[HP] Lumos :3 & Cawith

Efter att Chase lyckats övertala Abigail till att släppa taget, eller ja. Hon hade snarare övertalat honom till att bära henne till familjens bil, (de hade en för att smälta in bland mugglarna) så hälsade han på deras föräldrar, och de åkte hem.

"Chase, skynda dig!", ropade hans mamma nerifrån köket.
Det var julafton, och en stor del av Chases släkt var på besök. Hans farmor och farfar var på besök från Italien, och Chase hade hört hans farmor dra pinsamma historier precis som vanligt. Han suckade, men tog på sig den snällaste av hans tonlägen. När allt kom omkring så var det ju hans släkt, och han älskade dem.
"Jag kommer!"
Chase lämnade rummet efter att ha bytt om till en gråstickad tröja och svarta jeans. Han gick ner för trapporna, och vände sig mot vardagsrummet.
"Chase, mi amore!", utbrast hans farmor och reste sig upp. Hon pussade honom över ansiktet som farmödrar gör, granskade honom från topp till tå och vände sig mot Chases pappa.
"Ni ger honom inte tillräckligt med mat", kritiserade hon honom. "Kolla på honom, så smal han är!"
Chase var nära på att himla med ögonen, men bet sig hårt i läppen i sista sekund. Han var faktiskt inte överdrivet smal, men han antog att det var så far- och mormödrar var.

Allison åt lite av hennes mat meda hon granskade hennes föräldrar som satt på andra sidan bordet. Det långa bordet såg väldigt stort ut när det bara var de tre som satt där, men de hade ju inga andra att bjuda när det var jul ändå. Tystnaden spred sig över rummet. De hade frågat lite om Allisons skolgång, men de blev bara mer och mer bistra när hon förklarade att hon höll på att sänka sig i diverse ämnen.
"Jo...", började Allison och försökte hitta ord att fortsätta. "Jag vet inte om jag vill hålla ihop med Jason längre. Vi har bara växt ifrån varandra, helt enkelt", menade hon och väntade spänt på deras reaktion. De såg ut som att de båda hade svalt varsin citron, och Allison kände en klump i magen bildas.
"Kommer inte på fråga. Jason är från en fin familj. Om du gifter dig med honom kommer vi att få ännu bättre rykte. Du ska inte tro att du kan lämna en sådan fin pojke som honom och gifta dig med en smutsskalle eller blodsförrädare", fräste hennes mamma. Allison kände tårarna tränga fram bakom ögonlocken, men höll ändå en god min. Hon ville inte skapa ännu mer trubbel, inte på julafton.

De satte sig runt middagsbordet, och diskussionen föll genast på Chases senaste halvår i skolan. Han berättade lite kort om quidditchsäsongen, och hans mamma blev genast ännu mer intresserad.
"Har du hittat en flickvän ännu?", undrade hans farmor medan hon höll upp skysås över hennes kalkon.
Chase skakade på huvudet, och hans farmor ryckte på axlarna.
"Du gör det nog snart. Men när det händer så hoppas jag att du hittar en fin partner, och inte en kriminell sådan", sade hon i ett försök att låta helt normal, men alla märkte att hennes ögon då och då sökte sig till Chases morfar som hade suttit i azkaban för ett slagsmål på en trollkarlspub.
"Mamma", varnade Chases pappa innan diskussionen trappades upp.
"Jaja, om vi ändå ska prata om annat... Abigail, längtar du till Hogwarts i höst?"

Allison satt i hennes rum och funderade på vad hon skulle göra. Hon ville bara vara med Chase och det var förbjudet ör hennes föräldrar och de skulle aldrig ändra sig. Hon suckade. Hon kunde inte lämna dem och klara sig själv utan en inkomst bar för en ungdomsromans, men det var något med Chase som gjorde att hon visste att hon ville spendera hela hennes liv med honom. Det var inte första gången hennes föräldrar hade styrt henne, hon fick aldrig ta egna val och det enda de brydde sig om var deras rykte. Hon önskade att hon också hade fötts in i en kärleksfull familj som Chase hade.

Chases släkt gick efter några timmar. Hans mormor och morfar hem till sig, och hans farmor och farfar till deras rum på den läckande kitteln. Efter middagen hade han och hans farfar spelat ett parti trollkarlsschack. Han var vanligtvis rätt bra på det, då det hade att göra med strategier. Men den dagen förlorade han inom loppet av några minuter, då hans tankar vandrade vidare till Allison gång på gång. Hans farfar hade vunnit inom loppet av några minuter, och när han plockade ihop pjäserna så rynkade han på pannan. Han harklade sig.
"Är något fel, grabben?"
Chase skakade på huvudet. Tvingade på sig ett leende.
"Nej farfar.. Allt är fantastiskt."
Hans farfar skrockade, skakade på huvudet. "Chase.. Jag kanske bor i Italien, men jag känner dig bra nog för att veta när något är fel, och när du ljuger.."
Så Chase berättade allt om hans halvår på Hogwarts. Detaljerna han hade uteslutit vid middagsbordet. Om Allison. Hur de konstigt nog hade blivit vänner. Om deras kyss på marmortrappan. Om Jason. När han väl hade berättat färdigt så kom han på sig själv att gång på gång föra tröjtyget mot ögonen för att torka dem.
"Det kommer bli okej, Chase. Kanske inte imorgon eller om en vecka, men det kommer bli okej en dag", lovade han.

Allison skrynklade ihop pergamentet och kastade det halvvägs över rummet. Hon hade bestämt sig för att säga sanningen till Jason, vad som hände sedan orkade hon inte bry sig om. Hon ville bara få bort den klumpen av dåligt samvete som låg och tryckte inom henne. Det kanske var fegt att skriva ett brev, hon kanske borde säga det ansikte mot ansikte. Men hon vågade inte stå för konsekvenserna. Kanske Jason skulle förstå? Hon skakade på huvudet. Det skulle han inte, men hon kunde försöka iallafall.

Chase pussade hans mamma godnatt och gick för att lägga sig. Klockan var runt halv tolv. Oftast brukade han vara vaken mycket längre, men alla hans tankar som tvingade sig runt i hans huvud tog bara massor av energi. Han drog av sig tröjan, och bytte till ett par mjukisbyxor. Efter vad som kändes som en evighet kröp han ner under täcker. Han gäspade, såg upp i taket. Han började tänka på hur mycket bättre och varmare det skulle kännas om Allison låg bredvid honom. Han skakade långsamt på huvudet. Dålig tanke.

Allison fäste brevet i hennes uggla och innan hon hann ångra sig öppnade hon fönstret och lät den vita ugglan flyga iväg. Hon hade förklarat hur hon inte hade några känslor för honom och att hon hade kysst Chase. Hon skrev även att hon önskade att de inte var tillsammans längre, även om hon visste att det var farligt att skriva något sådant i ett brev. Om Jason visade det för hans eller hennes föräldrar var hon körd.

Chase somnade efter en längre stund, och precis som så många nätter den senaste tiden så hade han svårt att koppla av, för olika bilder och minnen tvingade sig in i hans drömmar.

Allison sov oroligt den natten, och nästan alla nätter där på. Det var nu nyårsafton, och Allison hade ingen aning om hur hon skulle spendera den. Hon ville iallafall inte vara hemma i den tomma, kalla herrgården. Hon reste på sig efter att ha hört något picka mot fönstret och en isande känsla gick igenom henne när hon såg sin uggla vänta utanför med ett brev fäst på sig.