103 dalmatiner (Prs)

Fan! Det ville jag inte svara på men hon var väl Cruellas övervakare, antog jag. Hon skulle få reda på det ändå.
- Asså.. Miss de vil har köpt det.., sa jag och såg ner i bordet.

Alonzo nickade och tog en svart labrador som han trodde var sotis.

Jag gapade.
-va?! Hur kan du låta Cruella komma i närheten av hundar?!,sa jag högt och chockat.

Alla som åt på restaurangen såg chockat på oss.
- Shh!!, sa jag.
Jag visste att det skulle bli såhär! Fan! Hon är precis som sin mamma.

Alonzo fyllde en balja med vatten och tvål, sen bar han i hunden och började skrubba.

Jag reste mig upp. Han var precis som hon!
-Tack för mig,sa jag och tog på mig jackan.


Cruella började tvätta hunden.

Jag suckade.
- Men ta det lugnt för fan!, sa jag.
- Låt mig förklara!, fortsatte jag.
Snälla! Herregud vilket temperament, jag som ville ha en lugn tjej.

Alonzo sköljde av tvålen och torkade hunden med en handduk.

-Du,det är min plikt att se till så att cruella inte får röra hundar igen,sa jag upprört.



Cruella torkade av hunden när hon var klar

- Lugna ner dig och sätt dig ner Rebecca, du stör och upprör gästerna, sa jag.

Alonzo borstade pälsen.

Jag suckade och satte mig ner.


Cruella började borsta hunden.
-Undra vad Melwin gör nu,sa hon

- Jag behövde pengar.. Jag ser till att inget händer hundarna, lita på mig. Det finns inga dalmatiner där, så det är lugnt, hon rör bara dalmatinervalpar, sa jag. Det var det som gjorde att jag sålde till henne.

Alonzo släppte sotis som var klar.
- Vilken ska jag ta nu?, sa Alonzo.

-Okej...jag litar på dig,sa jag


-Ta vem du vill,sa Cruella