Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

Tvillingar! En tjej och en kille! ♥

Senlope och Peverus!

Innan jag svarar på alla era UNDERBART LJUVLIGA kommentarer så vill jag bara säga TACK! Till er ALLA! NI är så sjukt UNDERBARA! Jag är otroligt lyckligt lottad som har så otroligt fina läsare! Att ni fortfarande finns med mig trots att jag har så svårt att konstant uppdatera denna ff som i vanliga fall, men jisses va ni är ljuvliga mugglisar! ♥
(Vill även be alla er som inte är taggade i första inlägget, och som vill vara taggade, att skriva en uggla eller något till mig så att jag kan få ha alla mina fina läsare i taggen :* )






Åh, MIN GLÄDJE då ajg läser en sådan här kommentar!!! ♥
Om du fyllt nu så GRATTIS till att ha fyllt hela tolv år!
Sev: Ja,verkligen, gratulerar på detta.
Pene: Sev, va nu itne så stel. Grattis till underbara dig! Hoppas din födelsedag varit magisk! KRamar från mig och Severus till dig!
Oj, kom visst en litenhälsning från Snelope också. ^^ ♥ ♥ ♥


Awwwwww..! Tack tack tack tack! ♥

Tihi, ja, hon brås kanske möjligtvis ganska mycket på mig som person och vi är väl lite fnittriga av oss antar jag. Men man kan läsa av att de tär olika sorters fnitter beroende på omständigheterna ^^


Awwwww, tack så mycket! Glad you like it so much :* ♥


Åh, välkommen välkommen!

Aww, men sötis, va gullig du är! ^^
Högsta drömmen är att bli författare på heltid, man vill ju bli nästa J.K Rowling, eller kanske nästa J.R.R Tolkien kanske ^^ ♥


TAAACK!!!
Oj oj, du har höga förväntningar på mig, har jag verkligen förtjänat det? :$ ♥


YAAAAAAAAAAAAAAYYYYY!!!!! TAAAAACK SÅ MYCKET!!!!


Ja det är väl det som fattas men... Kan ju kanske, möjligtvis,bara eventuellt, vara så att lite annat händer innan dess, men va vet jag, det är bara vad Pene har viskat till mig...


Aww,ni är ju för söta ^^
Men läs svaret på ovanstående kommentar,Pene har viskat lite saker till mig ♥

Taaaack både Nordanhym och Snelope! ♥ Hade en underbar födelsedag, fick bl.a. en IPhone 6 (rätt stor skillnad från min stenålders knappmobil cx) och en plastig baugette som skulle föreställa Hermiones trollstav. Tack igen ♥ Blev så glad när jag läste det!

Hej finisar!
Jag vet att ni inte läser min ff för att få veta mer om mig men... Jag måste bara få dela med mig lite av min lycka... Sitter just nu i Köpenhamn och skriver detta, är hos min underbara pojkvän som bara är den mest fantastiska människa man kan hitta... Har lidit denna helgen, något otroligt, pga fysiska saker och han har tagit hand om mig hela helgen. Jag har haft en galen craving på körsbärstomater och cola bland annat och varje gång jag bett om något eller frågat om något så har han inte ens blinkat utan bara gett sig iväg direkt till affären och kommit hem med allt möjligt "just incase you wanted something else too honey" är hans ord varje gång... :' Han har masserat min rygg, mina fötter, pillat mig i håret, hållit om mig och låtit mig ligga, sitta och göra vad jag vill och behöver för att ha mindre ont... Jag hoppas verkligen att ni alla hittar en partner som tar så bra hand om er... ♥

Men nog om mitt, nu fokuserar vi på Snelope, eller vad tycker ni?
Psst... Överraskning i första inlägget... ; )






~Kapitel 21~

Julen passerar snabbt men ännu är den inte riktigt över...
26/12, 14:38 springer Penelope runt i det mysiga lilla huset för att förbereda det sista inför deras sista julfirandet...

Jag springer mellan köket och vardagsrummet med olika kakfat, stearinljus jag köpte i en liten mugglarbutik för någon månad sedan och glas, assietter, tekoppar och en utav mina klassiska tesamlingsboxar fylld med de klassiska tesorterna.
”Duvan, ta det lugnt.” mumlar Severus när han fångar upp mig i köket då jag kommer tillbaka i hög fart. Jag landar pladask i hans famn, han fångar upp mig. Som han alltid gör.
”Raring, jag måste få detta färdigt, de skulle komma runt tre och det är mindre än en kvart kvar.” säger jag med stressad röst och suckar lite. Severus ger mig en kyss,
”Vad är kvar att göra?” frågar han och ser mjukt på mig. Jag ser mig omkring i köket.
”Umh... Vet du, jag tycks vara färdig. Jag måste bara byta om och sätta upp håret...” svarar jag och ler mot honom, min kropp pressad mot hans med hans händer vilandes mot min svank.
”Byt bara om... Ha ditt hår nedsläppt...” mumlar Severus och kysser min panna.
”Okej Sev. Nedsläppt. Ska du byta om eller är du färdig?” frågar jag sedan utan att riktigt se efter vad min fästman har på sig.
”Jag ska... Umh, tydligen byta om eftersom jag har fått kaksmulor över hela västen...” mumlar Severus och ser ner på sin mage. Den har vuxit lite sedan vi flyttade ihop, det syns inte när han har kläder på sig men oj vad det är mysigt när vi delar säng.

Jag blir rosenröd om kinderna och fnittrar lite då mina tankar tar ett lite skutt mot gårdagens kväll och dess nattliga äventyr.
”Vad är det hjärtat?” frågar Severus med den där bestämda rösten jag avgudar, som skickar värme ner för min ryggrad.
”Inget...” mumlar jag och lägger mina armar om Severus nacke medan jag sträcker mig upp på tå.
”Hmm... Kan det vara så att min älskade tänker på en svart slips och omkullkastade sängkläder... Kanske från gårdagens nattliga bravader..?” mumlar Severus med ett litet hånfullt leende som är fyllt utav kärlek. Jag fnittrar lite och nickar. Severus ger mig en kyss och tar min hand. Tillsammans vandrar vi upp till sovrummet för att byta om.

Severus har på sig ett par mattsvarta skor, långa svarta bomullsbyxor, vit skjorta och en svart väst. Han toppar det hela med en utsökt kappa i svart med silvriga nästan osynligt sydda kanter i ett vackert loop mönster och å så många knappar...Jag skulle vilja knäppa upp dem, en efter en...
”Hjärtat?” Jag vänder upp mitt huvud och ser på hans ansikte med ett generat uttryck.
”Med eller utan slips?” frågar han och håller upp en mörkgrå slips framför sin hals, otroligt nog verkar han omedveten om mina trånande ögon.
”Ta den svarta plastrongen och den grå slipsnålen istället...” mumlar jag lite lätt och ler mot mannen i mitt liv som jag finner vara den absolut vackraste. Han nickar nöjt över svaret och går bort till sin garderob.

Jag själv bär en mörkgrön klänning utav siden med silverkristaller längs med toppkanten som är armlös och ett vacker mönster över min byst. Jag har tagit på mig en kortarmad midjelång tröja utav genomskinligt siden med samma kristalldetaljer runt armarnas öppningar. Jag valde att ha mitt hår halvt uppe och halvt nere med ett vackert diadem dekorerat med samma sorts kristaller som mina kläder. Jag sätter i örhängen i mina öron och lägger sedan den sista detaljerade delen utav mitt smink innan jag reser mig upp och ser på Severus som studerar mig ideligt.

Jag snurrar ett varv för honom,
”Penelope... Det är otroligt hur mycket du har förändrats under så kort tid min älskade... Den unga flickan som fångade mitt hjärta har vackert utvecklats till en ung och ståtlig kvinna. Jag är en lycklig man.” säger han och jag kan känna hur mina ben blir lite svaga. Men jag vet att vi inte har tid till att följa våra djuriska instinkter. Så jag vandrar fram till honom och rättar försiktigt till hans plastrong så att den ligger helt rätt. Dess sidentyg mjukt mot mina känsliga fingertoppar. Jag kysser mjukt hans läppar men avbryts då jag hör ljudet av knarrande snö utanför och jamandet från Ezralié.
”De är här!” utbrister jag och kränger hastigt på mig mina lågklackade skor innan jag skyndar mig ner till vardagsrummet. Severus, som gick ner då jag krängde på mig skorna, hinner före mig ut i hallen och jag kan höra honom öppna dörren.

”Coraline, Joshua, välkomna in.” säger han med en nästintill omöjligt stram röst, men jag vet att det är för att han känner ett visst obehag och lite nervositet över att ha mina vänner här. Sina före detta elever.
”Tack så mycket.” hör jag Coralines glada röst säga. Jag skyndar mig fram och möts utav min strama och rakryggade fästman med ett ganska hårt ansiktsuttryck och mina två påpälsade vänner.
”Cora, Joshua! Hej!” utbrister jag glatt medan de hänger av sig kappor, vantar, halsdukar och byter uteskorna mot inneskor.
”Jag kan ta den Joshua. Vi har gjort i ordning i ett utav rummen på övervåningen åt er.” säger Severus och tar väskan från Joshuas hand.
”Tack.” säger Joshua med ett försiktigt leende.

Jag ler mot Severus när han går förbi mig och han ger mig en snabb kyss på pannan innan han försvinner mot köket för att ta sig upp till det rum som annars står tomt men nu innehåller en dubbelsäng och ett nattduksbord. Innan jag vet ordet av det så har jag Coraline lindad om halsen.
”Penelope, guu va jag har saknat dig!” utbrister hon glatt och vi omfamnar varandra ordentligt.
”Jag har saknat dig också!” svarar jag innan vi fnittrande släpper varandra.
”Och dig med Joshua!” säger jag och ger mina andra bästa vän en varm kram där vi står i hallen. Känslan av att ha mina två bästa vänner hos mig för att fira jul är alldeles fantastisk.

Superduperbra!

Jättebra! Jag undrar hur det kommer bli nu...

Fina överraskningar

Tack


Tack så mycket ^^
Ja det får vi se

Åh, va kul att du gillar dem ^^ Vill ju mina läsare ska vara nöjda och sen gillar jag att ha lite bilder så man lättare kan se framför sig hur Penelope och Severus är klädda/ser ut plus att det är helt enkelt lite roligt med bilder ^^

Finner inga ord helt underbart.

Hej sötisar ^^
Tänkte dela med mig utav nästa kapitel, men ville bara höra om ni är kvar eller försvunnit? Vet att några av er är kvar. ^^






~Kapitel 22~

Vi sitter inne i vardagsrummet. Coraline och Joshua i soffan, Severus i sin fåtölj och jag på armstödet med hans arm lindad om min höft och hans hand vilandes på mitt lår.
”Penelope... Du har verkligen gjort ett underbart arbete med att få det riktigt julmysigt här inne.” säger Cora och ser sig omkring. Hon har på sig en röd, lång men enkel klänning. Hennes hår nedsläppt i vackra stora lockar och en liten svart kavaj över hennes axlar. Joshua bär en simpel svart kostym med en röd slips som matchar Coralines klänning. De har båda utvecklats mycket sedan förra gången som jag såg dem, mer vuxna på något sätt.
”Tack Cora, jag tycker själv att det blev rätt bra och efter den där besvärjelsen som Severus la på granen så blev det perfekt.” fnittrar jag och lutar mig fram för att ta en kaka till mig själv och en till Severus.

Coraline ser undrande på mig,
”Vadå?” frågar hon med lite pipig röst och stirrar sedan på granen igen. Jag ler lite finurligt mot henne och fäster blicken på granen. Jag blinkar tre gånger hastigt och granen lyser upp, ljuset färdas som i spiraler runt grannen och det börjar att snöa över den. Lite utav snön landar på granen för att ge den en utomhuskänsla men det mesta försvinner ut i tomma intet så fort det landar. För att undvika att behöva skotta snö inomhus också. Coraline slår ihop sina händer förtjust.
”Åh så vackert!” säger hon och skrattar lite lätt. Joshua nickar instämmande. Jag ler lite nöjt och kysser Severus på tinningen. Han har knappt sagt något den senaste halvtimmen. Sen Joshua och Coraline kom hit. Men jag har faktiskt full förståelse för det. Trots att jag önskar att han kunde slappna av bara lite till, så de kan få se en glimt utav den Severus som jag känner så väl.

”Kan jag hjälpa till?” frågar Coraline när hon kommer ut i köket där jag håller på att duka fram rester från min och Severus julmiddag. Jag ler glatt mot henne,
”Du kan sätta fram tallrikar och sådant. Tallrikarna finns i det skåpet, glasen i det skåpet och besticken finns i lådan där.” säger jag och pekar åt alla möjliga håll i köket. Coraline nickar glatt och sätter igång. En vacker och glad vintermelodi spelas från grammofonen i hörnet och det känns otroligt mysigt i huset idag. Mer livligt än vanligt. Ezralié verkar känna av det också för han har gått och gömt sig någonstans,mest troligt i mitt läsfönster på andra våningen.

Jag ställer fram ännu ett fat med mat på vårt stora köksbord.
”Det är en väldans massa mat Pene.” säger Coraline och lägger huvudet lite förundrat på sned medan hon lägger besticken på vikta servetter med små snöflingor på.
”Haha, ja, det blev visst lite mycket men jag ville verkligen få med allt som mamma brukade ha på sitt julbord.” svarar jag med ett leende och lite lätt rosenfärgade kinder. Trots att vi bara är två, inte tjugo personer...
”Dina föräldrar hade varit så stolta över dig.” Coraline kommer fram och ger mig en kram innan hon lutar sig mot diskbänken bredvid mig där jag står och vispar upp en ny omgång med vaniljvisp med lite hjälp utav min stav. Min magi har förbättrats avsevärt och jag kan nu enkelt utföra alla besvärjelse jag kan komma att tänka på med icke verbaliserad magi.
”Jag hoppas det.” svarar jag med så stark röst jag kan frammana. Men sorgen över mina föräldrar smärtar mig fortfarande djupt, något det förmodligen alltid kommer göra på något sätt.

”Så, vad är nytt med er nu då? Vi har ju inte setts sen ni tog er examen ju.” fortsätter jag prata vidare medan jag ställer fram fat efter fat efter att ha vispat klart.
”Umh, jadu, Joshua fick ett riktigt bra jobb på ministeriet. Han kontrollerar fraktningen utav magiska varelser in och ut ur landet och även populationsräkningen och sånt. Han säger att han trivs jätte bra och han går fortfarande på de lokala quidditch matcherna varje söndag.” säger Coraline med ett leende, jag nickar glatt mot henne.
”Jag har sökt in till Veritas för att studera mer om högre trollformler så att jag så småningom kan börja jobba inom ministeriet med att kontrollera olovlig magi runt om i landet. Men sen skulle jag gärna vilja arbeta med förebyggandet av olovlig magi. Mest för att förhindra skador och sådant.” Jag ser häpet på Coraline där vi står i köket.

”Inte trodde jag att du hade så långsiktiga planer och inom just det här med...” svarar jag men fortsätter hastigt,
”Men det är ju fantastiskt! Va roligt att höra Coraline. Bara du är ledig i Juni.” Coraline ser undrande på mig,
”Juni?” frågar hon och jag kan riktigt se hur hennes hjärna arbetar för att komma på vad som händer i Juni. Jag fnittrar lite och skakar retsamt mitt huvud.
”Cora, vill du vara min hederstärna?” frågar jag för att göra slut på hennes hjärnas lidande.

Hon stannar upp och ser gapande mot mig med stora ögon i ett par tre sekunder innan hon tjuter till av jubel.
”Ja! Ja, ja, ja, ja, ja!” utbrister hon glatt och kramar om mig. Vi skrattar båda två och jag flyttar det sista fatet från bänken till bordet.
”Går du och hämtar dem?” frågar jag och börjar tända ljusen på bordet eftersom mörkret så smått har börjat falla. Coraline nickar och skyndar med ett leende ut ur köket för att hämta Severus och Joshua.