Sorgens tider [SV]

Tack ♥

Du skriver ju jättebra

Tack *rörd över kommentarerna* :'

Du skriver så bra, så fint. ♥

Tack ♥

Mer kommer imon efter att jag pluggat och försökt sälja det nedanstående xD
Förresten, ingen i Smålands trakterna som skulle vilja köpa kläder ifrån Newbody? (Min klass säljer det nu XD)

Bor i Norrbotten, hehe^^

guligt jag börja gråtta

Samma här

Gör du? Kul^^ Jag är född i Kiruna men bor i Luleå Fast nu gick vi Off topic..

Kapitel 41 - George Weasley

Jag såg Snäckstugan framför mig. Huset som Freddie, min tvillingbror, aldrig fått spendera tid inuti. Ögonen tårades på nytt och dom redan fuktiga kinderna fick ta emot ännu en ny drös av tårar. På skakiga ben gick jag emot dörren, men stannade då jag hörde min bror och Fleurs röster.
"Varför lät du honom bo här?" hörde jag Fleur väsa argt.
"Han behöver vårt stöd" försvarade min bror Bill mig.
"Men kan inte dina föräldrar göra någonting?" fortsatte Fleur.
"Dom klarar inte av att se på honom, älskling. De ser Fred, inte George. De ser inte den enda skillnaden som skiljer dom åt. Jag kan inte bara lämna allt ansvar hos dom. Alla bor ju hemma just nu. Sedan plus Hermione och Harry så skulle ingen orka med stämningen" sa Bill, lugnt. Jag gick in genom dörren och fick se min bror krama om sin fru, varsamt. Fleur grät, och var alldeles röd i ansiktet.
De upptäckte mig efter en stund, och såg mig stå med röda ögon och ett svagt svagt leende.
"Kom så ska jag visa dig vart du ska sova" sa Bill plötsligt, och därmed avbröt den fridfulla tystnaden. Tyst följde jag efter min äldre bror.
"Du hörde, eller hur?" frågade Bill, och såg på mig med en ledsam min. Jag nickade.
"Ja" viskade jag fram.
"Ledsen, Fleur har lite humörsvängningar nu för tiden" ursäktade sig Bill, men jag såg på hans min att han inte var värst ledsam längre, mer stolt. Då fattade jag.
"Fleur är...?" mer hann jag inte säga förräns Bill nickade och log svagt.

___________
otroligt kort kapitel, men har tyvärr inte tid med mer