Privat 30 days of night

Erik brukar inte rodna, men jag ser på honom när han ljuger, och när han svarar så säger han inte sanningen.
"Jag rev mig på en bräda igår när vi flydde och då måste jag fått stickan.

"Jaha." Aily börjar lirka ur stickan och den är snart ute.
"Sådär, nu borde det snart sluta blöda."

"Hur fick du stickan Erik?"
Iris röst är lite hårdare än vanligt.

Aily ser på dom båda.

Erik försöker se Iris i ögonen men inser genast att han inte kommer vinna, så han tittar bort igen och undviker sin systers blick.
"Erik!"
Med väldigt tyst röst börjar Erik prata.
"Förlåt... Du får inte vara arg på mig, det är bara... Jag... Jag tog en bit ved och tryckte in spetan med mening för att det skulle fortsätta blöda och..."
"VAD SA DU?"
Vid Iris ilskna röst verkade Erik krympa.

"Iris, lugna ner dig." Aily ser på Erik.
"Varför det?"

"Jag var orolig för Iris. Jag tror att hon höll på att ge upp och jag visste att hon inte skulle göra det om jag behövde hjälp. Förlåt", pep Erik snabbt

"Du hade kunnat dö om såret hade blivit infekterat" säger Aily.

Erik ser skuldmedvetet ner.
"Iris hade kunnat dö om hon bara hade gett upp och gått i väggen" viskar han.
Iris ville förklara för sin bror att hon aldrig skulle ge upp och lämna honom, men hon kunde inte, för om inte oron för Erik hade varit så stark så hade det varit just det hon gjort.

[Fortsätt du, vet inte vad jag ska skriva]