PRS(Dragon Fantasy)

Nalel la sig. "Skönt". Hon kände hur hennes humör blev bättre då hon bara tog det lugnt. "Jag borde nog vara snällare mot honom" mumladr hon. "Han försöker bara hjälpa till".

Meira nickar och sträcker ut sig på filtarna. Hon tar av sig skorna, bältet och svärdet. "Ja, det är upp till dig, men det skadar aldrig att vara vänlig." sa Meira enkelt.

Nalel nickade sakta. "Godnatt". Hon log lite innan hon blåste ut ett ljus som hon funnits där inne och kröp in under täcket. Natten for förbi, men Nalel fullt sovandes.

"God natt." sa Meira och vände sig om innan hon drog filtarna över sig och somnade tungt hela natten drömlöst.

Nalel vaknade faktiskt själv denna gång, kanske hon började vänja sig? Men då hon satte sig upp hörde hon rop och uppståndelse. Hon gnuggade sömnen ur ögonen och kikade ut ur tältet, synen som fanns där var lite fövånande. En bunt med soldater föste en orch framför sig, orchen såg annorlunda ut än de andra hon sett, han hade mera kläder och ett märke på huvudet...

Meira for upp vaknade av uppståndelsen och var snabbt i kläder och vapen, "Vad är det?" frågar Meira Nalel.

Nalel började dra på sig sina kläder. "De har fångat en orch, men den verkar vara finare än de vi mötte förut tycker jag". Hon var snart påklädd och gick ut. De hade tagit orchen till soldaternas ledare. Han försökte prata med honom verkade det som, men orchen bara morrade.

"Så Saroman är i farten? Det är en av sina." sa Meira och kom upp bakom Nalel. Perfekt syn hade man då hoben var ett kort släkte.

"Saroman? Trollkarlen?". Nalel hade hört talas om honom, att han var ond. Folk skingrade sig lite så Nalel såg lite bättre, då hon var så kort så kunde hon inte se över folk.
Orchen vände plötsligt blicken mot dem. "Där är en! En av de förbaskade halvlingarna!" morrade han. "Det är ert fel att vi inte kan styra!". Nalel tog ett steg bakåt, halvling?

"Jo, men tro inte att de gjorde det själv, och inte heller nu står de själva." sa Meira och ställde sig framför Nalel som för att beskydda sin vän.