PRS Emma07 och wolfy

Som Thomas hade misstänkt så hade hans mor inte alls velat gå med på giftermålet. Men däremot blev han överraskad över hur pass lätt han hade fått med sig männen på det hela, Alysia måste ha gjort ett mycket bra intryck på dem. Snart var dagen framme för vinterbalen, där de nu också sagt att de skulle offentliggöra deras förlovning. Dock hade han inte sagt något om det till Alysia än, utan han skulle smita och hämta henne precis innan och tänkte avslöja det först då. Nu hade han även ordnat ring, nu när de väl fick avslöja det. Han gick mot hennes kammare och knackade försiktigt på dörren, som vanligt smet han sedan in utan att vänta på svar. Balen började vilken sekund som helst nu.


Sophie såg sig en sista gång i spegeln innan hon gick ur huset och emot slottet för andra gången idag, hon hade jobbat tidigare. Men nu var hon påväg mot vinterbalen, klädd i en ljusblå klänning som framhävde hennes former rätt bra. Det var med pirrande mage hon gick dit, och numera visste hon vad pirret berodde på - Caspian. Hon kunde inte neka att hon rentav förälskat sig i honom. Men hon hade inte vågat säga något om det, trots allt var hon bara en tjänare.

Alysia studerade sin spegelbild. Hon var iklädd en djupblå klänning med vacker pärlbrodering i silver vid nyckelbenet, medan kjolen fått en lagom dos glitter. Håret var lockat och utsläppt. Hon hade använt ganska minimalt med smink, det var bara för att pigga upp ansiktet lite. Då det knackade på dörren hann hon knappt öppna munnen förrän Thomas redan tittat in. Naturligtvis var det han. Med underläppen mellan tänderna studerade hon honom från topp till tå innan hon nickade gillande. Han var mycket stilig.


Caspian var iklädd en kostym för en gångs skull. Vinterbalen ordnades en gång om året så det var ett undantag för honom när det kom till klädsel. Det här året såg han faktiskt fram emot balen. Det berodde på Sophie och att hon för första gången skulle delta. Han hade samlat tillräckligt mycket med mod till sig också för att ha bestämt sig att han skulle berätta om sina känslor för henne.

Thomas såg på Alysia med en gillande blick, hon var minst sagt mycket vacker i den där klänningen. Själv var han klädd i kostym, ganska uppklädd dagen till ära. Inte för att han hade mycket val, det var vad som förväntades av honom. Han log brett mot Alysia.
"Du ser strålande ut i den där klänningen", sade han med ett leende, gick fram mot henne.
"Jag har en sak till dig, den passar nog bra till klänningen", sade han snällt med ett nu lite mer lurigt leende och gav henne den lilla asken, i vilken förlovningsringen låg. Det var en ganska påkostad ring, och då han ju inte berättat innan om att han fått godkännande tänkte han överraska henne på det här viset.


Sophie var rätt nervös men såg också mycket fram emot att få tillbringa en balkväll på slottet, förhoppningsvis skulle hon få möjlighet att dansa med Caspian igen. Hon fick verkligen hoppas det. Dock tvivlade hon på att hon skulle våga berätta om sina känslor, även om hon skulle vilja det.

”Det hoppas jag verkligen att jag gör.” Klänningen hade inte varit den billigaste utan hon hade lagt en hel del pengar på den, så hon förväntade ju sig att den skulle göra sitt jobb bra. Då han räckte henne en liten ask hoppade hjärtat nästan upp i halsgropen på henne. Hon trodde sig veta vad den innehöll men ville samtidigt inte hoppas för mycket så hon slapp bli besviken om hon hade fel.
”Fick du allas godkännande?” frågade hon andlöst och såg på honom med uppspärrade ögon, höll ut ringen mot honom för hon ville ju att han skulle träda den på hennes finger.


Caspian var långt ifrån den första som anlände till den stora balsalen. Det forsade in folk både från höger och vänster, eftersom det fanns två dörrar som ledde till salen. Han kunde inte i folkmängden få syn på Sophie. Men kvällen hade knappt börjat så han skulle nog få se henne senare. Hoppades han. För det kunde ju vara så att hon inte skulle dyka upp heller. Men varför skulle hon vilja gå miste om att få uppleva vinterbalen?

Thomas log lite retsamt emot henne först.
"Men det klart, du skulle aldrig kunnat se nåt annat än strålande ut", sade han ärligt, det var åtminstone hans åsikt. Han log brett åt hennes reaktion, glad över att se hennes glädje och nickade lätt.
"Ja, lyckades övertala alla", sade han, det var något han var riktigt glad för då det ju betydde att han skulle få henne till sin drottning trots allt. Han tog försiktigt och trädde på ringen på hennes finger, gav henne en lätt kyss på handryggen efteråt.


Sophie hade blivit lite lätt försenad upptäckte hon när hon kom fram, salen var redan proppfull med folk. Hon smet in i folkvimlet, såg lite lätt förvirrat runt. Hon var inte van vid att vara på såna här stora tillställningar, hade ju bara varit på en bal tidigare innan denna.

Alysia kunde nästan redan nu känna hur hennes kindmuskler värkte av hennes breda leende. Hennes ansikte skulle nog komma att ömma ordentligt då kvällen var över, för hon skulle behöva komma att le ofta och mycket under kvällen. Men det skulle vara det värt. Äntligen skulle de få offentliggöra deras förlovning. Men hon kände sig också väldigt nervös för samtidigt som den nyheten kom ut, så skulle alla vara medvetna om att hon var den blivande drottningen.



Caspian fick knappt en stund ifred då unga damer flockades runt honom. De fnittrade, slängde med sina långa hår, fladdrade med ögonfransarna och skrattade åt allt han sa. Precis som Thomas så var han ganska populär när det kom till kvinnor. Om det berodde på hans utseende eller det faktum att han var prins kunde diskuteras. Han spanade med känna mellanrum omkring i hopp om att få syn på Sophie men hade inte haft den turen än.

Thomas log brett mot henne, riktigt glad över att äntligen få avslöja allt.
"Men kom nu, balen har nog redan börjat", sade han mjukt och tog försiktigt hennes hand, ögonen sken nu av glädje. Tänk att han skulle få henne till sin drottning.


Sophie hade rätt snart fått syn på Caspian, och också alla tjejer som svärmade runt. Hon tvekade kort, skulle hon gå fram iallafall? Till sist vann känslorna för honom och hon styrde stegen ditåt, lite försiktigt då hon ju var rätt blyg av sig.

Alysia nickade lite och flätade samman sina fingrar med hans innan hon lämnade rummet.
”Vad säger din mamma om det här?” frågade hon, tittade upp på Thomas då hon stannat upp en bit ifrån den högra ingången till balsalen. Hon hade ju ingen aning om drottningen hade gett sitt godkännande för det hela.


Då Caspian fått syn på Sophie önskade han de andra tjejerna en trevlig fortsättning på kvällen innan han gick fram till henne. Hon var utan tvekan den enda han hade sina ögon på.
”God kväll.” Han tog hennes hand i sin, bugade sig och kysste mjukt hennes handrygg, ”du är slående vacker ikväll.”

Thomas log och kramade lätt hennes hand, gick med henne och stannade till när hon gjorde det. Han ryckte lite lätt på axlarna.
"Hon är inte särskilt förtjust i det", sade han ärligt, hon hade inte alls gillat att han fått godkännande av alla de andra.


Sophie log genast när Caspian kom emot henne, glad att han uppenbarligen ville vara med henne.
"Gokväll", svarade hon genast mjukt och neg lätt, rodnade av hans komplimang.
"Du med", sade hon ärligt, kunde knappt ta ögonen ifrån honom.

Alysia log svagt mot honom och försökte skaka av sig nervositeten. Det var en sak att vinna folkets förtroende men en annan att vinna drottningmoderns tillit. Hon kunde också tänka sig att Delaney inte skulle tycka bättre om Alysia, då hon efter både sin egen och Thomas kröning, skulle komma att ha högre position än änkedrottningen.


”Kallar du mig för vacker?” Caspian skrattade smått till innan han tog med sig henne till dansgolvet. Det var pigg musik som spelades och vad vore bättre än att börja kvällen med lite dans? Han påminde sig själv om att han under kvällens gång skulle tala om för henne vad han egentligen kände för henne, men den rätta stunden var inte just nu.