(prs mellan mig & luna_rav) Kickin it
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > (prs mellan mig & luna_rav) Kickin it
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kola
Elev 
|
Jag tittade på Mika som sprang mot sitt rum. Hon smällde igen dörren till sitt rum och Jack tittade på mig.
"Jag antar att du behöver.." "Ja.." suckade jag och ställde mig upp. Jack gick ut i hallen och tog på sig skorna. "Vi ses väl på träningen imorgon?" frågade han och jag nickade. Han log mot mig och vinkade. Jag stängde dörren efter honom och gick till Mikas rum. Jag knackade på hennes dörr och jag hörde någon snyfta där inne. "Mika?" ropade jag genom dörren. "Stick!" ropade hon. Jag suckade och bankade på dörren tills hon öppnade. "Vad" sa hon. "Vad är det..?" frågade jag och tittade på henne. Hon hade blött hår och jag kunde inte avgöra om det var vattendroppar eller tårar som rann nerför kinderna. "Ingenting. Men prata med Colin du, ni verkar ju ha så bra kontakt" sa hon stöddigt. Jag tittade på henne med ett leende på läpparna. "Så det är därför... Du är avundsjuk för den gången Colin och jag pratade, själva" flinade jag. "Nej! Eller jo... Nej!" ropade hon. "Men det är inte bara det.." "Men det är det också.." sa jag och hon nickade. "Men det är också att Colin har det mycket värre och det känns bara löjligt.." mumlade hon. "Men det är inte löjligt, det är normalt att vara ledsen för sånt. Förresten, någon ringde och frågade efter dig förut." sa jag och hämtade telefonen. "Det var din mamma" sa jag och gav henne den. Hon tvekade men tog emot den och slog numret. that's all I got to say 2 jan, 2014 13:36 |
Borttagen
|
Jag tittade på Kim och gick sedan till min dörr med telefonen i handen. "Jag är inte ledsen för sånt." sa jag innan jag gick ut ur rummet. Jag gick in till köket och ringde upp min mamma. "Vad ville du?" sa jag till henne i luren. "Du ringde mig *Hick* när jag var på förhöret." sa hon och hon lät lika full som när jag prata med henne förut. "Det är inget, du kan ändå inte hjälpa mig." muttrade jag och la på. "Hon ville inget särskilt" sa jag till Kim och gick in till mitt rum igen. "Kan du gå? Jag vill gå och sova nu." sa jag tyst och la mig på sängen. Kim reste sig upp. "Sov gott." sa hon och gick ut ur rummet och stängde dörren. Jag suckade tungt och la mig på mage i sängen. Mitt hår var fortfarande blött. 2 jan, 2014 13:50 |
|
Kola
Elev
|
Jag gick ut ur rummet och in i tvättstugan. Lika bra att fixa det.. Tänkte jag medan jag la in alla kläder och satte på tvättmaskinen. Jag gick ut i köket och satte igång diskmaskinen. Jag tog också fram damsugaren, när jag ändå håller på liksom. Även fast vi har en städerska som min pappa anställde innan han stack. Hon städar dock bara när vi är i skolan. Jag dammsög köket och dammade det eftersom det fortfarande luktade rök här. När jag var klar gick jag in på toan och duschade,
borstade tänderna och satte på mig min pyjamas. Jag gick in på mitt rum och tog med mig min Mac till sängen. Jag satte mig under mitt mjuka täcke och gick in på YouTube. Jag kollade på några av CutiPieMarzia's videos och stängde sedan av datorn. Jag tog min mobil och gick in på Twitter och kollade på Mikas senaste. Det var några veckor sedan hon hade twittrat. Jag gick in på hennes följare och såg att Colin följde henne. Jag gick in på hans sida och läste några tweets. Sedan tröttnade jag och stängde av mobilen och la mig och försökte sova. that's all I got to say 2 jan, 2014 13:59 |
|
Borttagen
|
Jag vaknade av att solen lyste genom draperiet. Jag sträckte på händerna och ställde mig upp från sägen. Det var Söndag, en ut av veckans sämsta dagar. Jag gick till garderoben. Jag satte på mig en svart puffig klänning (Se bild nedan) och ett par svarta genomskinliga tajts. Jag gick till min spegel och tog ut tofsen jag hade haft igår. Hårt blev rufsigt och jag lät de vara så. Jag gick sedan ut ur mitt rum, borstade tänderna och tvättade ansiktet. Jag gick sedan till Kims rum. "Vakna klockan är..." jag tog upp hennes mobil för att kolla hur mycket klockan var. När jag satte på den såg jag Colins Twitter sajt. Hon gäspade högt och tittade på mig. Jag la ner hennes mobil på bordet igen och gick ut ur rummet snabbt. "Mika!?" ropade Kim efter mig. Jag skakade på huvudet, satte på mig mina långa svarta Converse och min svarta skinjacka och sprang ut ur huset. Jag kände hur blöt mina kinder blev efter tårarna medan jag sprang ifrån huset. Klänning:  2 jan, 2014 16:54 |
|
Kola
Elev
|
Jag satte mig upp i sängen och hörde Mika smälla igen dörren.
"Huh...?" muttrade jag och satte mig upp. Jag hade precis vaknat och fattade inte vad som hade hänt... Jag tog upp mobilen och såg att den var på och inne på Colins Twitter. "Fuck.." mumlade jag och hoppade upp från sängen. Jag hade på mig en pyjamas (bild nedan) men det sket jag i. Jag sprang ut i hallen och tog på mig skor. Jag öppnade dörren och innan jag gick ut gav jag Kola en liten puss på nosen. "Hej då gumman.." sa jag och stängde dörren. Jag sprang åt det håll jag trodde Mika hade gått. Jag frös som fan, men jag hade inte haft tid att byta om. Jag sprang och sprang tills jag kom till dojon. Det var tänt, även fast det var väldigt tidigt. Rudy är antagligen inte där, så det måste vara Mika. Jag öppnade dörrarna och gick in. Omklädningsrummen var tomma och det var alla andra rum också. Men vem var här då? Tänkte jag och gick in på Rudys kontor och slängde mig i hans soffa. Jag suckade djupt och kände hur trött jag var. *Nej Kim, inte sova, du måste hitta Mika!* uppmanade jag mig själv. Jag reste mig upp igen och såg hur någon hoppade ner från skåpen och sprang ut. Det var någon med rosa hår. Mika hade alltså suttit på skåpen bakom mig. Varför kollade jag inte där? Jag sprang efter henne men krockade med Eddie i dörren. "Kim.. Vad gör du här i din.. Pyjamas?" frågade han förvånat. "Jag letar efter Mika" sa jag och sprang förbi den förvirrade Eddie. Han tittade efter mig och skakade på huvudet. "Tjejer.." mumlade han. ~ Det är hopplöst. Mika är ingenstans. Jag satt i soffan och drack te medan jag tittade på Svampbob. Man är aldrig för gammal för Svampbob. Jag rörde runt med skeden i mitt te. Klockan var halv nio nu, Mika hade varit borta i nästan en timme. Telefonen ringde och jag sprang ut i hallen för att svara. "Det är Kim" sa jag enkelt och hörde en hostning. "Hej.. Det är Anton" sa han. Jag suckade. "Om du vill prata med Mika är hon inte här.." suckade jag. Han harklade sig igen och tog ett djupt andetag. "Hälsa henne att.. Hennes mamma inte sitter i fängelse." sa han. Jag stod blickstilla. "Vad menar du?" frågade jag efter en stund. "Tja.. De förhörde henne och de lät henne gå, så var det med det." sa han kort och jag hörde hur någon hade sönder något i bakgrunden. "Vem var det?" frågade jag och Anton suckade. "Det är det jag skulle berätta för Mika. Hennes mamma letar efter henne, hon har ingenstans att bo" sa han och lät nervös. "Är Mikas mamma hos dig nu?" frågade jag förvånat och hörde hur ännu en sak lät i bakgrunden. "Vad gör hon egentligen?" "Åh.. Hon.." det tystnade i luren och jag hörde hur Anton gick bort från telefonen. Jag hörde röster och sedan kom han tillbaka. "Hon hade haft sönder ett bord.." suckade han. "Ett bord?" frågade jag. "Tja.. Det märks att det är Mikas mamma i alla fall." "Ja.." sa Anton och skrattade lite. "Men hälsa Mika att hennes mamma måste prata med henne. Och hon är bara lite full.." sa han och la på. Jag la ner telefonen och gick in i vardagsrummet och stängde av tv:n och hällde ut teet i diskhon. Jag gick in på toan och borstade tänderna och gick sedan in på mitt rum. Jag tog på mig ett par jeans och en vit stickad tröja. Jag tog också på mig min silvriga klocka. Jag tog min mobil och gick ner i hallen igen. Dags att leta efter Mika.. Jag tog på mig skor, och jacka den här gången, och gick ut i kylan. Tröjan:  + ett par vanliga grå mjukisbyxor.that's all I got to say 3 jan, 2014 17:37 |
|
Borttagen
|
När jag kom till ICA gick jag in genom dörrarna. Jag hade inte ätit frukost än. Jag suckade djupt och tog ett äpple när jag gick förbi de. Jag tog en tugga ut av det utan att betala och kastade enkelt med det. Jag gick sedan förbi kassan och ut på parkeringen igen. Även om jag visste att Kim gillade Jack så kunde jag inte sluta tänka på det. Jag satte mig på bänken jag satt på igår och tittade upp i luften. När jag fick syn på Kim ställde jag mig genast upp, tog äpplet i munnen och sprang till baksidan av ICA. Jag lutade ryggen mot husväggen och tog ut äpplet ur munnen. Jag sneglade mot Kim som stod en bit bort. Hon hade inte sett mig än. Jag kände hur blöt jag var om kinderna... jag brukade aldrig gråta, senaste gången var när jag var nio kanske. Jag tog upp min mobil som låg i min jack ficka och tittade på den. Inga samtal eller sms... Jag la ner den igen och tog en tugga av mitt äpple. Jag började vissla på en sång och började gå mot andra sidan av affären där jag såg Colin gå med sin syrra.*Nej... skit* tänkte jag och jag visste att jag inte kunde gå tillbaka. Vi fick ögonkontakt men jag vände genast bort blicken och började springa mot skogen som inte var så himla långt bort. 3 jan, 2014 17:53 |
|
Kola
Elev
|
Jag såg Colin och hans syrra gå mot ICA och Colin såg sedan någon. Denna 'någon' började springa. Jag såg att det var Mika och gick efter henne. Jag kunde inte springa efter henne, det skulle se ut som om jag försökte mörda henne eller något. Colin sprang upp till min sida och stannade mig.
"Vad händer?" frågade han allvarligt. Jag tittade på honom och sedan på Mika som kollade mot oss. Jag såg hur hon grät. "Herre jävlar..." mumlade jag bara och puttade bort honom och brydde mig inte om vad alla andra skulle tro utan sprang efter Mika. Hon såg mig och började springa in i skogen. "Colin!" ropade någon och jag tittade bak. Det var Colins syster som hade ropat, och Colin sprang efter oss. Han hann inte ikapp mig, eftersom jag hade ganska bra kondition. Jag skulle lätt springa ikapp Mika, men jag hade ett par converse på, och skosnöret hade gått upp. Jag sprang så fort jag kunde utan att ramla och Mika bara sprang fortare för varje gång hon tittade bak mot oss. that's all I got to say 3 jan, 2014 18:23 |
|
Borttagen
|
Jag vet mig i läppen. Ännu en som försöker på tag på mig... eller en som vill få tag på Kim. Jag kände ännu en tår och tittade bak mot Kim. Skogen var tät, det var svårt att se vart jag skulle springa utan att de skulle få tag på mig. Det var ju verkligen bra att jag hade på mig en klänning och världens bästa skor... nu var jag ironisk. Jag tittade rakt fram medan jag sprang... Det var nästan som att jag kunde springa runt jorden. Till Japan. Jag flinade medan tårarna rann ner från min kind och jag kände hur min mobil vibrerade. Jag tog upp den medan jag sprang och svarade. "Hallå?!" sa jag. "Varför gråter du?" hörde jag Antons röst säga. "Det är inget..." "Man hör att de är något!" sa han argt. "Jag blir jagad... bara de. Av två stycken som jag inte vet vad de vill." muttrade jag och tittade bak på Kim och Colin medan jag sprang. "Kom..." "Hejdå." sa jag och stängde av. Jag höll ett hårt grepp om mobilen och hade äpplet i min mun. Nu började de komma allt för många rötter och stenar och flera gånger var jag på väg att ramla över dom. Jag slängde bort äpplet för att koncentrera mig mer. 3 jan, 2014 18:34 |
|
Kola
Elev
|
Jag hörde Colin stöna; han hade fått äpplet i huvudet. Han snubblade och jag tvekade en millisekund på att hjälpa honom upp. Men nej, jag måste få prata med Mika. Det skulle bara bli värre om jag pratade med Colin. Jag fortsatte springa mot Mika. Hon vek plötsligt av mot en busstation. Hon hoppade på bussen medan den körde sakta och de öppnade dörrarna. Jag sprang mot bussen, men den började köra.
"Nej! Vänta!" ropade jag och sprang efter den. Den stannade vid ett stoppljus och jag bankade på dörren. Föraren stirrade på mig och jag log nervöst. Han öppnade förvirrat dörrarna. "Min pappa sitter där bak.." mumlade jag och han nickade och rynkade på ögonbrynen. Jag kollade snabbt genom bussen och fick syn på Mika. Jag sprang fram till henne och satte mig bredvid henne. "Mika det är inte som du tror" sa jag snabbt. Hon vägrade titta på mig och tittade istället ut genom fönstret. "Mika!" "Vad?" sa hon och vände sig om och jag såg att hon grät. "Du bara råkade titta på just Colins Twitter? Skulle inte tro det.." "Men låt mig förklara!" sa jag och hon nickade sakta. "Visst.." mumlade hon. Jag nickade och suckade. "Jo. Jag gick in på din Twitter och kollade lite. Sedan kollade jag på dina följare och Colin var där." sa jag. Det var kanske inte en så värst bra ursäkt, men det var sant. Mika fnös och vände bort huvudet. "Det är sant! Du vet att jag inte ens gillar Colin." "Nähä? Så förklara varför du var inne på hans sida då?" sa hon stöddigt. Jag suckade. "Det går inte.. Du skulle bli arg" sa jag och rodnade. Hon tittade på mig med tårar i ögonen. "Du gillar honom.." sa hon tyst. Jag fick stora ögon och stirrade på henne som om hon var dum. "NEJ!" ropade jag och de flesta i bussen stirrade på oss. "Jag skulle kolla om han hade skrivit något om dig.. Jag var, du vet, nyfiken" sa jag och hon höjde på ena ögonbrynet. "Jamen.. Du har vart med honom så mycket och jag bara undrade om ni var.. du vet.." sa jag och rodnade. "Så du gillar honom inte?" frågade hon och jag skakade snabbt på huvudet. Hon nickade och såg ut att fundera. "Så varför kunde du bara inte fråga mig om vi var tillsammans?" frågade hon och tittade på mig med sina rödgråtna ögon. Jag suckade. "Jag ville inte att du skulle bli arg... Men det blev du ju i alla fall." mumlade jag och tittade på henne. Hon nickade sakta. "Men.." sa hon och tittade noga på mig. "Kan du lova mig att du inte gillar honom alls?" frågade hon ynkligt. Jag nickade och la handen på hjärtat. "Jag lovar och svär!" flinade jag och hon fnissade lite. Vi kramade varandra och de på bussen 'Awww-ade'. Jag log och släppte henne. "Nu måste jag berätta en ännu viktigare sak." sa jag och berättade allt som Anton hade sagt till mig. that's all I got to say 4 jan, 2014 12:53 |
|
Borttagen
|
"Så min mamma är hemma hos honom?" sa jag sakta. "Ja, det är hon. Och hon ville att du skulle ringa." svarade hon. Jag ställde mig upp och tryckte på stoppknappen. "Jag ska ut." sa jag tyst. Kim nickade förstående. "Jag följer...." "Nej, de kommer bara bli svårare då." sa jag och log. "Men lova att du tror på mig?" sa hon och jag nickade. Bussen stannade och jag gick ut. Jag började springa mot Antons hus. Jag knackade inte på dörren utan jag bara öppnade och sprang in. Där inne såg jag hur Anton försökte stoppa min mamma att ta sönder en prydnad han fått av mig en gång. När de fick syn på mig stannade de som att någon hade pausat på en film. "Hej..." sa jag sakta och jag förstod att de såg att jag hade gråtit. Jag hade inte träffat Anton på ungefär 4 dagar... men ändå kändes det som mer än ett år eftersom att de hänt så himla mycket. Jag stängde sakta dörren och tog av mig min skinn jacka och kände hur kallt de blev. "Mika...?" sa Anton tunt och tittade först på min mamma och sedan mig. Jag log ett fejkat leende och gick längre in i huset. "Vad fint..." sa jag tyst och tittade på soffan som låg uppochner. "Gumman!!" sa min mamma och sprang emot mig för att krama mig. Jag gick ett steg åt höger så att hon missade mig. "Varför ringde du inte?" frågade jag och torkade kinden. "Jag ringde ju..." "Varför ringde du inte för att säga att du inte skulle sitta i fängelse?! " sa jag argt och mötte Antons blick. "Hon visste att du skulle bli arg. Det skulle nog vara bättre om jag ringde till dig." sa han. "Du ringde hem till Kim, inte mig. Vet du inte vad en mobil är?" sa jag och ångrade mig direkt. Antons ögon smalnade. "Du hade antagligen inte med mig mobilen?" sa han kallt. Jag suckade och gick mot hallen igen. "Hon har ingenstans att bo..." "Jag kan *hick* prata för mig själv *hick*" sa min mamma ostadigt. Jag satte sakta på mig jackan. "Jag vet inte hur jag skulle kunna ta hand om henne sådär..." sa jag och sneglade mot min mamma. "Men du verkar sköta det bra, Anton." "Det är din mamma." "Och du är myndig!!" sa jag stelt. "Jag blir det om ett år." muttrade han och började gå mot mig. "Jag kommer inte kunna ta hand om henne i alla fall..." sa jag tyst. "Vi får väl hitta någon som kan." sa han och höjde på ögonbrynet och tog ut min mobil hur min jackficka. "Det är bara att ringa." "Vem skulle jag ringa?" frågade jag stelt. Även om jag redan visste svaret. "Felix." sa han och flinade. "Varre inte skit länge sedan du pratade med honom? Hur många år är han nu?" "Han är 19..." muttrade jag. Han pratade om min brorsa som jag inte pratat med. Han kanske faktiskt kunde hjälpa till med mamma. "Okej, jag ringer." muttrade jag. Jag tog min mobil ifrån Anton och slog in Rasmus nummer. "Hallå?" hörde jag någon säga i andra änden. "Hej..." muttrade jag. "Mika?" sa han och lät förvånad. "Ja, du vet vår mamma?" frågade jag honom. "Ja, vad ärre med henne?" "Alltså... jag kan inte ta hand om henne..." "Aha... visst." "Allvarligt? Kan du ta henne?" frågade jag hoppfullt. "Ja, det är klart jag kan. Vart ärru?" frågade han och man hörde hur han pratade med någon annan. "Hos Anton... kommer du?" "Ja, jag kommer." sa han och vi la på. "Vad sa han?" frågade Anton och tittade ogillat på min mamma. "Han sa att han kommer." mumlade jag och satte mig på en stol. "Visst var det inte en så dålig ide." flinade han. Efter ett tag plingade de på dörren och Felix kom in i huset. "Tja." sa han och flinade. Han tittade först på mamma, sen Anton och sist på mig. "Jag tar med henne nu..." "Allvarligt? Vill du bo med henne?" frågade Anton och tittade på min mamma. "Ja, då behöver inte jag betala allt." flinade han och gick mot vår mamma. "Kul att träffas igen Mika." sa han innan han gick ut ur huset. 4 jan, 2014 14:17 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen