Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape hörde att det knackade och förstod nästan att det var Tess så han gick fram till dörren och log smått och såg sig omkring och det var ingen där förutom Tess så han släppte in henne.

Tess smet in och log till mot honom.
" jag trodde aldrig att mina känslor för dig skulle besvaras eller att jag skulle få sova i din famn som är supermysig" sa hon.

Snape låste dörren efter henne och var glad att rummet innehåll en formel som gjorde att inget som hände innanför kunde höras utifrån.

Snape rodnade och sa.
- Oc jag trodde aldrig mina känslor skulle besvara och så var jag en fegis som i stället tjuvläste en privat dagbok i stället för att erkänna mina egna känslor öga mot öga.

" Sev det är okej jag har förlåtit dig för det" sa Tess och log mot honom.
" men jag vill veta mer om dig, om din bakgrund, vad gillar och vad du inte gillar jag vill verkligen lära känna min älskade mystiska läraren som jag har känslor för" sa hon.

Snape backade, nu kom det han hade fruktat, han backade och till slut tog det stopp då han helt plötsligt slog i väggen.

Tess kollade ner på sina händer.
" förlåt" mumlade hon tyst.

Snape tittade på henne och sa.
- Nej det är inte det Tess.....men jag......jag har gjort hemska saker i mitt förflutna.....som slutat med folks död, saker som jag ångrar.....
Saker jag skulle göra allt för att få ogjort.
Saker som jag försöker återgälda idag genom att riskera mitt eget liv.
Saker som jag än idag står i skuld till dumbledore för.

Tess kollade på Sev.
" jag vill få lära känna dig Sev" sa hon mjukt.

Snape tittade på henne när förtvivlade tårar rann nedför hans kinder då han satte handen mot sin vänstra handled och sa.
- Jag hamnade fel sällskap som liten efter att ha kallat min enda vän det fulaste ord man kan kalla en mugglatfödd
I sådan fel sällskap som gjorde att jag begick ett misstag, det första som jag ångrar att jag någonsin gjorde.
jag gick till honom.....för jag trodde det....var enda sättet eftersom mina falska vänner sa att det var enda vägen att gå....de sa att det fanns inget annat sätt.


Han föll ner på knä samtidigt som han drog upp ärmen på sin vänstra handled så att det mörka märket blev synligt han satt kvar på golvet och han kunde inte kontrollera tårarna som forsade nedför kinderna på honom och och sina händer som skakade okontrollerat.

Tess sjönk ner framför Sev och tog hans vänstra hand och sina händer.
" Sev jag bryr mig inte om ditt förflutna" sa hon och torkade hans tårar.
" för gjorde jag det skulle jag aldrig ha blivit kär i dig men jag blev det för du lockade mig du verkade så mystisk och som att bakom den hårda vägen fanns det känslor" sa hon.
" jag älskar dig Sev och det har jag gjort sen mitt tredje år" sa hon.