Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(Haha! Long kommer inte klara provet, jag kan inget om sånna här krigs strategier....)

Jag funderar ett tag, minns hur Murgons kungadöme ser ut.
- Dels behövs pålitliga spioner. Börjar jag allvarligt.

( Ah! Long has no idea how to make it O.o)

(Haha xD Då kan du bli brudtärna igen för Sarah behöver någon att invadera det där fördömda riket med x) )

"Nej. För riskabelt. Ifall man skickar ur spionerar så förlorar man inte bara tid, man riskerar även deras liv och vårt kungadömes liv", säger jag allvarligt. "Bara för att man ska inleda ett anfall så behöver det inte spillas blod", säger jag allvarligt. "Man ska inleda anfallet i bergen, precis där fångarna hålls fånga, det är även därför vi anfaller. Vi vill inte ha mark, vi vill ha frihet. I bergen så är man dolda och kan lätt använda pilbågar och armborst. Man skjuter så många man kan i överraskningsmomentet och sedan när paniken har börjat så skjuter man fler och skickar sedan in marksoldater. Snabbt, enkelt och inte allt för blodigt. Sedan så befriar vi självklart fångarna. Vi behöver inte spionera. För vi vet redan hur platsen ser ut. Det är det viktigaste, i detta anfall. Folket tar vi sedan med till vårt rike medan vi planerar nästa anfall", säger jag sorgset. "Det där var bara grunden... Det finns så många detaljer, men det var grunden", viskar jag sedan. Jag kniper ihop ögonen och försöker hålla inne tårarna. Jag ger Long en kyss på kinden.
"Det är Lukas som kommer härska. För han vet redan det här. Han har lärt mig allt jag kan... Och, Long, på tillbaka vägen, bry dig inte om mina tårar", säger jag och stället mig upp. Jag drar upp huvan och döljer ansiktet medan tårarna börjar rinna ännu mer. Hur kunde jag? Hur kunde jag ge upp min kärlek så där?
Jag snyftar till och börjar sakta, sakta gå, ihop om att Long ska följa med.


(Detta var bara allmänt weird x) Haha x) Gr... känner mig elak som fick dumpa Long bara för den anledningen x( )

- Ursäkta mig, men jag var inte färdig? Hostar jag förvånat. Det gick snabbt för Sarah att välja.
- Du är orättvis. Säger jag sedan surt, kunde hon inte lyssna på vad jg skulle säga i alla fall? Det hade ju faktiskt vart precis vad hon sa. Men nu skulle hon aldrig få veta...

(Äsch då x(
Aja....Long får chansen nån annan gång xD)

"Okej, för att göra det rättvist", säger jag och vänder på mig. "Det andra anfallet. Vi ska anfalla palatset, vad gör vi?" undrar jag. "Berätta allt, denna gång."

(Haha x) Detta blir roligt ^ få se hur Long klarar det xD Sarah är prinsessa och måste ju trots allt vara rättvis
Dock så kan du förmodligen börja leta efter en klänning Jag hör ljudet av bröllopsklockor! *sjunger för full hals* xD Okej, nej, men, där kickade min natthumor i gång xD)

- Tja, det beror på om du tycker om blodiga, råa eller snabbt avklarade strider?

"Snabba. Vi vill helst inte förlora soldater från vår sida, eller hur?"

- Det är klart, men där får du problem för Murgon rent sagt älskar blodiga strider och vilket sätt du än attackerar på är han snabb att svara. Nåja. I slottet finns slavar och fångar där med, är uppdraget att fria dem eller helt enkelt att ta över kungliga palatset?

"LONG!" fräser jag. "Attackera slottet. Vi låtsas att alla fångar är borta och nu ska vi störta kung Murgon. Vi ska försöka undvika att förlora soldater men vet att det inte går helt utan blod. Okej? Säg bara nu", säger jag tålmodigt. Min ilska har fått mig att sluta gråta. Strategin är uppenbar, vare sig vad av det där vi ska göra.

Jag skrattar hjärtligt.
- Såså lilla sessan, inte bråka med gamle Long! Flinar jag retsamt och börjar gå bredvid Sarah.
- Jo, jag tänker mig att eftersom Murgons palats är hyfsat nära gränsen i öster och halva ligger underjords så- börjar jag men avbryter mig själv.
- VAD I- säger jag högt och stirrar på den enorma flocken vilda elefanter som kommer mot oss i kvick fart.

(Eh...smitare haha )

(... Jag ska låtsas att Long är drogad och hallucinerar fram elefanter xD )

Jag suckar. Att var arg och krossa någons hjärta är mycket lätt visar det sig. "Long... Du gav mig inget riktigt svar", säger jag aningen besviket. "Ska vi rida tillbaka nu?" undrar jag. "Förmodligen kommer jag gråta under färdens gång, men inga tårar nu", säger jag och ser på honom med ett litet leende.
"Du och Neela verkar tycka bra om varandra", säger jag retsamt och försöker ignorera mina egna känslor. "Okej, det där var för tidigt för mitt hjärta, men men..." mumlar jag och håller inne tårarna.


(Edit: Märkte just att jag hade citerat dig på ett av inläggen... O_O Wut? Det visste inte jag >.> Det var inget med flit i alla fall x) )