Rolla. Nu. Spenc. >:3

Jag såg inte Shina och de andra
två, men jag hörde dem. Och
långt bort i skogen hördes det
oroande ljudet av många steg.
De skulle vara här inom ett dygn...

Eaton pekade plötsligt på min handled. Jag såg själv ner på den, och genast högg det till av svidande smärta. Jag drog in luft genom sammanbitna tänder och såg besvärat ner på det svarta, äckliga bettet.
"Jäklar också...", muttrade jag, "Vad gjorde varelsen egentligen?!"
"Du kan inte använda din magi", mumlade Eaton, fast på sitt språk.

Jag vände huvudet mot dem.
"Vad? Kan hon inte... Varför
kan hon inte använda sin magi!?"
skrek jag. Hur skulle vi då
kunna hjälpa Miranda?

[Du har bytt profilbild :3]

Jag ryckte till. Vad snackade Wounded om? Plötsligt förstod jag och föll i först chock, sedan sorg.
"V-va?" stammade jag och såg ner på handleden. Panikslaget försökte jag tända ljuset i min hand, men det brände till så hårt i såret att jag fick tårar i ögonen och gnydde till.
"Hon kan läkas", sa Eaton och såg på Wounded, "Varelsen bet bara sönder 'magitrådarna', som jag kallar det, men de läks efter ett tag. Så länge kan jag försöka hjälpa Miranda."

(Tänkte att det skulle vara lite mer HP-relaterat )

Jag andades lättat ut i ett
ryckigt andetag. "Okej...
Bra. Vi måste skynda oss,
borgmästaren är här inom
ett dygn", sade jag sedan
och stirrade upp på natthimlen.

[Aa, min profilbild är verkligen det, jajamensan xD]

Eaton lyfte enkelt upp Miranda från marken och bar bort henne till Wounded. Han lade henne försiktigt på hennes rygg och klättrade sedan själv upp.
Jag följde honom i ryggen och satte mig tillrätta bakom honom på drakryggen.

(Absolut xD)

Egentligen hade jag tänkt att vi
skulle ha gått vägen till havet,
men eftersom alla satt så bekvämt
på min rygg tänkte jag inte göra
dem besväret att hoppa av igen.
Jag reste jag upp och började med
otåliga steg att gå mot klipporna.
Jag visste inte hur länge vi skulle
behöva flyga över havet så det var
bäst att vila vingarna så mycket som möjligt.

[Mhm, man ser till och med den lilla trollkarlen som står där borta i hörnet. 8' ]

Jag funderade ett tag.
"Kanske kan vi komma till en ö eller något som ligger ute i havet?" föreslog jag när jag märkte att Wounded stegade åt det hållet - mot havet. "Jag tror inte hon kan flyga, och det tar långt tid med båt om ön ligger riktigt långt ut."

(Ja, ååh, så fin han är! x' )

"Ja, jag har tänkt på det", svarade
jag vresigt och ruskade på huvudet
igen. Jag kunde höra vågorna slå
mot klippan och kände den salta lukten av hav.

[Jaa xD]

Jag hörde hennes vresiga ton och blev smått förvånad. Hade jag gjort något?
Men utan att svara så såg jag ner på mina händer och rörde lätt vid mitt sår. Det svedde till, men det var inte så farligt.