Dör för dig - A Wolfstar Story

Synd
Men bara nyfiken: hur kan man inte hinna läsa?

jag har massor av skolarbete, men jag hinner muggla, men inte så många mängder om dagarna och jag vill hinna muggla och uggla med trevliga mugglisvänner och såvidare, ibland kanske jag kollar in din ff, men jag kommer inte att bevaka tråden, eller vara en aktiv läsare.... Men hursom helst så hör det här inte till din fina fanfiction.

Lycka till med skrivandet och hoppas att du får flera trevliga läsare

Borttagen där uppe: Vår

Del 24- Snape

Sirius

Några dagar senare var jag och Remus på väg till lektionen i trolldryckskonst.
"Jag fattar inte hur den där lilla Snape kan vara så bra på trolldryckskonst, han är ju inte bra på någonting," sa Remus och jag höll med.
"Mmm. Fast jag tror att Snigelhorn gillar honom bara för att han går i slytherin," sa jag.
"Jo. Men har du hört att han fick U förra terminen?"
"Va? Det är säkert bara rykten!" sa jag.
"Äh, det kan ju vara sant. Bara för att du fick B betyder inte det att alla andra var sämre," protesterade han.
"Så, är du på hans sida nu?" sa jag låtsat surt, men Remus hörde ironin i min röst.
"Nej, men du kan inte alltid vara bäst," sa han och skrattade.
"Okej, jag erkänner. Jag är faktiskt kass på trolldryckskonst."
"Fast han förstör för oss också."
"Men mest för James."
"Det är bara för att han är kär i Lily," sa Remus och jag nickade.
"Ja. Fan vad jobbigt vi skulle få det," sa jag och syftade på om han skulle få reda på vår relation.
"Sant. Men vi kan ju hålla oss undan fängelsehålorna."
"Bara en gång," sa jag och kysste honom snabbt.
"En gång räcker."
Rösten fick blodet att frysa till is och jag kastade mig bort från Remus.
Vi spanade in i mörkret men såg inget.
"Det här kommer att bli kul," sa Snape och jag fick syn på honom bakom en pelare.
"Så, om du sprider oss sprider vi dig," sa remus triumferande.
"Va?" svarade Snape oförstående.
"Att du gillar en viss gryffindor," sa jag och Snape såg med ens inte lika glad ut längre.
Han försvann bort genom korridoren innan vi han säga något mer.
"Jag tror att vi är av med honom nu," konstaterade Remus och jag nickade.
"I alla fall tills vidare."

SÅåÅÅÅ BRA!!!!!!

Oj, oj, oj!!! Fantastiskt!!!

Jättebra!

Super!!

Kapitel 25

Lily

"Du", mumlade jag i mörkret. Jag fick inget svar, inte ett enda ljud. Rummet var mörkt och jag var rädd, rädd som en hare. Jag testade igen fast utan respons. Jag suckade och vände mig om.
Rummet var tomt, det visste jag. Men jag vägrade att tro det. Just nu ville jag ha James vid min sida. Men jag fick inte det, han skulle sova i sitt rum. Det var reglerna, tjejer sover i sina sovsalar, killar i sina. Men det är ju bara regler. Du kan ju bryta dem, du får vara med din älskade! sa en röst i mitt huvud som påminde om Sirius och James röst när dem planera bus och Remus och Peter inte ville det. Lily, ta ditt förnuft till fånga. James kan inte vara med dig hela tiden. DU är en lydig flicka, du är en smart flicka. Du får inte byta sovsal för att du blir galen. Lily lyssna på mig! sa en annan röst. Men den var som Severus Snapes röst då han var med mig. Han som varna mig för att bryta reglerna, han som var vänlig mot mig och han som ställde upp för mig. Han var borta nu. Han hade förvanlats till en kallblodig person som mobbar mugglarfödda. Och varför skulle jag lyssna på den rösten? Han hade nog haft fel hela tiden.
Jag drog på mig min morgonrock och smög ut och knacka på.
***
"Så så Liljan. Det är lugnt det var bara ditt inre som spela spratt med dig", sa James lugnade. Jag hade kommit in i deras sovsal. Remus, Sirius och Peter sov tungt medan James höll om mig och strök mitt hår. Jag hade berättat om Snape.
"ja du har rätt", snörvla jag. "Kan jag sova bredvid dig?" fråga jag och kände mig liten.
"så klart, allt för min lilja", sa James och kysste mig.

Heeelt faaantaaastiiisk! Älskar den här ffen! Vill ha mer nuuu!!!

Haha jag med :3

Tack, värt väntan?