Varför sa du inget Tramptass? [sv]

Tack så mkt tänkte sätta mig och skriva fortsättningen snart så ni får se vad som händer ^^

Jättebra

Tack så mkt

super awesome

Tack så väldigt mkt jag försöker komma på fortsättningen men det hände så mkt här just nu att jag inte vet när jag kmr kunna skriva

Awesome

tack så mkt glad jag blir

Superbra!

Jag ber tusen gånger om ursäkt att det har tagit sån tid, särskilt eftersom jag inte ens har någon bra anledning att skylla på *suck* nej jag hoppas bara kapitlet är uppskattat och att nån av er fortfarande läser den

Remus satt i sängen och stirrade rakt fram, han hade drömt om Sirius och trotts det den andra mannen hade gjort saknade han honom ändå. Han såg sig runt i Caras rum och undrade vad han skulle göra. Remus tankar förde honom genast tillbaka till deras skoltid, första gången han hade förstått sina känslor för Sirius.

Remus satt bekvämt i soffan framför brasan i Gryffindor-tornet och försökte koncentrera sig på boken han hade i knät vilket var ytterst svårt eftersom James satt och överröste Lily med kärleksord och Remus brukade inte irritera sig på sånt, men idag hade han lust att slå dem båda i huvudet, inte frö att han hade något emot dem som ett par, det var absolut inte det. Nej Remus fann faktiskt James och Lily som ett riktigt sött par, utan det var nog snarare för att han inte kunde säga små söta saker till den personen han ville, Remus ville slå sig själv i huvudet över att han hade blivit kär i Sirius av alla personer, den enda han inte kunde bli kär i. Sirius var skolans casanova och det var knappt att Remus han blinka innan Sirius hade bytt tjej och det stod väldigt klart för Remus vart Sirius stod när det gällde sin läggning. Han stirrade argt ner på boken som om det var dens fel att han inte kunde få Sirius. Han såg på klockan och började faktiskt undra vart Black sonen var någonstans. Men just som han skulle fråga de andra kom den svarthåriga pojken instapplande genom porträtthålet med en rödhårig tjej i släptåg, Remus var ganska säker på att hon hette Jillian, han gav henne en arg blick och hon vek ner blicken. Egentligen ville han bara gå fram till dem båda och putta bort Jillian och kyssa Sirius men han visste att det skulle vara en väldigt dum ide och han satt kvar på sin plats. Han hade gått igenom det här problemet hundratals gånger och alltid kommit fram till att hur han än gjorde kunde han inte få Sirius. Animagusen drog med sig tjejen mot soffan där han just satt och varulven bad en tyst bön om att de inte skulle sätta sig bredvid honom, men ingen verkade lyssna på den bönen.
”Tjäna Månen” sa Sirius och slog sig ner bredvid honom och log varmt mot honom, det där leendet som alltid fick honom att smälta.
”Hej Tramptass” sa Remus lågt och tänkte precis säga något mer när Sirius vände sig bort från honom och kysste Jillian och Remus blick mörknade.
”Jag går och lägger mig” sa han argt och slog ihop boken, James och Lily såg lite konstigt på honom men sa inget och han gick upp till sovsalen och slängde sig på sängen och drog täcket över huvudet, Sirius kunde såra honom mer än han anade, han förstod inte hur den andra mannen egentligen gjorde för att få hans humör att svänga så. Han hörde hur dörren öppnades och han trodde först att det var James, men hörde snart Sirius välbekanta röst.
”Är du okej Månen?” frågade han och drog bort täcket från hans ansikte ”är det Jillian? Är du kär i henne?” frågade Sirius och Remus hade nästan lust att skratta.
”Nej jag är inte kär i Jillian” sa han lågt, och Sirius såg ut att fundera som om han ville säga något men sen kom på bättre tanker.
”Jag är ledsen om jag har försummat vår vänskap den sista tiden” sa Sirius sorgset och Remus förstod inte hur Sirius kunde vara en sådan bra vän.
”Det gör inget” sa Remus lågt och låtsades att det var problemet och log svagt mot Sirius.
”För mig gör det de, vet du vad jag sover hos dig i natt i stället för Jillian, det blir precis som förr” skrattade Sirius och Remus rodnade lite och nickade sen och Sirius kröp ner bredvid honom och drog fram Remus förråd av choklad och gav honom en bit och log sen, så där som bara Sirius kunde.

Remus vaknade ur sina tankar och reste sig upp, han förlorade nästan Sirius en gång för att han inte sa något och han tänker inte förlora honom igen! Han knöt händerna bestämt och transferade sig till Grimaldiplan 12

Sirius öppnade dörren när det knackade och han undrade vem det var, han hade ingen lust med besök just nu. Han stirrade på personen som stod utanför och sken upp när han såg att det var Remus, den enda personen han ville prata med, den enda personen han ville träffa just nu. Remus steg in genom dörren och såg allvarligt på honom.
”Kommer du göra om det du gjorde igår?” frågade han allvarligt och Sirius kunde bara skaka på huvudet.
”Kommer du svika mig på något annat sätt igen?” frågade Remus och Sirius kunde bara åter skaka på huvudet.
”Kan jag lite på dig?” frågade Remus och nu nickade Sirius och den andra mannen kramade om honom. ”Det var allt jag ville veta” viskade han i hans öra och Sirius höll hårt om Remus, han tänkte aldrig släppa honom igen.
”Jag är så ledsen Remus” sa han lågt och den andra mannen tog honom på armlängdsavstånd.
”Jag vet det, men jag var tvungen att vara säker” sa han och kysste den andra mannen.
”Vart tog du vägen egentligen? Jag försökte hitta dig men jag gjorde det inte” sa Sirius och de satte sig i vardagsrummet.
”Jag åkte till Hogwarts för att prata med Cara och sedan fick jag låna hennes rum hos Snape” sa Remus.
”Hon var här igår med, ibland undrar jag om det är Lily som fötts på nytt” sa Sirius lågt.
”Ja det undrar jag med” sa Remus lite leende.
”Vad fick dig att ändra dig? att komma tillbaka?” frågade Sirius efter en stund och såg in i Remus ögon.
”Jag tänkte på när jag först började gilla dig och hur nära jag var att förlora dig då, och jag ville inte uppleva det igen” sa Remus och la Sirius ner på rygg i soffan ”nu är du min för alltid” sa Remus och kysste honom

Nawww!
Gulligt! Och awesome!