Rollspel för Snigelklubben

Ofelia kastar ner sin bok på marken och reser sig.
"Hur kunde jag glömma? Det är ju Julys födelsedag i dag! Och vi är på en öde ö!" säger hon högt för sig själv.
Hon suckar och plockar upp sin bok från marken.
"Vad ska jag göra!" mumlar hon och lutar sig mot en stam med boken i handen.
Plötsligt tycker hon att något blinkar till inne i skogen.
Hon stirrar in i mörkret men ser inget.
"Konstigt, jag tyckte ju att det var." Hon bleknar. "Nej, det kan det inte varit!"
Hon tycker sig se ljuset igen och går sakta in i skogen. Himmelen, som förrut såg så blå ut, ser nu ut att vara mörkröd genom trädens grenar. Hon går längre in och det blir mörkare och mörkare. Tillslut stannar hon upp. Ljuset blinkar längre bort. Ofelia ser sig omkring, runt henne finns mörker och endast mörker, och hon inser förskräckt att hon inte har en aning om var hon kom från.
Så hon bestämmer sig för att fortsätta följa ljuset. Tillslut kommer hon fram till ljuskällan.
"Otroligt", mumlar hon.
Framför henne ligger en liten tjärn som blänker fast det inte finns en ljuskälla nära. Den är helt spegelblank och hon kan se sitt ansikte reflekteras i ytan.
"Jag har läst mycket om silvertjärnar." mumlar hon och stirrar som förtrollad ner i vattnet. "De kan vara mycket användbara, eller bara mycket farliga."
Ofelia reser sig utan att släppa tjärnen med blicken, hon ska nog kunna få reda på vilket sorts vatten det är.

July-
Jag sätter mig på Stranden med fötterna fortfarande i vattnet.
Jag hittar en vacker snäcka som jag tar upp. Den är gräddgul och ser ut som ett skal till ett vatten djur jag kollar men hittar inget djur. Så jag stoppar den i fickan och säger högt för mig själv
" Grattis på födelsedagen July."
"11 år..."
Tänker jag
" Nu är jag lika gammal som Sweeti... Nästan hon är väll någon /några månade äldre än mig hon var ju 11 när vi kom..."
Mina tankar avbryts av en fågel sång in ifrån skogen jag följer ljudet och hittar en ensam fågel stå och sjunga i ett träd jag klättrar lätt upp och sätter mig på samma gren som fågeln. Den flyger inte iväg utan sjunger vidare.

Isabelle:
Jag suckar och går iväg. Bara går och går vid stranden. Jag vänder mig om. Nu syns inte längre planet. Jag börjar vada ut i det kristallklara vattnet. Solen lyser starkt och jag simmar ut i vattnet. Plötsligt blir jag medveten om hur djupt det är. Jag ser något lite längre fram, en fena. Det är en haj.
Fuck, tänker jag. Helvetes jävla skit.
Jag börjar simma tillbaka och paniken kommer krypandes.

July-
Jag sitter och kollar ut över vattnet där jag ser Isabellr vada ut då ser jag det en haj kommer mot henne
"HAAAAJ!!! ISABELLE HAJ!!!"
Skriker jag allt vad jag orkar

(Du vet väl att Isabelle gick så hon inte såg planet, och det är typ omöjligt att du ser henne.)

( men jag tänkte att jag satt ju i ett träd...)

(Det är ändå ganska pretty omöjligt enligt mig, har July så bra syn?)

( okej kanske... XD det jag skrev innan hände inte sejer vi fortsätt du istället )

(Oki ^___^)

Isabelle:
Jag tittar bakom mig. Hajen följer efter och biter i min fot. Jag överrumplas av smärtan och vattnet färgas rött av blod.
Jag måste upp, tänker jag. Nu.
Jag simmar mot stranden men hajen följer efter. Den biter mig i foten igen, men nu börjar jag komma in på det grunda vattnet. Hajen vänder, och jag pustar ut. Det är då jag känner smärtan. Jag kvider till, och kravlar mig upp på stranden.

Elvira:
Jag vaknar och kliar mig sömndrucket i ögonen.
"Hmrh"
Jag gäspar och kollar mig omkring, ser konturerna av något en bra bit längre bort.
Jag börjar jogga dit och när jag kommer fram ser jag Isabelle. Hon blöder rejält.
"Isabelle!", flämtar jag.
"S-stanna här så hämtar jag Rubin", säger jag och springer så fort jag kan tillbaka till planet.
Efter att ha letat i vad som känns en evighet känner jag något mot min axel.
Jag vänder mig om och ser Rubin sitta på den och hon smeker min kind med sin lena näbb.
Jag börjar springa tillbaka till Isabelle, med Rubin flygande efter mig.