Magic Bounty (PRS)

Peter applåderade efter att Anna nästan vält ner alla.
Han plockade upp en av sina bollar och siktade ett tag innan han kastade iväg den. Bollen slog i väggen utan att träffa några burkar. Peter rodnade och log urskuldande.
Han slungade iväg den andra bollen och lyckades på något vis träffa en av de nedre burkarna så att alla utom två trillade ner. Peter vägde sin sista boll i handen.
"Kom igen", viskade han och gnuggade den för att få tur. Han stängde ena ögat och kastade.
Bollen träffade och de två burkarna trillade ned med ett skramlande. "Yes!" ropade Peter och gjorde en segergest. Kjell gratulerade honom och gav honom priset.
En liten tygåsna. Peter tog emot den och gick iväg med Anna. Han gav den sedan till henne.
"Eftersom du är envis som en åsna."

Anna såg på då Peter försökte få ner alla. Hon log uppmuntrande mot honom då den första missade och log större då han träffade med den andra. När han fått ner alla skrattade hon glatt till och kramade snabbt om honom.
Då han gav henne sitt pris log hon. "Du behöver inte ge den till mig, du vann den" log hon men höll den fortfarande. "Den är söt" skrattade hon och kysste honom på nästippen. Hon såg sig om igen. Hon skulle vilja dansa men det var mer energiska danser igen, något hon var för trött för. "Vad vill du göra nu? Kanske det är dags att gå hem ändå...".

"Jag är väldigt nöjd med kvällen. Jag fick dansa, vann en åsna och Kjell bad om ursäkt. Det kallar jag en lyckad kväll", sade Peter och gäspade. "Jag skulle nog må bra av lite sömn. Vi ska jobba imorgon." Peter gungade på sina tår och smilade med stängda ögon.

Anna log och nickade. "Jag är också nöjd, jag fick också dansa och det har bara varit så trevligt!". Då han nämnde att de skulle jobba dagen efter suckade hon. "Ja...Vi går hem". Hon tog hans hand och började gå bort från folkmassan och mot deras hem. Hon släppte hans hand och släppte ut sitt hår från uppsättningen. "Ah...mycket bättre".

Peter följde med Anna bort från festen och ut på de upplysta vägarna. Ljuset från gatlyktorna påminde honom om kvällen innan och gjorde honom nervös.
"Jag gillar verkligen ditt hår...", sade han och drog en hand genom Annas vågiga hår. "Föddes du med alla färgerna?"

Anna påmindes också lite om dagen innan men lyckades fortsatte vara avslappnade. Alla var borta på festen så de skulle inte möta någon. Hon kramade om hans hand lite innan hon släppte den.
"Ja, jag har alltid haft det" log hon då han drog handen genom sitt hår. "Har du inte sett att min mamma har det också? Och Sam? Vi har ärvt det efter mamma..Men vi fick pappas ögon".

"Otroligt. Jag var alltid så fokuserad på att fånga häxor att jag aldrig lade märke till hur fantastiska de är", sade han lågt såg upp på himlen. "En del av mig önskar att jag kunde vara en av er. Jag vill ta del av din värld."
Peter lade sin arm runt hennes midja och drog henne närmare. "Du är fantastisk."

Anna lyssnade på honom och var tyst en liten stund innan hon talade. "Du kan bli en del av oss, du kanske inte kan bli en häxa, men du kan komma så nära som det går. Det är möjligt för dig att använda magi, men det är svårt" sa hon mjukt och gick närmare honom. "Du är redan en del av min värld, magiker eller inte". Hon såg snart huset och låste upp dörren då de kom fram.

"Verkligen? Hur gör jag? Kan du lära mig?"
Peter var plötsligt väldigt ivrig och studsade praktiskt taget in i huset. Maria och Mark var inte hemma än så de var ensamma. Trodde de. "En mördare som kan använda magi? Bra idé Anna. Som om han inte redan är farlig nog", sade en låg, välbekant röst. Peter stannade mitt i ett steg och stirrade in i köket.
På en av köksstolar satt Sam. Han tittade kallt på Anna och reste sig upp.

Anna log stort. "Jag är inte riktigt säker, vi kan fråga min mamma, hon vet säkert. Du måste nog uttala formler istället för att bara tänka som häxor och trollkarlar gör". Hon tog av sig skorna och skulle just säga något mer då hon hörde det bekanta ljudet av sin brors röst.
Hon tittade in i köket med och kände en obehaglig känsla av Sams kalla röst. "Sluta Sam!" sa hon skarpt och ställde sig framför Peter. "Han är ingen mördare, han är inte farlig! Om det är någon som är farlig är det du! Du skickade dina vänner på honom! På mig!". Hon rörde vid bullan i hennes huvud.