The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

"Du visste ju inte om mig, hade glömt mig, trodde det skulle vara nog." sa Solena hätskt och förbannade sig själv. Hon ställde sig vid fönstret med muggen i handen, hon hade märkt hans förändring och önskade att hon hade stoppat i honom något mer för att glömma henne.

David tystnade, han blev sårad av hennes.ton. "Men jag ville inte glömma dig från början" mumlade han och kom fram. "Det var värre att inte veta vad det var som saknades...". Han log sorgset.

"Jag vet, jag borde gett dig mer så du helt glömde mig även känslan." sa hon och såg på honom med sorgsna röda ögon. Hon hade velat rädda honom, vilket hon hade gjort med och nu var de åter samman.

David la armarna om henne och kysste hennes hjässa. "Men nu är du här med mug, kom och ät". Han ledde henne till bordet.

Solena lät sig motvilligt ledas till bordet och satte sig ner. Hon hade ingen lust på mat och hällde upp mer kaffe och tog en paprikabit för syns skull.

David åt ingen han med utan drack bara kaffe och bläddrade i en tinning han hade. "Vad ska vi göra nu då?".

Solena ryckte på axlarna, "Jag ska söka ett jobb gissar jag. Vet inte vad jag ska göra med herrgården bara." sa hon tankfullt och betraktade Davids gestalt där han satt.

David nickade sakta. "Du kan sälja den om du vill, eller vad du nu vill". Han såg upp och mötte hennes blick och började sedan duka undan då ingen åt av dem.

Hon nickade frånvarande, "Tja, jag skulle kunna, men min familj är begraven där, mitt förflutna." hon ville inte bli av med det.
"Men jag måste ha någon att sköta stället." sa hon trött.

"Jag förstår...Vill du flytta dit?" undrade han och smekte hennes kind. "Jag kan sluta mitt jobb här". Han trivdes okej där och hade inga nära vänner nu så det gick.