han verkade uppriktigt rädd.
" Om du skadar kvinnan jag älskar kommer jag döda varenda människa du någonsin träffat. Tvivla inte på mina ord Simon." Morrade han innan han halvt bar, halvt knuffade in honom i huset och ledde honom till Willow.
" Det är är häxkonst." Morrade han och pekade på hennes handleder och Simon gick försiktigt fram och greppade hennes hand försiktigt.
" Det är nått ont. " Sa han tyst. "Någon försöker kanske binda henne." Sa han lågt och snurrade på hennes handled och studerade märkena.