Inez Malfoy är tillbaka! ~2

Oooooh! Inez har en profetia? Men... Vem har gett den? Tell me!!!!

Jamen jaha, Inez, tänk om det är professor Trelawney som förutsett det också?
ÄLSKAR kapitlet och jag säger bara en sak;
"I can not help it, but I love it!"
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Ooooooh! Läser igenom hela ff:en. ÅH HERRE GUD DU HAR PLANERAT DET HÄR! REDAN I FEMTE KAPITLET NÄMS DETTA! OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH

Ooo, Inez har en profetia!

Tack Inez*Malfoy för ett långt, saftigt kapitel, jag älskar det!

Vilken bra idé att Inez har en profetia om sig! Hade faktiskt börjat undra lite varför Dumbledore sa att det var hennes uppgift att skydda Harry och så, men nu verkar det helt logiskt och väldigt spännande!

Tänker Snape berätta att tatueringen lyser starkare?

Lite konstruktiv kritik bara: försök använda punkt, komma och radbyte lite mer. Till exempel, när Dumbledore sa: ”Du är speciell Inez. Inte bara att du var född i Malfoy familjen och hamnade i Gryffindor! Vissa trollkarlar och häxor har profetior Inez, profetior berättar om människors öden. När Harry Potter började på Hogwarts så visste jag att han behövde en beskyddare, jag åkte till ministeriedepartimentet och frågade efter profetian om den som skulle vara Harrys beskyddare. Jag trodde själv att det skulle vara åtminstone en vuxen person men i min hand fick jag kulan med namnet Inez Malfoy. Redan två år innan du började på Hogwarts så visste jag att detta var ditt öde, det var inte jag som slumpmässigt valde ut dig Inez! Det är meningen att du ska hjälpa Harry, du är hans skyddsängel kan man säga.”

så kan man skriva typ såhär, så blir det lättare att läsa:

”Du är speciell Inez. Inte bara att du var född i Malfoy familjen och hamnade i Gryffindor! Vissa trollkarlar och häxor har profetior. Profetior berättar om människors öden. När Harry Potter började på Hogwarts så visste jag att han behövde en beskyddare.
Jag åkte till ministeriedepartimentet och frågade efter profetian om den som skulle vara Harrys beskyddare. Jag trodde själv att det skulle vara åtminstone en vuxen person, men i min hand fick jag kulan med namnet Inez Malfoy. Redan två år innan du började på Hogwarts så visste jag att detta var ditt öde, det var inte jag som slumpmässigt valde ut dig Inez! Det är meningen att du ska hjälpa Harry. Du är hans skyddsängel kan man säga.”

Det blir lite lättare att läsa om du förstår vad jag menar?
Jag ska nog inte säga så mycket om saken eftersom jag gör samma fel själv ganska ofta. Men det var bara ett litet tips om hur du kan bättra dig! Din ff är fortfarande jättebra

30 sidor! !!!!

BarnOwl98 hihihi Jag lovar att skriva mer snart ♥ hihi

luna lovegood 21 hihi Jajämen det har hon! hihi det får vi kanske reda på nån gång!

Chilnava hihi ja kanske det Hehe TACK SÅ MYCKET!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

luna lovegood 21 (igen) hehe åååååhhhhh!!! Så kul att du upptäckte det!! Jag försöker planera så bra som möjligt och som ni kanske vet så har jag redan planerat det mesta som kommer hända under Inez alla år hihi Men det är så KUL att veta att ni märket sånna grejer ♥ ♥ ♥

Lovisa Granger hihi aa! Åh det är jag som ska tacka för att ni tar tid av era liv för att läsa min lilla ff! ♥ ♥ ♥

Sofia Albuslover Tack så mycket för att du läser och för att du hjälper mig att bli en bättre författare och för att förbättra min ff!!
Jag tyckte också att det kändes som om det behövdes lite fler hopp och grejer men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra det... men tack vare dig så vet jag nu! Jag fixade det så fort jag såg din kommentar så jag hoppas att det iaf är lite bättre nu! hihi TACK!!

ginny 23 hehe ja det är helt SJUKT!!! ♥

SKA FÖRSÖKA SKRIVA SNART MINA KÄRA LÄSARE ♥ ♥ ♥ Älskar er alla och det är så kul att båda gamla läsare fortfarande hänger kvar och att även nya mugglisar börjat läsa min ff och vissa har till och med streckläst på bara några dagar!! Under bara denna veckan tror jag det är minst 3 nya mugglisar som läst hela min ff!! Inez*Malfoy is VERY HAPPY!

THIS IS FUCKING AWESOME

123vilde453 TAAAAAAACK!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥

Hihi här kommer nästa kapitel och jag kan glädja er med att idag så har jag skrivit hela 3 kapitel så ni kommer få ett eller till och med kanske två kapitel imorn ♥

Del 20 Jag vet hur det känns

Jag önskade att jag kunde gräva ner mig i ett djupt hål och aldrig komma upp igen. Bara sitta där och kura ihop mig utan en massa ansvar eller frågor. Eller så hade allt kanske bara varit bättre om jag inte känt så mycket, om jag inte hade klagat så över min familj. När jag var liten kunde jag bara följa med strömmen, jag höll min storebror i handen och kände mig i alla fall trygg. Varför var jag tvungen att röra till allt? Varför kunde jag inte bara förstå hur bra allting var, eller hur lätt det i alla fall var?
”Miss Malfoy?!”
Jag tittade plötsligt upp på professor Moody som stod framför min bänk och stirrade ner på mig. Han tog fram sin lilla flaska ur innerfickan och tog en stor klunk.
”Nå Miss Malfoy, vad är svaret på frågan?” fortsatte han och gav mig ett nöjt flin. Jag tittade mig omkring på mina klasskompisar.
Vi hade Försvar mot svartkonster hela förmiddagen så alla började bli trötta. Fast Dalina lyssnade intensivt på varenda ord professorn sa, vilket hon alltid gjorde på lektionerna. Lexi nynnade på en låt och pillade på sina naglar. Jeremy satt med fötterna på bänken och lutade sig tillbaka i stolen. Dennis tittade sig omkring, han verkade ha tappat bort sin trollstav. Chelsy tittade tomt ut genom fönstret där regnet piskade ner mot glaset. Den tysta mörkhåriga tjejen som jag hade glömt namnet på tittade ner i en bok och täckte ansiktet med sitt risiga hår. De andra två killarna i klassen satt och små pratade med varandra. Och Melanie tittade ursinnigt på Professor Moody.
”Jag hörde inte frågan..” svarade jag tillslut och tittade ner i bänken.
”Nej, det gjorde du inte! Jag tror inte heller att någon annan här inne hörde frågan eftersom ni är så självupptagna”
Monsterögat gick tillbaka till den svarta tavlan och sköt ner Jeremys fötter från bänken med sin trollstav så att alla vaknade till.
”Vi kanske ska ha en lektion om söta små Ponnys istället, vad tycker ni om det?!” Moody skrek och skrattade högt. Allihop tittade konstigt på honom och jag var säker på att jag inte var den ända som trodde att han drack något med alkohol i när han tog upp sin lilla flaska ännu en gång.

När vi tillslut fick gå från lektionen så gick jag och Melanie upp till Gryffindors uppehållsrum för att göra den långa läxan vi fått om Aurorer.
”Alltså den där professor Moody är helt sjuk i huvudet!” utbrast Melanie plötsligt.
”Vadå?”, sa jag dystert och kliade huvudet med pennan samtidigt som jag stirrade in i elden.
”När han frågade dig om svaret på frågan, så var det ju klart att du inte kunde svara!” jag tittade undrande på Melanie, jag förstod inte vad hon menade. ”Men Inez fattar du inte, han frågade ju ingenting! Om han inte menade att frågan om vad frågan var, var frågan...”
Jag förstod fortfarande inte ett dugg av vad Melanie snackade om.
”Melanie jag är alldeles för trött för att förstå vad du menar, jag tror jag går ut en sväng”
Melanie tittade oförstående efter mig och sedan ut genom fönstret där regnet fortfarande öste ner.

Jag gick långsamt genom de olika korridorerna, jag brydde mig inte om vart jag gick utan lät bara mina fötter ta mig dit de ville. Jag kunde inte sluta tänka på vad Dumbledore sagt några dagar tidigare, om min profetia och vad Snape sagt. Eller snarare vad han inte sa. När jag frågade om Du vet vem var på väg tillbaka så sa han bara:
”Du vet vem försvann aldrig” sen slängde han ut mig.
Jag hade som vanligt inte fått något svar, bara mer att undra över, bara fler frågor. Jag var trött. Helt slutkörd! Ingen ville ge mig ett rakt svar om något, alla bara krånglade till allting mer och mer.

Plötsligt hörde jag ett högt kras ifrån ett klassrum som jag gick förbi. Jag stannade till och upptäckte att dörren stod öppen så jag kikade in. Mina ögon fastnade på ett välbekant ansikte men som jag inte var bered att se.
”Ron?” sa jag förvånat utan att tänka mig för och Ron vände sig snabbt mot dörren där jag stod. Han hade sin trollstav i sin högra hand och några meter ifrån honom stod några flaskor, vissa var sönder krossade. Rons ansiktsuttryck var argt, ledset och helt enkelt oförstående.
Han sänkte tillslut staven och lutade sig mot en utav bänkarna i klassrummet. Han la ansiktet i händerna och jag gick snabbt fram till honom. Han verkade ledsen och förvirrad, jag la min hand på hans axel.
”Jag förstår ingenting längre, jag vet inte vad jag gör eller vad jag ska göra...”
Hans röst var annorlunda, han var väldigt ledsen och jag ville så gärna hjälpa honom.
”Ron, det kommer bli bra, jag vet hur det känns” Det var det enda jag kunde säga. Men att jag visste hur det kändes var helt sant! Att inte förstå och inte veta vad man ska göra var något som jag gick igenom varje dag.
Ron vände sig plötsligt om och gav mig en kram, jag kramade tillbaka och insåg att just nu så behövde vi nog varandra.

Jag och Ron höll ihop ett tag efter det. Vi satt ihop vid lunchen och han förklarade för mig varför han sagt som han sagt till Harry, att han var... avundsjuk. Att det kändes som om Harry alltid stod i rampljuset och Ron var nummer två. Ron ville inget mer än att bli vän med Harry igen men Harry vägrade att lyssna. Jag lovade honom att jag skulle hjälpa han, fast jag hade ingen aning om hur.

Awesome kapitel! Kan verkligen förstå hur förvirrade båda känner sig!

Jättebra!