Sjunde året på Hogwarts

De fick sina stavar och fick lov att gå, Solara kom och tänka på Cara och söker Snapes blick. Hon visste att han kunde oklumenering så för att inte avslöja något för Nicoline tänker hon att hon hoppas att Cara skulle bli eller må bättre och att hon skulle veta att Solara tänkte på henne och att hon tackade för gårdagen och att Cara brydde sig om henne.
Sedan fick det gå och Solara drog sig in på närmaste toa och låste in sig själv för att få vara ensam.

Nicoline gick ut från slottet och ner till sjön. Hon såg förmodligen hemsk ut, men det struntade hon fullständigt i. Hon sparkade av sig skorna och gick ner till knäna i vattnet. Hon tittade ut över sjön och fick se en av jättebläckfiskens armar skjuta upp ur vattnet och sedan dras ner igen. Med en suck gick hon upp från vattnet och in i skolan och till sin sovsal för att duscha och fixa sina sår.

Solara satte sig på toalettstolen och skakade, hon var inte rädd, nej verkligen inte. Det hon var rädd för var vad som skulle hända nu, hon visste vad som hände om hon inte fick högsta betyg, vad skulle nu hända? Hon andades tungt och spände kroppen hårt som i kramp och stirrade in i toalettdörren, allt för att motstå frestelsen, det som rösten sa åt henne att göra för att lindra allt.

Cara tittade upp när Severus kom in.
"Solara önskar att du snart mår bättre" sa Severus och Cara log emot honom.
"Jag borde kolla upp den där Solara mer" sa hennes far och Cara suckade.
"Jag trodde jag förvisade mig om att du inte kan bestämma över vem jag umgås med för en massa år sedan" sa Cara och hennes far såg på henne.
"Jag vill veta om hon är bra för dig eller inte" sa hennes far och Cara reste sig upp och suckade.
"Som alltid" muttrade hon.
"Sa du något?" frågade hennes far och hon såg på honom.
"Inget du behöver bekymra dig med" sa hon och lämnade rummet. Hon orkade inte med när hennes far alltid skulle kolla upp alla hon kom i kontakt med.

Solara dunkar huvudet i väggen men det fungerar inte och snart har hon maktlöst sjunkit ner på det kalla stengolvet. Hennes armar blöder åter och hon stirrade tomt in i väggen, det lindrade det gjorde det verkligen. Varför försökte hon ens motstå att göra det?

Efter quidditchträningen var Lewina helt slut. Hon var så trött i kroppen att det nästan kändes som en omöjlighet för henne att ta sig från planen till sin säng.
Men tillslut kom hon ändå fram till ingången till deras uppehållsrum. Hon sa lösenordet och klev in. Just då kom hon på att hennes kompis ju hade velat tala med henne men hon såg inte till henne nånstans. Aja, hon var väl ute nånstans, de skulle nog ses senare.
Hon gick mot sin säng och nästan ramlade ner i den. Efter fem minuter sov hon!

Cara gick ner för trapporna och undrade vart hon skulle gå. Hon började gå ner mot uppehållsrummet när någon sprang in i henne.
"Cara" sa Draco och kramade om henne. Hon höll på att falla omkull.
"Jag är okej" sa hon och han såg på henne.
"Säkert?" frågade han och såg på henne och hon log svagt.
"Ja, men jag är hungrig, kom" sa hon och drog med Draco ner till matsalen. Hon mådde inte bra men hon tänkte inte låta Draco få reda på det.

Solara vaknar upp, helvette täkter hon då hon ser pölarna med blod som bildats, snabbt viftar hon bort det med staven sköljer handlederna under kranen och drar över ärmarna. Hon tvättar även såret i nacken så gott hon kan innan hon gör sig klar för att gå ner till matsalen. Hon regiisterar inte ens att det blött igenom eller hur hon ser ut efter duellen utan sätter sig vid bordet utan att märka något omkring sig.

Cara tittade upp när Solara kom in.
"Vad har hänt med henne?" Frågade Draco.
"Duell" sa hon bara, men Cara reflekterade mest över hur armarna såg ut. Hon tittade åt Solaras håll och gav henne en allvarlig blick. Hon var tvungen att prata med henne om att det gaffel och att hon var tvungen att sluta.

Solara märker inte hennes blick trots att hon ser åt deras håll. Hon ser mot dem utan att se dem men försöker få i sig något då hon inte ätit på hela dagen. Straffkommendering med Carrow syskonen, men hellre det än att förlora poäng, det här drabbade bara henne.