Ett plus ett är lika med fyra

Zuko struntade i Aravis uppmaning, han tänkte se till att männen inte skadade henne eller honom innan han la sig ner.
"Okej jag tror er, vi får ta det här med dem andra sen" sa mannen och Zuko nickade tacksamt innan han åter sjunk ner till marken. Han kände hur det började svartna för ögonen.

"Tack." sa Aravis och mannen gjorde tecken till två av männen att bära Zuko till deras läger i skogen och Aravis tog deras hästar medan resten av männen tog hand om de döda soldaterna och hästarna och Aravis följde med, hon tänkte inte lämna Zuko ur sikte.

Zuko kände hur de bar honom och han stönade till av smärta. Han hoppades att skadan inte var allt för allvarlig, han ville inte få några bestående men. Han hoppades att de kunde hjälpa honom.

De kom fram till deras läger och genast tog de hand om Zuko, "Vi är ledsna, vi trodde att han tillhörde dem." sa en av dem och Aravis nickade och satte sig vid Zuko. "Det är förståligt, vi ville att det skulle se ut så." log Aravis och hoppades att han skulle bli bra han fick inte dö han med.

Zuko öppnade ögonen när någon rörde såret, han skrek till.
"Jag ber om ursäkt" sa en okänd röst och Zuko bara grymtade till svar. Han hade inget vettigt att svara. Han kände hur de skötte om såret, de lindade om hans sår och han slöt tacksamt ögonen.
"Tack" sa han lågt.

"Zuko?, Hur är det?" frågar Aravis med en röst full av oro, en hon inte använt förr mot honom.
"Överlever du?" sa hon men skrattade sedan lätt nervöst, man dog inte av en sådan här skada.

"Jag har mått sämre" sa han och såg på henne förvånad över hur oroad hon lät. Det var länge sedan han hörde att någon oroade sig för honom.
"Jadå jag överlever alltid, jag är trotts allt av kungligbörd, och inte vilken som helst utan av eldfamiljen" skrattade han "Är du oroad?" frågade han.

"Spelar det någon roll? Har du superkrafter som gör dig odödlig med." sa hon med ett lätt skratt, märkbart glad att han mådde bra nu, eller ja klarade sig.
"Jag mår bra, de gjorde ju trots allt detta för att rädda mig." log hon mot honom.

Zuko såg på henne.
"Ingen är odödlig, inte ens Aang som är avataren, han återfördes endas som olika personer" sa han och log är henne. Det var en lustig tanke, att vara odödlig.
"Jag trodde inte de gjorde detta av ondo, men även det man gör med goda avsikter kan slå fel" sa han.
"Bra sagt" sa en okänd röst och han försökte se vem som sagt den.

"Nej, men jag vet inte hur det är i ditt land." sa Aravis, hon sa land men hon menade värld men det skulle låta märkligt i männens öron.
"Nej, jag menade att det var därför jag överlevde utan skador." log hon och var glad att han pratade såhär då mådde han bättre.