The living dead(Dragon Fantasy)

Mark funderade en kort stund och kysste henne lätt igen. "Vi kanske kan lösa det här, vår generation, få undan alla zombies och se till att de inte kommer tillbaka och sedan se till att nästa generation får det bra...". Han fortsatte kyssa henne och blev ivrigare.

"Det är ingen idé. Det finns alltför många." sa hon, hon hade redan gett upp på den punkten. Hon kände att han blev ivrigare, hon var tvungen att stoppa honom om han gick för långt.

Mark skakade på huvudet "På ett eller annat sätt kommer det gå". Han var tvungen att tänka så. Han fortsatte kyssa henne och ahns händer gled innanför hennes tröja upp på ryggen.

Alex sa inget men hon var tvivlande, hon ville inte föda fram någon ny generation, hon såg inget ljus i tunneln.
Hon slöt sina ögon då han kom innanför tröjan, detta gillade hon mer än hon ville erkänna och det hördes med.

Mark fortsatte och log lätt. Men tillslut slutade han och satte sig upp. Även om han ville fick det kanske vänta tills en annan gång.

Alex låg vid honom, både glad och ledsen att det inte blev mer. Men hon satte sig upp med, det började bli kyligt och hon tog sig upp för att elda.

Mark stoppade henne på vägen upp. "Låt mig göra det". Han la i mer ved i brasan och tog fram vattenflaskan och drack lite innan han vände sig mot henne igen. "Så...Vad har du gjort under all tid sen du stack?" undrade han.

"Kan jag få." bad hon om vattnet. Hon var nästan uttorkad av att knappt fått i sig något drickbart, eller ätbart heller.
Alex gjorde en talande gest om i rummet.
"Samlat mat, ved, allt jag hittat i staden." sa hon och log svagt.

Mark gav henne vatten flaskan och studerade henne. Hon hade faktiskt blivit magrare. Han hade tappat en aning vikt han med, han hade blivit så sorgsen att hon stuckit att han knappt gjort något ett tag. "Okej...Jag försökt leva som innan, men allt kändes tomt" mumlade han.

Alex nickade, vad skulle hon säga? Att hon gjort honom så illa det hade hon inte trott.
"Förlåt." mumlade Alex, och såg bort, hon hade inte menat det.
"Jag var bara så rädd." sakta drog hon av sig tröjan och visade en stor beännskada på sidan.