Robin Hood (fyra personer)

Midna reste sig upp och lyfte upp Zahir i famnen och log emot Sidara.
"Då går vi för att möta Kareem" sa hon och började gå emot gården där hon visste att han skulle befinna sig vid den här tiden. Hon stannade vid fönstret och betraktade hur de nya intagna. Hon studerade dem båda, Kareems sätt att slåss fick henne att tänka på Lucian, hon undrade om den mannen levde. Hon skakade det av sig och log emot Zahir när han ville bli nersläppt. Hon släppte ner honom och han drog sitt träsvärd och sprang rakt ut på gårdsplanen. Midna kom efter ut i sällskap med Sidara. Hon studerade männen, den som skulle försöka skada Zahir skulle bli ett huvud kortare.
"Kareem, jag tog med mig kvinnan, men jag varnar dig för att göra något hon inte vill" sa hon utan att se på honom, hon höll ögonen på Zahir, samtidigt som hon höll koll på männen på planen.

Efter en stund dök Midna upp med barnet i närheten och den blonda kvinnan vid hennes sida, det skulle bli intressant att se vad kvinnan kunde även om han antog att han skulle göra processen kort med henne; männen hade svårt med kraften vissa av hans hugg uppbådade och den här kvinnan såg ut att gå sönder i vilken sekund som helst.
"Det blir jättebra, frun. Jag ska testa henne och se vad hon kan, kan bli intressant att se i och med att hon befann sig i det anhanget hon befann sig i.", Sade han enkelt och ryckte på axlarna medan han tog ännu en klunk av det friska vattnet.
"Så, när ska lillponken lära sig att slåss? När jag var i hans ålder hade jag börjat att ta upp en mildare form av svärdsträning, nästan i alla fall.", Sade Kareem och log lite roat; mest för att det inte var så sanningsenligt då ingen pojke tog upp svärdet vid tre års ålder oavsett hur stor man var. Efter en sista klunk vatten ställde han sig upp, greppade kring sina båda övningssvärd och slängde över ett till den blonda kvinnan som fångade det skickligt.
"Så, visa mig vad du kan, kvinna.", Sade han enkelt och ställde sig med båda armarna utsträcka; träningssvärd i vardera hand och ett stort leende på läpparna.

Sidara fångade svärdet och betraktade snabbt mannen för att räkna ut sina chanser. De var inte stora, hon hade inte hållit i ett svärd på över ett år och inte fått det heller. Hon hade förlorat allt vad hon kunde kalla muskler och styrka och magrat avsevärt. Men hennes kropp mindes ändå hur man brukade ett svärd. Men han var stor och stark och dessutom brukade han två svärd, en orättvis kamp var det allt.
Men hon visste dock att hon skulle vara skickligare än männen i fråga, de som kommit med henne, de nya som tarvligt hade försökt att övermanna mannen. Alla på en gång, hade de organiserat, samarbetat så hade det troligen gått bättre.
Sidara väger träsvärdet i handen, träsvärd var det längesedan hon brukat men saken var densamma, hur man brukade den. Effekten var bara en annan, den var inte dödande utan enbart blåmärksframkallande.
"Visst, säger du det så." flinade Sidara och gjorde ett utfall. Det skulle bli trevligt att se hur länge hon klarade det innan han övermannade henne, hon skulle göra det mer än gärna senare då hon återfått styrkan och ett par kilon.

(Du kan skriva det hela om du känner fört Oscar c: )

Midna såg på Kareem med en skeptisk blick.
"I så fall är du den första treåring jag mött som har lärt dig använda svärd redan vid tre års ålder" sa hon och log vänligt emot honom. Hon vände sedan blicken emot Zahir, att se Sidara slåss mot Kareem var inget hon fann intressant.
"Är du inte för liten för att leka med pinnar" sa en av soldaterna och log ett oroväckande leende. Midna granskade mannen med en vass blick.
"Nej" sa Zahir bestämt och mannen reste sig upp och tog upp sitt träsvärd och riktade det emot Zahir som vände sig om emot Midna som log emot honom. Mannen gick nära Zahir och petade på honom med svärdet.
"Slås då?" sa mannen och Zahir tittade på honom.
"Jag slåss inte för nöjes skull" sa Zahir och Midna log, det var något Al hade sagt innan han hade rest. Mannen puttade till Zahir i axeln med träsvärdet och pojken for omkull.
"Gör inte så" sa Zahir varnande och stirrade stint på mannen.
"Slås då" sa mannen och Midna gick fram till dem båda.
"Jag skulle uppskatta om du var vänlig att inte rikta ett svärd emot min son" sa hon vasst.
"Mammas pojke?" skrattade mannen och Midna suckade.
"Nej men rikets framtida prins" sa hon vasst och mannen stirrade på pojken och skrattade.
"Och jag är nästa kejsare av Kina" sa mannen och Midna log elakt emot mannen.
"Får jag utmana kejsaren av Kina på en duell, om jag vinner så ber du min son om ursäkt, om du vinner så får du önska dig vad du vill" sa hon leende och såg på en av vakterna. "Ge mig ditt svärd"
"Men..." började vakten och Midna bara tog det. "Zahir vänta med vakten här" sa hon leende och vände sig sedan om emot mannen för att börja duellen.

Kareem skrattade och blinkade åt Midna innan han vände sig mot sin motståndare; hållningen var bra, den visade att hon hade brukat svärd förut - men det skulle inte hjälpa henne mycket mot honom - med ett brett leende inväntade han att hon skulle göra det första draget. Trots allt så kunde han vänta större delen av dagen utan att det gjorde honom något, tålamod var viktigt för en kämpe och särskilt för någon som hade fått äran att kalla sig mästare.
Mycket snart började deras strid med att hon gjorde ett utfall när han koncentrerade sig på Midnas och vaktens strid; vilken verkade gå bra för husets fru. När den blonda kvinnans svärd for emot honom log han brett, duckade - hon var snabb - innan han slog till hennes svärd med ett kraftigt hugg så att hon tappade balansen. När hon gjorde det så lyckades han få in ett rejält slag mot hennes lår och han visste att det skulle bli ett rejält blåmärke där.
"Var det allt du kunde?", Frågade han med ett retsamt leende.
"Två svärd mot ett? Rättvist? Knappast.", Sade Sidara och tittade menade på svärden i hans händer. Kareem log ursäktande, lade undan ett och ställde sig i position, nu bara med ett svärd.
"Tror du att dina chanser ökar? Två svärd är svårare att hantera än ett men när man har lärt sig, om man har gåvan, blir det desto dödligare.", Svarade han, ryckte på axlarna och gjorde ett utfall. Kareem pressade kvinnan till sitt yttersta, hon slogs bra men hennes fysik var inte den bästa och hade hon varit utvilad så skulle hon kanske ha träffat honom någon gång, men nu var så inte fallet. Kvinnan tröttnade snabbt och hennes öppningar, vilka inte var så många till en början, blev stora som bergsskrevor. Då slog Kareem till, utväxlade några hugg och övermannade henne genom att slå iväg hennes träningssvärd för att sedan lägga sitt eget mot hennes hals.
"Bra jobbat, du kan bli något med lite träning. Om du vill så kan jag träna dig framöver och få dig i form igen.", Sade han enkelt och räckte fram en kraftig hand mot sin, kanske, nya lärling. Trots allt så var kvinnan redan erfaren inom svärdets konst och inte alls så patetisk som många andra män han hade mött de senaste dagarna.
"Jag är den bäste häromkring, det är ditt val.", Sade han självsäkert, fortfarande med sitt charmiga leende på läpparna och ögonen som gnistrade likt ett uppspelt barns.

Sidara kastade en blick mot Minda, men hon någon visste att Minda var bra, att hon var mer än bra och skulle klara mannen enkelt. Sidara vände sig åter till Kareem som tydligt hade ögonen på Minda och så började träningen.
Hon märkte att hon snabbt blev uttröttad, armarna darrade av ansträngning och hon blockerade allt mindre. Smärtan från hans slag bekom henne inte, det ingick och det skulle gå över, men att hon var så dålig, hon hatade det. Det var bara en tidsfråga innan han skulle övermanna henne vilket han också gjorde. Dock blev hon förvånad då han sträckte fram en hand i frågan om träning, träna henne?
"Jag är kvinna." sa hon dumt som han inte märkt det, men kvinnor fick inte bruka vapen. Eller åtminstonde sågs det som dålig sed, otur eller liknande. Men det var detta hon ville allra helst, men aldrig fått. Dessutom sa han att det var hennes val, hon hade aldrig haft ett val förr. I alla fall inte ett val som officiellt betraktades som rätt och riktigt av samhället.
Men han verkade säker så, hon tog hans hand och log lätt.
"Jag gör det gärna, tack, hoppas att du inte ångar dig." sa hon, att han trodde att hon kunde något fast hon själv ansåg sig som usel nu, gjorde henne överväldigad.

Midna log emot mannen framför henne, det var länge sedan hon hade slagits emot någon, hon skulle njuta av det här. Mannen log roat emot henne, han gjorde samma misstag som de flesta män, de utgick ifrån att hon inte kunde hantera att svärd för att hon var kvinna. Hon log kallt emot honom, hon brukade inte använda svärd ute bland folk, hon ansåg att om du lät människor se dig slås förlorade du övertaget emot dem. Mannen svingade svärdet emot henne och hon parerade utan problem och puttade mannen tillbaka. Hon svingade svärdet emot mannen som parerade, hon misstänkte att det gällde att trötta ut honom, han skulle inte ha tålamod att fortsätta särskilt länge. Midna parerade endast slagen, hon föredrog att inte ta några risker, men hon märkte att mannen började göra misstag, han sänkte sin gard och han hon kunde utan problem komma igenom hans försvar. Hon avväpnade honom snart. Hon tig upp hans svärd och log sedan emot honom.
"Zahir kom hit, den här mannen har något att säga dig" sa Midna vänligt åt sin son och såg sedan på mannen som motvilligt tittade på henne och sedan på Zahir.
"Jag ber om ursäkt ers höghet" sa han och bugade. Midna vinkade till sig vakten hon tagit svärdet ifrån.
"Jag tror det här är ditt" sa hon leende och mannen tog försiktigt emot svärdet, han tittade imponerat på henne, men hon log bara.
"Tack" sa vakten och hon nickade.
"Vad är den här mannen anklagad för?" frågade hon och såg på mannen som klappade Zahir över håret och pojken skrattade. Vakten tvekade och Midna gav honom en allvarlig blick.
"Pedofilism" sa vakten försiktigt och Midna kändes hur hon genast stelnade till.
"Zahir kom genast hit" sa hon och pojken kom springande emot henne. Mannen log elakt. "Jag vill att den här mannen blir avrättad genast" sa hon och lyfte upp Zahir och lämnade gårdsplanen, hon stängde ute mannens bedjande och klagande när hon började gå emot Als arbetsrum.

Det verkade som att kvinnan, vid namn Sidara, tog emot hans erbjudande med ett leende och han återgäldade leendet; det här skulle sannerligen bli intressant.
"Det låter utmärkt och om jag gör det så lär du märka det.", Sade han enkelt och vände sig mot striden mellan Midna och mannen som hade velat slåss med den lille. Striden var snabbt över och när vakten berättade för Frun om vad han hade dömts för tog hon med sig Zahir för att lämna mannen till en dödsdom. När Kareem fick höra om brottet kände han hur han blev alldeles kall, svetten började bryta fram ur porerna på honom och det kändes som att en drake reste sig inom honom för att förgöra allt.
"Räck mig mina svärd så tar jag hand om det här direkt.", Sade han och en vakt räckte över båda svärd han använde i strid. Fången hölls fast av vakter och bad om nåd.
"Snälla, döda mig inte.", Sade han, med panik på rösten och Kareem log bara kallt.
"Ge honom svärden och låt mannen försvara sig bäst han kan.", Sade han med ilska i rösten och vakterna lydde snabbare än kvickt. Sedan började striden; en strid som både var ensidig och brutal. När svärdsmästaren hade huggit av båda händerna och fått mannen att gå ned på knä genom att skära av hälsenorna på honom bad han om ett spjut; svärden hade han hängt vid vardera sida. När han fick spjuten sparkade han mannen i ansiktet och ställde en stövelklädd fot på hans kind för att sedan köra in spjutet i mannens bakre del så långt han bara kunde. Skriket av smärta ekade genom gården och snart låg mannen orörlig.
"Häng upp mannen i det här skicket och visa folk vad som händer med sådana som han.", Sade han snabbt, innan han torkade av sina svärd på mannens kläder och försvann bort mot badhuset. Fanns det något Kareem hatade så var det pedofiler.

Sidara ser på striden, om man ens kunde kalla det strid var frågan. Snarare brutalt mord, Sidara hade inte ens uppfattat vad det handlade om, men något brott var det säkert. Det skulle ta ett tag innan hon behärskade språket helt. Behärskade språket, och ja allt? Hade det nyss hänt att hon blivit Kareems lärling? Och drottningens vän? fast det hade hon ju varit länge. Här verkade det som, den korta tid hon varit här till trots att hon kunde bestämma själv. Hon hade haft val, på val vilket var något nytt för henne och platsen hos John verkade långt bort.
Minda och Zahir hade försvunnit liksom Kareem, Sidara stod osäkert kvar. Osäker på vad hon fick och inte fick göra, var hon fick röra sig och inte.
Då hon inte kommer på något annat börjar hon sakteligen vandra runt träningsplatsen, där män i alla de åldrar och skickligheter övar.

Midna öppnade dörren till Als kontor och han tittade upp när hon kom in.
"Midna" sa han leende och vände sig sedan om emot sin son. "Zahir" sa han och rufsade om pojkens hår.
Midna vände sig om emot en av vakterna.
"Ta Zahir till Much och Allan" sa hon och log emot vakten och Zahir när de försvann. Hon vände sig om emot Al.
"Hur kunde du låta en pedofil gå i träning hos Kareem?" frågade hon ursinnigt och Al såg på henne.
"Jag behöver soldater" sa han sakligt och Midna stirrade på honom.
"Den soldaten försökte få din son!" sa hon kallt och Al stirrade på henne.
"Jag skall..." började han och Midna såg på honom.
"Mannen är redan död!" sa hon kallt och såg på Al som lutade huvudet emot handen.
"Jag ber om ursäkt i fall du blev orolig" sa han och hon nickade.
"Det var inte meningen att anklaga dig för att du tog in en pedofil" sa Midna och Al nickade.
"Jag behövde faktiskt prata med dig!" sa Al och tog upp en karta. "Vi bör börja planera våran avfärd" sa han och hon nickade.