Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Thalia ser roat på de förstenande människorna, kunde de inte vara lite hövliga och inte stirra så, hade de inte blivit uppfostrade. En man kommer däremot fram till dem. Manen tycktes vara medelålders, men plastikoppererad så inte en rynka syntes och håret var äckligt blått. Han var inte vidare lång och fick se upp på Thalia.

Johanna vill inte att mannen ska börja snacka med dem, så hon tar tag i Thalias hand och försöker få henne därifrån.
"Bäst att inte snacka med miffon" sa hon och ser menande på mannen, som tydligen blev förvånad över att hon kallade honom något sådant ord. Eller han kanske inte visste vad det betydde.

Thalia följer med Johanna undrande men inte motsträvigt. "Visst, miffon har jag ingen lust att snacka med." säger hon och undrar vad Johanna hade emot mannen.

Johanna ser på Thalia. Hon skulle vilja berätta redan nu att han är en sådan som gärna köper en timme eller två med vinnarna. Men det är bättre att vänta tills de kommer till en plats där inte många människor finns att tjuvlyssna på dem.

"Och vad var det där om?" sa Thalia när de kommit undan från mannen som nu står och stirrar misstroget efter dem. Pecis som om han ville något, ville ha något....vad?

"Han är en väldigt äcklig typ" sa Johanna, och sedan sänker hon rösten. "Han är en sådan där som typ utnyttjar vinnare." Hon nästan mumlar ut de sista orden. Johanna hatade att bara tänka på det, men hon måste ju varna Thalia ändå. Hon kunde ju inte låta henne vara så ovetande som hon själv hade varit..

Thalia nickar och ser efter mannen, hon kunde väll listat ut det. Hon visste att detta skulle ske, de skulle säkert hota med Johanna och vad hade hon då att sätta emot? Nej inget alls.

Johanna såg ner i marken. Han hade 'köpt' henne flera gånger under de senaste åren. Hemskt hade det varit. Varför hade hon inte kunnat bli lika galen, som huvudstadsborna beskrev henne, som Annie Cresta? Henne hade ju alla låtit vara. Eftersom vem ville ha att göra med en skrikande galning? Jo, ingen i Huvudstaden i alla fall. Trots att Annie inte var sådan.

Thalia ser på Johanna och inser snabbt sammanbandet mellan henne och mannen. Hon lägger armen om Johanna, inte för att det skulle få allt att ordna sig. Men det var det ända Thalia kunde göra, för att visa att hon brydde sig om Johanna.

Johanna känner Thalias arm runt henne. Instinktivt lägger hon armen om Thalia också. Förstod Thalia sambandet? Troligen, hon var ju inte dum heller. Thalia hade nog redan insett hur oglamoröst segrarlivet var egentligen. Alla spelarna som har en chans att vinna brukar vara naiva nog att tro att de verkligen skulle vara säkra efter segern.