The one that got away

Andrew ryckte på axlarna. "Mat, sprit, godis" sa han och la sedan till "Och skor till dig". Han tackade inte nej till mer alkohol och godis var det bästa han visste. Han kom tillslut fram till den mataffären han brukade handla på och tog en vagn. "Plocka i det du vill ha, du måste äta" sa han allvarligt innan han började gå och tog det han skulle ha.

Saphira suckade men nickade åt hans allvarliga ton. Hon skulle försöka, försöka för att det verkade viktigt för honom. De gick genom affären men Saphira rörde inget. Tillslut kände hon pressen över sig och la i en ask med vindruvor, troligen inte det han ville ha. Men hon visste inte vad som behövdes och kände sig äcklad av saker.

Andrew plockade åt sig en del vanlig mat, men mest av allt plockade han ihop godis och kakor, sötsaker och snacks. Han la också i några flaskor med whiskey och en med vin innan han såg mot Saphira. "Det är inget mer du vill ha?" undrade han.

Saphira skakade på huvudet. Sedan såg hon på honom med ångest i blicken.
"Jag vet inte, jag vet inte vad man ska köpa." sa hon och tog hans hand. Den handen som höjt kniven mot henne och som hon nu litade på.

Andrew log mjukt på henne. "Något du tycker är gott, godis, mat? Eller något du gillar bara, kanske ljus? Någon film?" undrade han och kramadeo m hennes hand.

Saphira såg på honom och bet sig i läppen.
"Jag vet inte, jag gillar chips?" sa hon med ett frågande uttryck om det var okej eller inte. Sedan tänkte hon vidare.
"Ronja, Ronja Rövardotter gillade jag som liten." sa hon och såg upp på honom.

Andrew log igen. "Det är gott" sa han och drog ner en påse chips i vagnen innan han nickade. "Den är bra, vi får se om de har den". Han rörde sig mot hyllan med filmer, men de hade alla möjliga så snabbt hittade han en kopia av Ronja Rövardotter. "Så, något annat?" log han.

Saphira skakade på huvudet men ett svagt leende syntes på hennes läppar. Han var så snäll och snart skulle de vara klara.
"Det är bra, tack så hemskt mycket." sa hon och tog dem åt kassorna.

Andrew betalade för allt och packade i i kassarna och lät henne bära, hon verkade vilja det. Han gick ut och började styra stegen mot närmaste skobutik då någon plötsligt tog tag i hans krage och drog in honom i en gränd. Handen som hade honom putade sedan honom hårt ifrån sig så han for in i väggen till gränden.
"Hit med pengarna" väste en röst och Andrew såg upp, fyra män, lite yngre än honom. Den som stod framför honom och som hade pratat höll i en kniv som han riktade mot Andrews strupe. Han stirrade på honom, för en sekund oförmögen att göra något.

Saphira ställde undan kassarna, hennes föräldrar hade förberett henne på sådant. Vad hon glömde var att hon då varit stark och inte mager och undernärd.
"Släpp honom." sa hon kallt och drog sig in i gränden efter männen.
"Är ni så dum så ni tror att man bär runt på alla pengar." sa hon sarkastiskt och var beredd då den första kom emot henne. Hon gav honom en spark mellan benen och ett slag i ansiktet, innan hon började sparka och slå för Andrews skull.
"Släpp honom." skrek hon, nu mer panikslaget då hon märkte den styrka hon tappat.