Hunger spelen roll (Privat)

"Merya, jag trodde du var död för länge sedan!" Sa jag

"Ja det trodde jag också" sa jag och tittade på Merya.
"Jag med" sa hon ock föll hostande ihop på marken. Jag sprang fram till henne och försökte hjälpa henne. Det rann blod ur hennes mun och det långa svarta håret klibbade fast vid hennes haka. hHon hade skrapsår och blåmärken överallt.
"Hjälp mig" viskade hon mellan hostningarna.
"Vi ska" sa jag och tittade bedjande på Nemo. Han kom fram och hjälpte mig att lyfta upp henne.
" ´Vi måste bära henne till ett säkert ställe!" sa jag.

"Ledsen, jag kan inte pakta mer!" sa jag och tog min ryggsäck och sprang iväg.

"Laura vänta!! " ropade jag förfärat och höll nästan på att tappa taget om Merya.
"Vad hon än gör så måste vi hjälpa Merya i säkerhet" mimade Nemo nu när han hade händerna fulla.
"Okej" svarade jag. "Jag tror att det finns ett bra krypin därborta" sa jag och nickade mot skogen bredvid oss.
Plösligt spran cato iväg, som alldeles nyss hade stått helt paralyserad, och han knuffade nästan omkull mig i farten. Jag höll på att ropa efter honom, men då plötsligt slog en hemsk tamke mig. Någon måste ha attackerat Merya. Någon måste finnas någonstans.

Jag stannade och lunkade fram till en klippa.

Vi sprang så snabbt vi kunde med Merya emmellan oss mot skogen, och mycket riktigt, där under ett träd fanns det en liten håla där man kunde gömma sig. Försiktigt lade vi ner Merya på marken. Hon hostade och spottade och snart var hela jag nerblodad.
"Såja Merya" sa jag och försökte låta lugn. "Det ordnar sig" men alla visste att det inte skulle ordna sig. Bara en av oss 24 skulle överleva, och det skulle inte bli Merya. Det skulle inte bli jag. Nemo var nog den enda som hade en chans att komma hem.
"Merya" sa jag försiktigt "vad hände? Försök berätta!"

Jag var besviken på dom andra. Att dom bryt sig mer om Merya än om mig. Jag torkade bort smörjan i ansiktet som jag målade på för att täcka såret över ansiktet.

"Katy" viskade Merya ansträngt.
"Va?" sa jag andlöst. "Nej, Katy är död!"
"Nej... Hon... har ett... spjut..." hon pekade på sin mage.
Jag lyfte upp hennes tröja en bit, och höll nästan på att svimma när jag såg det stora blodiga såret. Blodet hon hade hostat upp hade dolt den verkliga skadan.
"Oh nej" sa jag förskräckt.
Jag visste att varken jag eller Merya hde några sponsorer att skryta om. Vat skulle vi få tag på medecin?

"Laura?" Hörde jag en försiktig röst bakom mig.
"Vad?" Sa jag.

Jag rev av en lång remsa av Meryas tröja och tryckte den mot det gapande såret.
"Hämta vatten!" sa jag till Nemo.
Han plockade upp första bästa vattenflaska, en liten faska jod och sprang iväg.