[PRS]Ett starkt band

Jag satt tyst hela lektionen och när den tog slut gick jag långsamt ut i korridoren.

Vi hann precis i tid till lektionen. Hela tiden hörde jag viskningarna om Dova och Draco.

Jag gick hastigt igenom korridoren när jag kände en hand på min axel.
"Dova? Mår du bra?" frågade personen.

"Kan ni inte bara lägga av?" Frågade jag argt.

"Ja. Fint." sa jag utan att se efter vem jag pratade med, och fortsatte gå genom korridoren.

De började skratta och håna Dova.

"Dova." sa personen och stannade mig, och vände på mig.
Draco.
Min ögon tårades och jag kände mig så hjälplös och dålig så att jag nästan inte kunde andas.
"Jag hör vad de säger. Jag ser att de säger. Men vet du vad det värsta är? Jag är kär i dig. Och det gör bara hela saken värre." sa jag och rusade iväg, gråtandes, och med brustet hjärta.

"HÅLL TYST!" Skrek jag och Feliz i kör

"DOVA!" skrek han efter mig.
Men jag fortsatte bara att springa, tittade inte ens tillbaka.

"Nu är lektionen slut " Sade Sprout plötsligt.