Unicornhorn & rollspelare prs

"Jag vill inte att du ska hjälpa mig på traven... Jag läker vanligt eller så använder jag magi." sade hon tyst och såg på honom. Hon var fortfarande osäker på hur nära hon kunde stå utan att han skulle tappa kontrollen.

"Jag är här för att hjälpa dig, när du än behöver det" sa han tyst och vände ryggen till henne. Han gick iväg och styrde stegen mot sitt hus.

"Jag vet och tack." sade Chloe och såg efter honom. Hon svalde hårt och började att gå hemåt. Hon gick direkt till badrummet och tog en dusch. Hon använde det lilla hon hade kvar för att läka sig själv. Hon suckade tyst, det var tomt i henne. Hon hade gillat att ha magin i ådrorna.

Ben gick tillbaka till huset och lade sig i soffan, och slog på TV:n. Tara kom ur från hans sovrum med den svarthåriga kvinnan, och beordrade henne att sätta sig bredvid Ben.
"Drick, du ser ut att behöva det" sa hon och Ben nickade. Han sänkte ner sina tänder i kvinnans hals och tog djupa klunkar.

Chloe tvekade en stund innan hon klädde på sig och började gå mot Bens hus. Hon granskade huset när hon befann sig utanför en stund efter. Hon knackade försiktigt på dörren och bet sig på läppen.

Ben gick in i sovrummet tillsammans med kvinnan medan Tara öppnade ytterdörren. Hon log när hon såg Chloe.
"Hej! Du är här för att träffa Ben?" frågade hon och flyttade sig åt sidan för att släppa in henne i huset.

Chloe gick försiktigt in och såg sig omkring.
"Julia är inte här va?" log hon och kollade på Tara med en osäker blick. Hon antog att hon troligen skulle vara död ifall Julia befann sig i huset. Hon log mot Tara och drog en blöt hårslinga bakom örat. "Och jag tänkte bara kolla läget med dig"

Tara skakade på huvudet.
"Nej, hon är inte här. Jag hörde vad som hände mellan dig och henne. Jag vill att du ska förstå att Julia inte är som hon verkar. Hon är väldigt beskyddande mot Ben, för han har råkat illa ut tidigare med häxor" sa hon och lade huvudet på sne. Hon log.
"Jag mår bra, jag står i skuld till dig" sa hon och nickade.

"Jag vet inte varför men jag blir så arg när hon pratar med mig. Jag vet verkligen inte vad som flög i mig..." sade hon ärligt och såg på Tara. Hon rynkade sedan på pannan och skakade på huvudet. "Det gör du inte alls:"

Tara ryckte på axlarna.
"Hon kan vara dryg, och gå folk på nerverna, det är lite av hennes grej" sa hon och skrattade lite. Hon nickade.
"Skojar du? Tack vare dig är jag lite tillbaka på banan. Jag har spenderat de senaste 100 åren med att vara ett mentalt nervvrak. Du såg mig häromdagen, det var en bra dag, så då förstår du kanske hur förstörd jag var" sa hon och skakade på huvudet.