Mordet - Dramione

supermegaawsomeigt!!!!! Längtar till nästa kap.
Älskar ditt sätt att skriva!!!!!

this

Vill tack er, underbara mugglisar, för era jätte fina kommentarer. Tänkte testa att skriva ur olika synvinklar på berättelsen, så den här gången blir det bara brev mellan Hermione och Draco
I det här kapitlet tänkte jag ni skulle få veta lite om deras liv innan Hogwarts och på loven.

Kapitel 23:

(Första brevet är det brevet jag skrev på lite innan i det förra kapitlet, alltså det Hermione skickade till Draco Hoppas ni förstod vilket brev jag menade ^^)

Skrivet den 29/1- 2013

Kära Draco!

Tack för du vill hjälpa mig! Jag är oerhört tacksam över det! Kul mellan dig och Pansy! Har inte träffat henne sedan vi slutade Hogwarts.

Jag tror det kommer gå bra imorgon, så oroa dig inte för mycket över det!

Skulle också vilja se den nya Jonny Depp filmen, tycker han är en jättebra skådespelare! Min favorit film med honom är Kalle och chokladfabriken. Jag brukade ofta se på den när jag var liten, det var min favorit film då. Jag och mamma brukade alltid, sitta klistrade framför soffan, med en bunke popcorn och titta på den filmen. Det var länge sedan nu, men jag saknar det faktiskt. Det var så roligt att ha sådana kvällar med mamma.
Både mamma och pappa var tandläkare, men pappa höll ibland kurser också, långt borta. Ibland kunde han till och med vara borta i en vecka. Det var just vid sådana tillfällena jag och mamma hade såna kvällar. Det var liksom inte samma ska när pappa var med. Jag förstår att det inte låter så kul, men det var ett sådant där ”mamma och dotter” tillfälle vi hade. Trots vi kunde alla repliker utantill tröttnade vi aldrig på den, och våra favorit scen var, när dom där ”ompalumperna” sjöng låtar. Men sen började jag på Hogwarts, och det blev nästan aldrig av igen. De få gånger vi kunde titta på filmen igen var på vinter och sommarlovet. Men då var pappa också oftast hemma. Sen när jag blev äldre växte jag ifrån filmen sorgligt nog.

Nu när jag tänker på det, känner jag mig sorgsen. Det var så roligt, men det kommer nog inte komma fler sådana tillfällen. Tyvärr är det så.

//Hermione

------------------------------------------------------------

Skrivet den 30/1- 2013

Kära Hermione!

Jag hade också speciella tillfällen med min mamma när jag var liten. Vi tog bilen och bara körde, rakt ut i ingenstans, tills vi kom till havet. Då letade vi upp ett vandrarhem, som vi bodde på en eller två nätter. När jag kom hem från skolan, ibland på fredagar kunde mamma ha den speciella minen, som visade att vi skulle bort. Väskorna var oftast packade redan, så jag bara hoppade in i bilen och så körde vi iväg. Vi hade alltid bilen full av läsk och choklad, som vi tog när vi var hungriga eller törstiga. Med radion på högsta volym, dundrade vi igen städer, skogar och byar. Vi brukade ha några speciella skivor för sådana gånger, som alltid låg i bilen. På de skivorna, fanns det Michael Jackson, Beatles, ACDC, Madonna och flera andra artister. Båda kunde alla låtar utantill och satt och sjöng med i dom för full hals. När vi kom fram till vårt ställe, hade vi oftast alldeles ont i halsen, och var hesa. Men det betydde inget, för de var ett av de få tillfällena jag var lycklig som ung.

Du och jag förstår nog varandra ganska bra. Vi är det ända barnet, vilket kan vara svårt ibland. Hemma hade jag väldigt höga krav på mig. Min pappa förväntade sig mycket av mig. Han ville att jag skulle bli lika duktig och bra som han, och förtjäna en plats i Dödsätarna. På kvällarna somnade jag oftast av att jag grät. Men tyst förstås. Min pappa fick inte höra det, då slog han mig. Enligt han var det mesigt att gråta. Han tyckte att riktiga män inte skulle gråta. Varje dag klagade han på mig. Min mamma försökte skydda mig, men hon var rädd för honom. Hon vågade inte protestera för mycket. En gång när han var riktigt arg på henne hade han använt Crucio, för att tortera henne. Efter åt hade han sagt förlåt, men det hjälpte inte mot mors rädsla, för att det skulle hända igen.

//Draco

------------------------------------------------------------

Skrivet den 30/1- 2013

Kära Draco!

Jag hade också väldigt höga krav på mig, redan sen jag var riktigt liten. Båda min mamma och pappa var bäst i klassen, och hade vunnit massa priser i kemi och fysik, och sådant. Men trots de skyhöga betygen, valde de att bli tandläkare. Det förstår jag inte riktigt, men båda gillade sina jobb. Vid 10 års ålder, kunde jag flytande franska, och tyska. De sa att jag nog skulle behöva ha användning av det senare i livet. Min mamma var dessutom från en fransk familj, och resten av släkten på min mammas sida bodde i Frankrike.

Varje sommar åkte vi oftast ditt några veckor, på semester. Mina kusiner bodde i ett stort hus i västra Frankrike, i en liten by. Byn bestod säkert inte av mer än 20 hus, och hade ingen mat affär. Så när man skulle handla var man tvungen att åka iväg en mil, för att komma till ett lite större samhälle med en matbutik. Byn de bodde i låg precis vid havet. Kanske femtio meter ifrån. De hade strand tomt, så deras trädgård sträckte sig ända ner tills sanden började. Trädgården var fylld med blommor och träd, i alla olika färger och storlekar. Min morbror var biolog och älskade växter, och sköte om sin trädgård med största tillgivenhet och omsorg.

Jag hade två kusiner, Theon och Tyse. Det skilde bara ett år mellan dom, Tyse var nio och Theon var åtta. De brukade jämt reta mig, när mamma eller Adelle inte var i närheten. Deras mamma hette så, Adelle, och var väldigt snäll mot mig. Hon lärde mig hur man ritade 3D bilder, och olika perspektiv. Hon var runt 30 då, och min morbror 35. Hon var liten och nätt, och hade brunt långt hår, jämt uppsatt i en hästsvans. Adelle lagade världens godaste mat, jag lovar. Den var verkligen jättegod. Hon jobbade faktiskt som kock på en liten restaurang som lång i närheten.

Men trots alla höga krav, klagade dom nästan aldrig på mig, men de förväntade sig mycket. De varken skrek eller slog mig, men ibland gav de mig besvikna blickar. Jag hatade dom blickarna, de fick mig alltid att krypa ihop och göra mig så liten som möjligt. Jag ville göra de stolta, och satte också höga krav på mig själv. Vissa perioder var jag ganska olycklig som barn.
När jag kom hem med ett prov, eller läxförhör där jag inte hade alla rätt på, kunde de sucka lite tyst, ge mig en besviken blick, och säga:
”Det var ganska bra gjort, men du kan bättre”

//Hermione

Jätte bra !

omg gud vad bra!!!

Bra!

Superbra!

jättesuperbra♥

superbra!

Supermegabra!!!