Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona sov i några timmar, hon öppnade sömnigt upp ögonen och log då hon såg Niel. Hon kysste hans panna och började långsamt ta på sig linnet, underklänningen och klänningen. Hon reste sig sedan upp och började gå ut ur grottan för att se om rövarna var kvar, försiktigt hukade hon sig bakom en sten och kikade ner. De var kvar, och de hade tänt en brasa och åt.

Niel sov lite till men började vakna då Mona försvann från honom. Han muttrade något ohörbart och öppnade ögonlocken. "Hmmm...godmorgon?"

Mona började sakta gå tillbaka till Niel. Hon log då homån såg attvhan var vaken. "Godmorgon". Hon satte sig vid honom och kysste honom.

Niel log lätt och besvarade kyssen rätt sömnigt. Han sträckte på sig efter byxorna och snart var han fyllt på klädd, ganska mycket vaken, samt hungrigare.

Mona studerade honom medan han klädde sig. "Rövarna är kvar ännu...". Hon var hungrig hon med. "Och de satt och åt nu, så de ger sig nog inte av på ett tag".

Niel nickade fundersamt. "Vänta här." muttrade han och klättrade sedan till rövarna, tys och stilla. Ur en av sina stora stövlar drog han fram en kniv. De tre männen verkade helt ovetande om Niel och det var lätt att överfalla dem. Snart satt de fast bundna vid ett stort träd. Niel tog allt som fanns och började gå uppför klippan. När han kom tillbaka hade de mat för flera dagar.

Mona väntade tyst och lydigt. Hon drog rocken omkring sig när hon frös. Hon såg sig om i grottan och log. Då han kom tillbaka. "Förresten...Borde inte någon oroa sig för dig då du har varit borta så länge?".

Niel ryckte avfärdande på axlarna, "De tror säkert att jag är och festar." fnyste han.

"Men" Mona svalde till. "Borde de inte vara misstänksamma då jag också är borta?". Hon ställde sig upp och kramade om honom. "Jag vill inte att de ska skilja oss åt...".

"Jag vet inte." svarade Niel kort. Han började dela upp maten och åt snabbt upp sin. Sen tvättade han av sig vid vattnet.