PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia hade så lite energi kvar att hon hade svårt att håla ögonen öppna. Skuggan sög energi ut ur henne och mannen verkade få den. Han verkade i alla fall väldigt glad över skuggorna.
Sam satte sig ner vid Mia som nästan var helt knockad. "Snygg är du verkligen" mumlade han och strök hennes kind. Sedan lyfte han upp henne och kysste henne. Mia märkte knappt något då hon svimmade precis.

Benjamin märker faktiskt inte vad som händer, han har redan tuppat av. Det är väl också därför han inte märker när mannen kommer fram och liksom ser hur lätt det är att väcka honom. Inte speciellt.

"Jag kanske kan sälja dig ändå." Småskrattar Sam och får hans skuggor hjälps till med att bära dem till bilen. Tjejen får ligga i baksätet och killen lägger han i bakluckan. Förhoppningsvis kvävs han. Sam sätter sig i bilen och börjar köra igen, han har ett hus längre bort.

Sam kör på och sneglade ut genom fönstret hela tiden. Om någon skulle åka förbi honom nu och se att han hade en avsvimmad tjej i baksätet skulle han definitivt få fängelse.
Men han kom fram till sitt hus utan att ha mött en enda bil. Han bar in tjejen först och lade henne i en säng och gick sedan för att se om killen levde, det gjorde han.
Skuggorna bar in honom och lutade honom bara mot en vägg.
Sedan gick Sam in i ett annat rum för att ringa killen han tänkte sälja Benjamin till.

Sam slår lite för vant in numret i lutet och lyssnar på den eländiga tonen som indikerar att han inte tänker svara riktigt än, Sam är hans bästa leverantör! Han måste svara, men precis när Sam blir som mest irriterad så svarar någon i ena änden.
"Vad har du åt mig, Sam?" Hälsar rösten självsäkert.
"En kille som är maxat 20 år och är rejält envis, men stark. Fast du har väl alltid gillar projekt?" Frågar Sam och ett skratt hörs från luren.
"Det är ju roligast att bryta ned någon." Fortsätter rösten. "Kommer och hämtar honom om några timmar." Sedan klickar det. Sam hoppas på att några timmar betyder typ två timmar.

Mia hade lyckats vakna upp men hade ingen ork till att röra sig eller ge ifrån sig några ljud, hon kunde inte ens öppna ögonen. Men hon hörde telefonsamtalet. Det var så tyst i huset att hon till och med hörde vad den andra personen sa. Skulle mannen ge Benjamin till någon annan? Och vad skulle han göra med henne?
Hon var väldigt rätt faktiskt och när hon äntligen kunde börja röra sig kom mannen tillbaka. "Så du är vaken sötnos".

Benjamin var inte totalt avsvimmad längre och ska till att resa sig, han är ju inte fastsatt eller något sådant. Men så förstod han var han var och det var en smula för sent när en skugga av mannen pressar honom mot väggen. Han antar att de inte tänker låta honom gå eller något sådant, det är ju för enkelt. Dessutom är Benjamin inte ens stark nog att kämpa emot så han kunde inte göra något, vilken skuggan tycktes märka då den backade igen.

Sam fick reda på att Benjamin vaknat genom att hans skugga skickade tankarna till honom. Han skickade några tankar tillbaka och snart kom skuggan dit med Benjamin släppandes. Han ville ha bättre koll på honom.
Sedan vände han sig mot Mia igen och satte sig på sängen bredvid henne och smekte hennes kind. Hon vred rädd bort huvudet och sa darrigt "Låt mig vara".

Benjamin försöker inte ens kämpa emot, inte för att han kan men han är rätt säker på att han måste spara på energin. Eller åtminstone få fatt i mer innan han ska försöka komma därifrån, men det är väl tur för Benjamin att han inte vet vem som ska hämta honom.

Sam lägger huvudet som på sned innan han vänder sig om mot dörren, vad nu? Vilka inkräktare jiddrar skuggorna om? Sam reser sig och lämnar rummet utan ett ord men låser dörren efter sig.

Mia hade tryckt sig in mot väggen men vågade titta fram då Sam gick. Hon hade inte så mycket energi, men hon kunde nog gå lite och kanske springa om det krävdes.
Hon reste sig upp på darriga ben och gick fram till dörren och Benjamin. Dumt nog var dörren låst....
Allt kändes så hopplöst, hon kunde inte hindra att några tårar började rinna."Han kommer sälja dig till någon och vad han gör med mig vet jag inte ens..." sa hon och försökte att torka bort tårarna.

Benjamin ser på henne, han vet inte riktigt vad han ska säga eftersom han måste erkänna att allting verkar riktigt hopplöst. Han reser sig dock och finner att han kanna tillräckligt med energi för att de ska kunna ta sig härifrån. Kanske.
"Jag kan försöka slå sönder låset." Nästan viskar Benjamin fram för att mannen inte ska råka höra.