(ORP) Hide, run, survive

Ellie:
Lägger huvudet på sne.
"Har jag missat något?", frågar jag förvånat och stoppar ett blåbär i munnen.

Olivia:
Jag tittar upp på Marbelle.
"Okej. Ska komma ihåg det", säger jag, och vänder mig mot Ellie.
"Skulle jag kunna få ett blåbär?", frågar jag och tittar på hennes händer som är fyllda med blåbär.

Ellie:
"Ta för dig bara"

Marbelle
Jag suckar, vänder bort huvudet. Alla beter sig så konstigt, och det förvirrar mig.

Olivia:
Jag ler och tar ett blåbär, sen går jag till trädet. Wow. För en stund sedan kysste jag personen jag älskar, och nu...

Miyako:
En katastrof har uppstått och vi måste lösa den snabbt.
Jag haltar fram till dem andra och säger
" Okej jag vet inte vad ni tycker men jag tycker vi körde lösa detta och prata ut en stud med varandra så alla kan berätta om sig själv och sin bakrund..."
Jag kollar upp på dem för att se deras reaktion.

Cate:
"Hur ska vi kunna göra det om vi inte minns något?", säger jag.

Miyako:
"Jag minns iallafall vem jag är..."
Säger jag och vänder bort blicken vilket jag snabbt kommer på är dumt! Tänk om dem ser kött såret i bakhuvudet!

Marbelle
Även fast jag känner mig som värsta klichén, som den där blåsta tjejen som är ledsen för att alla är kära i henne och sen blir sårad när alla slutar att göra det, så kan jag inte låta bli att undra. Jag hade förväntat mig en reaktion - hat, sorg, vad som helst. Istället verkar alla likgiltiga. Solen börjar gå ner i horisonten.
- Jag går och lägger mig. Muttrar jag och lägger mig ner i skydd av busken. Kurar ihop mig till en liten boll och saknar Max. Inget var komplicerat med henne.

Ellie:
Vill egentligen inte berätta om mitt förflutna, inte ens det jag kommer ihåg.
Så skruvar bara på mig och säger inget.