Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

vassego

Okej Kapitel 25 kommer idag.




Kapitel 25 (ändrade eftersom det var ingen som skrev före )

Frosten kom en kall morgon och fortsatte sedan efter det. Det var nu början i November och Quidditchmatchen mot Ravenclaw närmade sig med stormsteg.
Just nu satt vi ( Jag och Sirius ) invirade i filtar i upphållsrummet efter en lång promenad utanför slottet.
Inte för att vi behövde filtar men vi tyckte att det var mysigt.
Sirius la armen om mig.
- Vad ska vi göra nu då? frågade han.
- Vi ska sitta här, sa jag och log.
- Tråkigt, sa han och kysste mig och jag besvarade den.

- Bättre? frågade jag efter vi hade avslutat den.
- Jaaa,det kommer vara det ett tag iallafall, sa han och smekte min kind.
Då kom James instörtande i uppehållsrummet.
- Stone är sjuk!
Han andades häftigt och han verkade inte ens lägga märke till oss även om han talade till mig.
Sen så såg han på oss lite nogrannare och hans flin började ta form i hans ansikte.
- Störde jag? frågade han sedan.
- Öhm...nej, sa Sirius.
- Ookej...
- Vänta nu! Vilken Stone? frågade jag och gjorde en gest med armarna.
- Vilk...Vilke..Vilken Stone! nästan vrålade James.
- Ja vilken Stone? sa jag och rynkade på ögonbrynen.
- Simon Stone! Vaktare! sa James i lika hög ton som förut.
Han verkade vara rätt så galen,och han brukade vara det när det gällde Quidditch.
- Okej okej,men snälla ta det lite lugnt!
James började stega fram och tillbaka i uppehållsrummet och jag hörde honom mumla "Ta det lugnt" men inte så att han skulle ta det lugnt utan snarare "hur kan du säga Ta det lugnt".
- Var ska vi hitta en vaktare på två dagar! sa han sedan.
- Men han L...L...Le,vad hette han nu igen? Juste, Leo. Leo Smith. Han sökte ju också som vaktare.
- Jaa...okej då,men han räddade ju bara tre mål och vi har inte hunnit träna upp honom, sa James.
- Äsch,kom igen nu. Vi får hoppas på det bästa, sa jag lugnande.
James log ett snett leende och sa sedan:
- Okej, jag går upp och informerar Leo nu då.
Han stegade iväg mot killarnas sovsal.


Äntligen var det dags för säsongens första match.
Leo verkade också göra ett bra jobb och resten av laget var också så peppade att vi nästan sprack ,iallfall jag.
Lördagen var då kommen och jag åt en macka till frukost.
Jag var så nervös att jag inte alls kunde äta mycket och det var med stor svårighet jag fick i mig mackan.
- Ät! Vi måste ha energi! vrålade James i varendas Gryffindor spelares öra.
- Äter du ens !vrålade jag lika högt till James som han gjorde till mig när han kom fram till mig.
- Ja, sa han som om det vore självklart och sedan gick han därifrån.


Efter frukosten gick hela laget till omklädningsrummet.
Jag pratade med Zendaya om taktik tills vi var framme.
- Lystring! ropade James åt hela laget.
Jag och Zendaya fnissade.
- Vadå? frågade James och stirrade allvarligt på oss.
- Förlåt, det lät bara roligt, sa jag.
Jag såg att Zendaya nickade på huvudet.
- Jaja, sa han och vände sig mot sitt papper.
- Eftersom Stone är sjuk hoppas jag alla kan Leos namn. Slägmännen....
Zendaya hostade med mening.
James himlade med ögonen och sedan fortsatte han:
- Och tjejen,eller nåt (Zendaya såg förolämpad ut), ni får vara vaksamma på alla dunkare.
- Som om vi inte redan är det, muttrade Zendaya.
- Förlåt då,men vi måste koncentrera oss, sa James och vände sig mot sitt papper igen innan han började tala på nytt:
- Och jagarna måste försöka göra så många mål som möjligt. Men jag hoppas ni redan vet det. Vi har pratat om den nya taktiken på träningarna.
- Ravenclaw hade också en jagare sjuk,så de har fått sätta in en som de tog på typ tio minuter. Jag slår vad om att han inte är så bra. Det ryktades också om att en av deras slagmänn hade stukat handen men jag är inte säker för att jag han inte se någonting, sa Ben Coleman.
James nickade på huvudet och sa:
- Bra! Då har vi en om inte två fördelar. Nu kör vi!
Han sträckte fram handen och la sina händer på den.
- Gryffindor!


Mathildas synvinkel (eftersom jag inte är bra att skriva om hur alla spelar. Bara från en annan synvinkel).

Jag satt med Lily,Remus,Peter och Sirius uppe på läktaren och väntade på att matchen skulle börja.
Just då vandrade båda lagen ut på planen och hela läktaren dundrade av jubelrop.
Jag såg Denice med en gång.
- Kom igen Denice, skrek jag även om jag visste att hon inte skulle höra mig.
- Det kommer bli så spännande, sa Lily.
Jag nickade.
Remus höll min hand.
Jag såg Sirius sitta och han kunde inte slita blicken ifrån Denice.
- Låt spelet börja! hörde kommentartorn ropa.
Alla spelare flög upp i luften david fångade kloneken men en Ravenclware tacklade genast honom.
James spejade och la sig lite utanför spelet.
Då såg jag hur en Ravenclaware gjorde ett mål.
- 10-0 till Ravenclaw, sa kommentatorn.
Ravenclawarna klappade.
Då ,helt plötsligt, flög Denice, tog klonken och i rekordfart satte hon iväg mot det andra målet och gjorde mål så snabbt att vaktaren för deras lag inte hann med.
- 10-10!


Matchen fortsatte och sökarna hade fått syn på kvicken lite då och då men tappat bort den.
Det stod nu 50-200 till Gryffindor. De ledde överlägset men kvicken verkade inte finnas någonstans.
Just då hände det väldigt mycket:
Ravenclaws sökare störtdök och verkade ha fått syn på kvicken. Alla i publiken drog efter andan. James dök efter Ravenclaws sökare men var inte lika snabb.
David tog klonken och dribblade förbi alla och ingen tycktes märka det och just då gjorde hon mål! Sekunden efter fångade Ravenclaws sökare kvicken och madam Hootch ( herregud,jag har stavningshål eller något,glömmt bort hur man stavar)
blåste i visselpipan.
Ingen verklade förtå något. Läktaren mumlade. Ingen apploderade eftersom de inte visste vad som hade hänt.
- Vad hände? frågade Remus mig.
- Ingen aning, sa jag och såg förstummat på planen.
- Gryffindor vann med tio poäng! skrek helt plötsligt kommentartorn.
Det tog ett tag innan alla förstod vad som hade hänt men sedan bröt Gryffindorarna i ett sånt stort vrål att det inte kunde vara möjligt.
Vi hade vunnit.


Denices synvinkel

Jag kunde inte fatta det. Vi hade vunnit.
Alla i laget landade på marken och sprang fram och lyfte upp David. Jag skrek allt vad jag kunde och jag antog att jag inte skulle ha någon röst kvar men det brydde jag mig inte om. Jag var så lycklig även om det var flera matcher och att vi inte hade vunnit Quidditchpokalen än.
Jag såg Sirius springa till mig och han såg strålande glad ut.
Jag nästan hoppade på honom och kysste honom och sen kramades vi.
- Bra jobbat, hörde jag James ropa och man hörde att han försökte hålla rösten stadig men jag visste att han snart skulle skrika som en liten flicka. Och jag hade rätt.

wiiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitlet ä över dig

jaha

förlåt det här^^^^^är kanske lite spamm men ändå



wiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! de vann!!!!!!!!!!!!

AWSOME! :'D I'm LOVING it! :'D

awesome, mer Sirius och Denice

Bra mer =)