PRS(Isse Weasley)

Shadow följde vägen då hon plöstligt hörde ett gnägg. Hon såg bakom sig.
"Berna!" Hästen kom springande mot henne. Efter ett tag lyckades hon lugna hästen.
"Vart är Tommy, fick du fram honom?" Frågade hon lugnt och man kunde höra oron i rösten. Då hästen gnäggade kunde man höra nejet i svaret.
Shadow hoppade upp på hästen.
"Till slottet gumman!" Viskade hon i höstens öra och de red iväg.

Thomas stönade till, huvudet värkte, benet värkte, allt värkte. Plötsligt öppnade någon dörren och en svag strimma mef ljus kom in i rummet. "Ser man på, ät det inte prinsen?". Det var en man som kommit in. "Drottningen skickade mig för att göra slut på dig".

Hon sa åt hästen att gömma sig. Sedan gick hon in palatset och smög runt i korridorerna.
Om jag skulle hålla en prins fången, och eventuellt döda honom, vart skulle jag sätta honom då?
Fängelsehålorna såklart! Hon smög vidare. Hon hörde en hotande röst och bestämde sig för gå ditåt.

Mannen hade med sig diverse knivar och kom fram till Thomas. "Men jag tänker ha lite kul innan jag dödar dig". Han tog en kniv och rispade långsamt i Thomas arm. Han flämtade till.

Hon kom fram till ljudet och kollade in genom en fängelse dörr. Där ser hon Thomas fastkedjad och en man... Som skär honom!
Shadow tar en av sina knivar och kastar mot mannen, som träffar honom rakt i benet så han faller baklänges. Sedan flyger ännu en kniv in som hon kastat, och träffar honom i armen. Han ligger nu och vrider sig i smärt.

Mannen tryckte plötsligt in kniven i hans arm. Thomas skrek till av smärta och då föll plötsligt mannen ihop. Thomas flämtade och försökte komma loss då kniven satt kvar än.

Shadow sprang smidigt och grasiöst in i rummet.
"Tommy..." Viskade hon och drog ut kniven ur hans ben och låste upp kedjorna.

Thomas stönade till då hon drog ut kniven, och när hon fått bort kedjorna föll han bara ihop på golvet. "Skuggan...".

Thomas log svagt. "Tja jag stannade inte, det var vakterna som slog ner mig..". Han slöt sedan ögonen.

"Idiot..." Viskade hon och sedan... Kysste hon honom. Inte särskilt länge, men det kändes liksom rätt.