The Beauty and the Womanizer

Jack la sakta armarna om henne även om det kanske inte var den bästa iden. "Det gör inget" sa han mjukt. Försiktigt kysste han hennes panna, han ville få henne att må bättre.

Senida var inte som förr hon var stel i hans famn. Hon vantrivdes då han inte älskade henne på samma sätt, då detta bara var en lek för honom och inget annat. Han gjorde såhär med alla.
"Jag tror jag går och lägger mig." sa hon och drog sig ur hans famn och sakta lämnade honom.
Då hon var uppe på sitt rum stängde hon dörren och fann åter kniven. Hon lutade sig mot stenväggen som vanligt, drog upp den högra skjortärmen. Hennes mor hade lärt henne detta som ett sätt att straffa sig, nu gjorde hon det av vana. Drog ett djup snitt, tårarna föll med blodet, denna gång skulle hon bara låta det rinna inte stoppa innan hon förlorade medvetandet. Snart låg hon där, avsvimmad i en pöl av blod från sin arm.

Jack såg på henne med sorgsna ögon, även om han hade haft många kvinnor var Senida mer för honom, han hade lärt känna henne och brydde sig om henne nu.
Tillslut tog han sig upp och gick för att finna henne, tala med henne. Han knackade på hennes dörr men fick inget svar, så han öppnade upp. Synen som fann honom fick Jack att blekna.
"Åh nej" viskade han och for fram. Han lyfte upp Senida i sin famn och drog av en bit av sin skjorta och virrade om hennes sår.

Senida var likblek och andades knappt märkbart hon kom inte ens till medvetande då han lyfte upp henne. Det hade inte varit hennes mening att det skulle bli såhär, hon brukade hålla koll så hon inte svimmade men nu hade hon varit för upprörd.

Jack skrek efter doktor och såg oroligt ner på Senida, han hade stoppat blodflödet i alla fall. Ett tag senare kom läkaren som genast började tvätta och sy Senidas sår innan han band om på ny. Som när Jack varit sjuk så gav han henne ett rör med svagt rosa vätska i. "Det gör så hon återfår blod".

Senidas ögonlock hade börjat fladdra till särskilt då läkaren satte i nålen i armen. Hon förstod dock inte vad som hände, varför folk verkade så upprörda och varför hon låg i Jacks famn. Var inte han nere i biblioteket? Hon försöker röra på sig men hon orkade inte utan sjönk ihop på nytt.

Jack satte röret mot hennes läppar och hällde i henne det. "Svälj" mumlade han och läkaren gjorde några sista saker innan han gick. Jack lyfte upp henne och la henne i sängen.
"Du får aldrig skrämma mig sådär igen" sa han allvarligt.

Senida svalde lydigt och ögonen var slappt slutna, hon var som avdomnad. Då hon lades på sängen såg hon försiktigt och trött upp.
"Jag menade det inte." sa hon svagt, fast på sätt och vis gjorde hon det.

Jack såg på blodpölen på golvet och fick syn på kniven. "Jaså" sa han ironiskt och stoppade undan kniven. "Gör inte så igen" sa han återigen allvarligt.

Senida bara suckade till svar och slöt ögonen.
"Jag lät det gå för långt denna gång, jag brukar stoppa, det är inte så farligt." fick hon sedan fram, han måste förstå.