In Wonderland (PRS)

Alexa gör inte ens ett försök till att svara på att han aldrig rodnat, men enligt Alexa skulle det vara en välsignelse att slippa det eländiga blodet som bara strömmar upp till kinderna och så är man plötsligt helt röd i ansiktet. Hon börjar le när hon kommer ut dock. Det känns bra att vara ute här, det är en stor skillnad mot den röda drottningens slott dessutom, de olika slotten är liksom svart och vitt. Totala motsatser.

Hattmakaren drog sedan med henne till flodkanten och satte sig ner. "Det här är nog en av mina favoritplatser" log han och tittade ner i den lugna floden. Man kunde se fiskar och andra konstiga varelser simma runt i den kristallklara vattnet.
Han tog av sig hatten och la den bredvid sig i gräset. Som vanligt stod han hår ut ännu mer och lyste praktiskt taget rött.
"Det är så lugnt och vackert här".

"Mm." Säger Alexa och tittar ned i själva floden och där simmar fiskar. Så Alexa måste naturligtvis försöka fånga upp någon av dem i handen. Så hon kupar händerna och försöker... fiska, om man kan kalla det så. Hon får faktiskt upp en, den är silvrigt vit men det som faktiskt skrämmer henne är:
"Släpp ner mig igen!" Piper den och Alexa släpper skrämt ned den. Borde hon vara förvånad? Klart att den skulle prata!

Hattmakaren såg roat på Alexa som förskräckt släppt fisken. "De tycker inte om att man plockar upp det, men det stör de inte att vara i vattnet". Han log och vinkade mot en liten fisk som faktiskt hade armar och händer och som vinkade åt honom.
Han log sedan mot Alexa. "Det är rätt så trevliga till och med när man är i vattnet med de".
Han tog av sig sin rock och under den hade han en vit skjorta och han tog av sig den han med så han var bar på över kroppen.
Hans kropp var lika blek som hans ansikte och lika ärrade som händerna. Överkroppen var nästan mer ärrad.
Med ett plaska hade hattmakaren hoppat i.

Alexa tittar reflexmässigt bort när han drar av sig kläder med får ändå vatten över sig så hon börjar skratta. Vatten har liksom alltid fått henne glad, skrattande och det har liksom alltid kunnat få henne glad...
"Är det djupt?" Frågar Alexa nyfiket men glatt.

"Nejdå, jag bottnar i det" sa Hattmakaren glatt. När han stod ner på botten var det vatten upp till hans haka. Han såg väldigt lustig ut, håret stod rakt ut och han hade fortfarande byxorna på sig trots att han hoppat i.
Han höll andan och dök sedan även om det inte alls var långt till botten. Han hade fått syn på något på botten. Hans fingar slöt sig om något och han kom upp över ytan igen. Nu såg han ännu lustigare ut med hårt som nu inte alls stod ut utan var fastklistrat mot huvudet.
"Kolla vad jag hittade" sa han och höll fram en vit liten pärla.

Alexa lägger huvudet på sned en aning eftersom hon måste vänja sig vid att inte se det ostyriga röda håret. Utan snarare det ny fortfarande smått ostyriga men nu platta röda håret.
"Den är vacker." Säger hon leende. Hon har aldrig hittat pärlor när hon simmat, fast hon har bara simmat i bassäng. Men hon slutade träna simning, just nu kommer hon inte ihåg riktigt varför.

"Hm, med lite snöre skulle det bli ett fint smycke" mumlade Hattmakaren som fått en ide. Han log mot Alexa och tog sig sedan upp från floden med vattnet rinnande ifrån sig. Han drog genast på sig sin skjorta och sin rock igen trots att han var blöt och tog fram en bit snöre ur fickan. Han knöt så pälan satt fast i snöret(Det var det bästa sätt jag kunde förklara det på) och knöt sedan ihop ändarna.
"Här....det skulle passa dig". Han räckte fram det till Alexa med ena handen och kliade sig lite awkward i nacken med den andra.

"Fast... tack." Säger Alexa först tvekande, men sedan glatt och tar emot den. Kanske skulle hon inte göra det ändå men hon mäter snöret och inser att att det är lite lite långt så hon kan inte ha det som armband, men för kort för att ha det som halsband. Så istället knyter hon det som ett halsband men liksom lägger det dubbelt runt handleden. Då fungerar det. Efter någon sekunds tvekande kramar hon honom lite snabbt.

(HUGS...HUGS 8D)

Hattmakaren kände hur han plötsligt blev väldigt varm i ansiktet då Alexa kramade om honom. Dock rodnade han inte direkt så mycket, bara en svag rosa ton antydde på att han faktiskt kunde rodna.
Han kramade snabbt tillbaka henne och log av någon anledning.
"Det passar dig bra...".
(So sweet xD)